VM Innebandy Göteborg 13-14/12

Dax för VM final mellan Sverige och Finland

Då jag vill titta på idrott oavsett om det är live eller på Tv, så är det kampen, nerven och oförutsägbarheten som lockar mig allra främst. Tyvärr är det väl detta som man saknar i innebandysporten åtminstone på internationell nivå. Den är helt enkelt fortfarande alldeles för förutsägbar, för att få ett stort genomslag hos den breda idrottspubliken. Sverige och Finland står fortfarande i total särklass, även om bredden har ökat. Men 17-0 och 10-1, som var Sveriges segersiffror i kvarts och semifinal lockar knappast fler än de redan frälsta till sporten och arenorna, dvs de ungdomar som spelar själva och deras föräldrar.
Visserligen var finalen mellan Sverige och Finland, en härligt fartfylld och rivig tillställning, där Sverige vände ett 0-2 underläge till seger med 3-2, inför ett fullsatt kokande Scandinavium, men det krävs nog lite mer än en enda riktigt högkvalitativ match för att åtminstone göra mig till någon innebandyfantast.
Annars verkar detta VM ha varit ett proffsigt och väl arrangerat evenemang, både i Scandinavium och Lisebergshallen, där man kunnat se innebandy från morgon till kväll för de intresserade. Lite ris från mig dock för att arrangören, tagit efter friidrotts EM:s grepp om att stänga Scandinaviums entréer, för att istället slussa in åskådarna via Svenska Mässan och det sk. Fun Zone, där allehanda krämare höll till för att visa upp sina produkter.  Bla stod Thomas Ravelli där och krängde sina kalsonger. Fick för övrigt beröm av honom då jag gick förbi, för min tröja med IFK emblem. Något som möttes med ett tummen upp från min sida. Några officiella souvenirer fanns heller inte till försäljning, men däremot ett fylligt matchprogram, vilket inhandlades.
En höjdpunkt var däremot uppvisningen av Grunden Bois i en paus mellan två matcher. Dom är helt enkelt för goa, dessa lirare, och det är nästan omöjligt att inte bli varm i hjärtat av deras spontana glädje och fantastiska inställning. Idrott när den är som bäst.

Frölunda - HFIK CHL 9/12

Dags för match i Frölundaborg

Ämtligen !! En CHL match med lite nerv och sportsligt värde, det är man inte bortskämd med. Men kvartsfinalen mellan Frölunda och IFK Helsingfors hade många av de ingredienser man så gärna vill se av ett idrottsevenemang när det gäller spänning och nerv. En tät och spännande kamp som svängde fram och tillbaka tills Frölunda med mindre än en minut kvar att spela avgjorde med ett slumpskott som betydde 5-3 och avancemang till semifinal i CHL.
Kul också att matchen spelades i gamla goa Frölundaborg, som enligt mig är överlägsen Scandinavium som hockeyarena. En lagom stor och intim arena, som gör att du kommer nära spelet, och ståplatser som höjer stämningen, även om det bara är 3500 åskådare som ikväll, dessutom har den betydligt bekvämare stolar än Scandinavium. Så för mig får gärna Frölunda förlägga alla sina matcher där, men publikkapaciteten och det lite aviga läget, lägger väl hinder i vägen för en sådan flytt.
Nu väntar som sagt semifinal för Frölunda, mot ännu ett finländskt lag, nämligen Kärpät, och med kvällens match i färskt minne, är det något jag ser fram emot med spänning.

Flygande skottar och tama finnar 11/11

Gop beredd att hugga in på burgaren.

Efter en hiskelig och inte alltid helt laglydig bilfärd, lyckades till slut min gode vän Gop parkera bilen på Heden. Därifrån tog vi oss oskadda till fots  till Flying Scotsman . En mysig och trevlig pub/restaurang, som med hjälp av min Groupon kupong, serverade en liten men naggande god ost och baconburgare, med frasiga och goda pommes därtill. En öl eller rättare sagt tre stycken blev det för mig, man får ju passa på när tillfälle ges, och en cola till chauffören Gert. Några trevliga timmar blev det tillsammans ,innan jag på egen hand styrde kosan mot Scandinavium och CHL mötet mellan Frölunda och finska Tappara från Tammerfors.
En 1/8 final som Frölunda mer eller mindre avgjort redan i första matchen, då man vann med 5-1 på bortaplan. En avslagen historia var att vänta, och när dessutom den lilla spänning som fanns kvar försvann redan efter fem minuters spel, då Frölunda gjorde 1-0, så blev detta mycket riktigt en enda lång gäspning, inför mycket glest befolkade läktare.
Jag erkänner att jag trodde en del på det här CHL upplägget innan det körde igång. men så här långt måste jag tyvärr säga att jag är besviken. Skillnaden i kvalité på lagen är alltför stor, för att det skall bli några intressanta och publikvänliga matcher. Nu är det fyra lag från Finland och Sverige kvar i kvartsfinalerna, men är skillnaden mellan de svenska och finska lagen lika stor i slagstyrka som mellan Frölunda och Tappara, riskerar det att bli fyra svenska lag som gör upp om finalplatserna, vilket skulle vara förödande för fortsättningen av CHL. Dessutom är det ett absolut måste att få med de ryska KHL lagen till kommande säsonger.Där finns profilerna och lirarnasom kan locka publik och lag som kan mäta sig med de bästa svenska lagen. Annars tror jag tyvärr inte att CHL kommer att överleva så länge till.
Det enda positiva jag fick med mig hem från Scandinavium denna kväll, var en Frölunda T-shirt, som jag köpte på rea till det facila priset av 100:-.

ÖIS-Assyiska Superettakval 6/11

IS går till attack mot Gamla Ullevi

Alla heter George i Göteborg ! Ironiskt nog var det gamle Blåvitthjälten och tidigare Assyriskaspelaren George Mourad, som med ett sent kvitteringsmål, håller Öis hopp om spel i superettan nästa år och en blattefri elitfotboll vid liv.
För jag tror bestämt att Sällskapet kommer att reda ut detta trots "bara" 1-1 på ett minst sagt kylslaget Gamla Ullevi inför drygt 3000 tappra själar. Det är såna här kvällar som man tycker att en serieomläggning till höst vår låter ganska vettig.
En match som Öis med tanke på målchanserna borde vunnit med ett par mål. Assyriska hade ett skott på mål under hela matchen, ett slumpskott som via någon spelare letade sig in i mål.
Väl i Superettan är det nog dags att tänka över säkerhetsarbetet vid matcherna. Nu tillät man helt otroligt naivt Assyriskas supporterbuss att stanna precis utanför stora entrén, och släppa av ett gäng tattare, som omgående satte igång med att slänga knallskott och bengaler omkring sig, medans de sk. ordningsvakterna stod paralyserade bredvid och tittade på.
Nej på söndag håller jag tummarna för att rödblått skickar det här tidigare så omhuldade laget ur superettan tillsammans med grannarna från Södertälje, Syrianska.

Åbykväll 2014-10-09

Jarl af Solnäs får en välförtjänt dusch

Blev en riktigt trevlig Åbykväll tillsammans med Gert-Oves flygledarkompisar. En intressant stallbacksvisning genom Åbys nya stallområde inledde kvällen. Mäktigt med alla hästar och kuskar samlade på ett ställe och dessutom inomhus. Lite skillnad det mot den gamla blåsiga stallbacken, även om den kanske hade mera atmosfär och gemytlighet. Synd dock att vi inte fick träffa någon travtränare. Fick istället trösta oss med att träffa Jarl af Solnäs i duschen, och hans trevliga ägare och tillika uppfödare.
Väl på plats i Restaurang Pegasus, bjöds det efter långt köande på Fläskfilé och potatisgratäng med efterföljande kaffe och bulle, vilket smakade alldeles utmärkt.
Spelmässigt då ? Njaa då blev det väl inte lika trevligt som kvällen i övrigt. Micky sällskapets självutnämnde spelexpert tog ut en gemensam V 64 som hängde med till sista avdelningen. Men då favoriterna radat upp sig blev det ingen utdelning på fem rätt. För egen del gick det inte mycket bättre eller rättare sagt tom sämre. Bröt därför upp lite tidigare än det övriga sällskapet, då jag ville hem för att se EM kvalet mellan Sverige-Ryssland på Tv.
Slutligen kan man konstatera att gå på Åby och sitta på restaurangen och umgås med goda vänner är trevligt och behagligt på alla sätt, speciellt om det är gratis, men vill du följa travet och spelet ordentligt, så är det Tv soffan som gäller.

AHK - Barcelona Champions League 28/9

Alingsås potatiskung Jonas Alströmer

Den största matchen i Alingsås genom tiderna. Så gick snacket innan, och visst var stämningen och förhoppningarna på topp i en fullsatt Estrad Arena då domarna blåste igång matchen. Något som inte blev sämre  då Alingsås för första och enda gången tog ledningen med matchens första mål, för då kändes det som om taket skulle lyfta på arenan.
Men Barcelona som är ett utav världens allra bästa handbollslag, med världsstjärnor och landslagsspelare, som Karabatic, Rutenka, Lazarov och Enterrios, bara för att nämna några, och dessutom en bänk som håller i princip samma klass som startuppställningen, drog sakta men säkert ifrån i målprotokollet. Fem mål upp i halvtid blev till slut tio vid full tid, fastän hemmalaget stretade emot berömvärt, men mot Barcas större styrka och kraft, och en oemotståndlig Jesper Nöddesen på linjen hade man till slut inget motvapen.
Resan fram och tillbaka till Alingsås, företogs med Västtrafiks pendeltåg, som tog ca 40 minuter från Göteborgs Central, och som utföll till belåtenhet förutom några skrikiga ungar och lite trassel med utstämplingen av resekortet.
Arenan ligger ju nästan vägg i vägg med tågstationen, så innan match fanns det tid för en tjock korv med bröd på KG grillen, och en liten promenad i Alingsås mysiga centrum. Enda orosmolnet dök upp då speakern annonserade att det var absolut förbjudet att ta med sig nötter in på arenan, pga att en spelare i hemmalaget hade barn med svår nötallergi. Hade precis innan matchen köpt två Marabou helnöt, vilka jag nu fick smyga i mig lite försiktigt.
Bland de 2600 på läktaren såg jag
också en gammal kär bekant, nämligen min bänkgranne Urban från Gamla Ullevi, som tydligen aldrig missar en AHK match, och som nu var på plats med vad som jag tror var hans fru och dotter. Ack vad man kan bedra sig. Har nämligen alltid tagit för givet att Urban var en inrotad ungkarl.

Mikael Wiehe Liseberg 12/9

Även en kommunist måste ju tjäna en slant

Årets förmodligen sista Lisebergbesök blev också åtminstone enligt hans egen utsago den sista konserten med Mikael Wiehe...under en borgerlig regering. Ja det sistnämnda får vi väl avvakta en dag till innan man konstatera om så var fallet. Fan vet !
I alla fall blev det en nästan två timmar lång konsert, med mycket musik och nästan lika mycket småtrevligt prat med minnen och anekdoter från hans långa och brokiga karriär. Att man valt Taubescenen istället för Stora Scenen kan man ju tycka vara märkligt, då publiksskaran var stor, och någon sittplats inte var att tänka på. men vädret var bra och den musikaliska underhållningen likaså. Wiehe är utan tvekan en folkkär och skicklig musiker. Jag delar förvisso inte alla hans politiska ställningstaganden, även om jag står upp för hans motstånd mot etablissemanget och den besuttna överklassen. Hans texter är dock tankeväckande och engagerande även om han förmodligen för alltid kommer att hamna lite i skuggan av Björn Afzelius, som den ledande svenske protestsångaren.
En trevlig kväll fick jag i alla fall, något en tokstolle som gick amok på vagnen hem, med att kasta ölburkar och sparka vilt runt omkring sig inte kunde ändra på.

Frölunda - Geneve/Servette CHL 4/9

Glada schweizare vann läktarkampen
 

Om man vill se mål, då skall man gå och se på hockey. Ett gammalt klassikt Laban Arnesson citat som fortfarande verkar stämma bra.
Nio mål efter två perioder, blev till slut tio mål och 7-3 till Frölunda, då man mötte Geneve/Servette i gruppfinalen i Champions Hockey Leauge inför ett par tusen åskådare i ett ödsligt Scandinavium, där de tillresta schweiziska supportrarna var de enda som satte lite färg på läktarna..
Matchen som sådan var heller ingen höjdare. Efter en lite trevande start, tog Frölunda tag i taktpinnen och gick fram till 5-0. Tre snabba schweiziska mål gav dock matchen lite nerv, men Frölunda skärpte till sitt spel, och kunde på nytt gå ifrån och vinna matchen.
Vad skall man då tro om Champions League i hockey, kan det bli en succé lik den i fotbollen ? Nej knappast, åtminstone inte inom de närmaste åren. Det finns helt enkelt alltför många dåliga lag, och alltför få stora stjärnor i den europeiska klubblagshockeyn, för att den breda hockeypubliken skall bli tillräckligt attraherad och göra denna turneringen till en succé. Dom bästa lagen och de bästa spelarna finns i NHL och AHL, och så länge dom klubbarna inte deltar har jag svårt att se att denna turnering blir särskilt långlivad.
Hur ser det ut för Frölunda inför säsongen då ? Tja inte imponerade dom på mig direkt, trots storsegern över Geneve/Servette. Tycker precis som förra året att det ser lite duttigt och juniorbetonat ut. Saknar den där rätta tyngden och rakheten i spelet, och sätter dessutom ett stort frågetecken för målvaktsspelet, där kvällens keeper Linus Fernström släppte tre ganska billiga puckar förbi sig. En riktigt bra kedja har man dock i Olimb, Görtz, och Andreas Johnsson, där den sistnämnde troligen kommer att få sitt stora genombrott i svensk hockey.

Torslanda - HIF Svenska Cupen 26/8

Hade väl egentligen tänkt lägga ner planerna på att ge mig ut till Torslanda, då Gop helt oförhappandes dök upp hemma på Bergman. Lyckades utan någon större övertalning lura med mig honom, och efter lite navigering via mobil GPS tog vi oss ganska smärtfritt fram till Torslandavallen.

Jordan Larsson firar ett mål

En liten trevlig och gemytlig arena. Inträdet på 100:- stod Gop för i utbyte mot min sommarjacka. Gott väder och hyfsat med folk inklusive en liten klack uppresta skåningar, som hördes ordentligt matchen igenom.
En match som HIF tog kommandot om direkt, och trots att hemmalaget stred berömvärt var man helt naturligt aldrig riktigt nära att hota de allsvenska motståndarna. Ett tröstmål vid ställningen 4-0 fick man dock, vilket också blev slutresultatet. Matchens behållning blev dock att följa HIF:s 17-årige Jordan Larsson. Mera känd kanske som Henkes pojk. Och att han var son till Henrik Larsson framgick nästan med skrattretande tydlighet. Både utseendemässigt, men framförallt i spelstilen, med exakt samma lite ihopkrupna löpstil som pappan. Att han dessutom verkar ha ärvt farsans näsa för mål, vilket två strutar idag vittnar om, gör inte det hela sämre. Utan tvekan en intressant spelare att följa.
Med en kvart kvar hade både jag och Gop fått nog av fotbollsunderhållning, och begav oss hemåt igen.

Falkenberg - Blåvitt 24/8

Efter att ha fått vilat upp mig några dagar kände jag mig trots allt mogen för att åka ner till Falkenberg, för att se det allsvenska mötet mellan Falkenberg och Blåvitt.

Tomas och Jocke på väg att bänka sig

Kl 12,45 hämtade Tomas och Jocke upp mig på Bergman, och en timma senare nådde vid med hjälp av karta och GPS Falkenbergs IP.
En ny upplevelse för mig, och en arena som kanske man inte direkt tog till sitt hjärta, utan en ganska klassisk idrottsanläggning ute på ett öppet fält med löparbanor runt omkring planen. Inte så mycket folk som väntat, utan bara lite drygt 4000, vilket är väl en bit ifrån maxkapacitet.
Våra platser var väl inte heller de bästa. Vi satt nämligen längst in på den inglasade läktaren, och då man dessutom smällt upp en byggnadsställning precis utanför, så gjorde det princip omöjligt att se det ena målet. Nu offrade sig Tomas och tog den platsen så för egen del fungerade det helt ok.
Matchen som sådan var väl skaplig, men inte mer, men framförallt blev det den första bortasegern sedan premiären mot AIK. Två lite tursamma mål av Rieks och Mahlangu, såg ut att göra så att man kunde sitta lugn den sista kvarten. Men icke. En straff för FFF och sedvanlig fega Stahrebyten gjorde att hemmalaget fick till ett rejält tryck i slutminuterna och en kvittering hängde  faktiskt i luften. Som tur var höll dock Blåvitt ut, och nöjda och glada kunde vi vända hemåt, lite besvikna dock att vi inte fick se snackisen Kenneth Zahore i spel.
På hemresan kunde vi konstatera att det var tur att matchen började kl 15 och inte senare, för nu öppnade sig himlens portar på vid gavel, med störtskurar, åska och hagel som resultat.

DN Galan Stockholm 2014-08-21

Börjar bli gammal och att kroppen inte längre orkar med, skrev jag visst något om i gårdagens reflektion. Jo pyttsan jag visste nog inte hur rätt jag hade, för andra av dagen av min miniturné blev inte riktigt vad jag

En klassisk friidrottsarena

hoppats på.
Kände redan på morgonen att allt inte riktigt stod rätt till med den gamla kroppen, för den kändes både ledbruten och trött. Fick dock i mig lite frukost på hotellet innan jag begav mig ut på stan. Kände snabbt att någon längre sightseeing inte var att tänka på, så jag smet in i Gustav Vasa Kyrka, som låg granne med hotellet för att lyssna på lunchkonserten. Pampigt, och en oerhört vacker kyrka, men kyrkorgel på full spruta, är väl kanske inte min favorit. Piggare blev jag i alla fall inte. Juice och en Snickers i Vasaparken, hjälpte inte mycket heller. Så jag fick helt enkelt bege mig tillbaka till hotellet, där jag rasade i säng. Efter några timmars sömn mitt på dagen, kände jag mig faktiskt inte piggare, men jag bestämde mig ändå efter lite tvekan för att bege mig till fots mot Stockholms Stadion och DN-Galan.
En ruggigt god "Bratte" med bröd (Stockholmska) på Järnvägsgrillen fick tillbaka lite av mina livsandar innan jag nådde klassiska Stockholms Stadion på Valhallavägen och snudd på lika klassiska DN Galan. Årets tävlingar var väl förutom årsbästa på 5000 av etiopiern Edris och en mycket fin spjuttävling resultatmässigt ganska avslagna. Mycket kanske beroende på kyla och även stundtals regn, men även på att stora stjärnor som Levallanie i stav inte ens klarade ingångshöjden, och att Sally Pearsson och Michael Rodgers tjuvstartade ut sig. Några svenska framgångar förutom Michelle Torneus 8,03 i längd lyste också tyvärr med sin frånvaro.
Om det var kylan eller en begynnande feberfrossa som gjorde så att jag skakade och darrade så käkarna låste sig vet jag inte, men efter galans slut förstod jag att det gällde att ta sig tillbaka till hotellet så fort som möjligt. Så istället för en kvällspromenad blev det tunnelbanan till Odenplan. Väl tillbaka på hotellet ramlade jag direkt i bädd, darrande i hela kroppen av feberfrossa.
Som tur var hade faktiskt febern avtagit morgonen efter, och även om jag fortfarande kände mig darrig och svag lyckades jag ta mig till Centralen och tåget tillbaka mot Göteborg och Mölndal som jag nådde välbehållen men trött vid 14,30 tiden. Väl hemma på Bergman stupade jag i säng och sov i det närmaste 20 timmar i sträck.
En riktig kollaps, som jag inte riktigt vet vad den berodde på, men som oroar lite inför fortsättningen och drar ned en hel del på helhetsintrycket för denna utflykt.

Jubileumspokalen Solvalla 20/8

Lika löpglad som mina vinnare.

On the Road Again !! För första gången sedan olyckan så är jag ute på turné igen. Och oj vad jag har saknat det, för det är ju så här jag vill leva mitt liv. Kicken när man ger sig iväg på nya äventyr är oslagbar. Bara att få slå sig ner i förstaklassfåtöljen på tåget, och släppa alla bekymmer för att istället finna lugn och ro i själen är svårslagen alla dagar i veckan.
Tog tunnelbanan ut till Odenplan där jag efter lite sedvanligt trixande hittade hotel Ibis på Västmannagatan. Mitt rum visade sig vara litet men helt funktionellt en trappa ner i källaren, men med ett litet fönster, ut mot en cementvägg. Till min både stora glädje och förvåning så lyckades jag faktiskt utan några problem installera internet både för den medhavda laptopen och telefonen, med hjälp av lösenordet jag fick med mig från receptionen.
Att ta sig ut till Solvalla är utan tvekan lite knöligt. Och som jag välja bussen istället för tunnelbanan mitt i rusningstrafiken var väl inte helt lyckat. Jag var dock ute i god tid så efter att ha gjort en liten sightseeing genom Stockholms ytterområden och ett byte i Sundbyberg nådde jag slutligen Solvalla. Då magen började göra sig påmind, smet jag in på en Kebabrestaurang som låg strax utanför banan. På "chefens" egen inrådan slog till på en Shish kebab med ris, och ett jättelikt nybakat pitabröd och en lättcola för 100:-. Smakade bra om än lite torrt, tills jag fyllde på med lite kebabsås från salladsbordet. Fick dessutom chansen att tömma blåsan innan jag fortsatte mot Valla. Efter att blivit av med 190:- för entré och program var jag så inne på nationalarenan för trav. Storleksmässigt ligger väl inte Solvalla så långt före Åby, men då det gäller faciliteter för publiken ligger man långt före Åby som tyvärr på sistone blivit en renodlad racingbana. Här kan du fotfarande njuta av fina travtävlingar på en gemytlig uteläktare med perfekt utsikt över banan eller på en ombonad och rymlig inomhusdito med fina stolar och små bord därtill. Hela tävlingsdagen går ju lite i nostalgins tecken med Legendloppet med alla gamla fantastiska travprofiler från förr, och dessutom ett möte med den tvåfaldiga Elitloppsegraren Mack Lobell, numera 30 år gammal, men fortfarande still going strong paraderade han upplopper fram tillsammans med sin gamle följeslagare den amerikanske stjärnkusken John D Cambell, till publikens stora jubel.  Mera publikjubel blev det när Sveriges och Solvallas störste tränarprofil genom tiderna Stig H Johansson tog hem Ahlsells Legendlopp. Det är väl just det åtminstone jag saknar i dagens speldominerade travsport, just profilerna man kan ta till sitt hjärta både på häst och tränarssidan. En rolig grej inträffade efter loppet då kuskarna paraderade i gamla veteranbilar och kastade ut T-shirts till publiken. Då Helen A Johansson passerade mig sträckte jag ut mina långa armar och plockade med lätthet åt mig tröjan. Visserligen en medium, så att använda den blir nog svårt, men jag får väl rama in den och sätta upp den på väggen som ett roligt minne. Måste dock erkänna att själva Jubileumspokalen missade jag, för då hade jag redan begett mig hemåt. Börjar väl helt enkelt bli gammal och inser väl mer och mer att kroppen helt enkelt inte pallar för allt man vill göra. Så för att undvika köer och trängsel lämnade jag Solvalla redan ett par lopp innan dagens sportsliga höjdpunkt. Nu tog hemresan betydligt längre tid än beräknat då jag missade att hoppa av i "Sumpan" och istället fick åka med till ett ställe i närheten av Solna Centrum där jag kunde ta tunnelbanan tillbaka till Odenplan och Hotel Ibis, där jag såg loppet och den norska dubbelsegern på datan via ATG Play. Nöjd, trött och belåten trots uteblivna spelframgångar. Men som jag sagt så många gånger tidigare, pengar betyder långtifrån allt.

LGIF - ÖIS Svenska Cupen 5/8

Matchsituation från Lindevi
 

Att få lämna den stora fotbollscenen, nåja Gamla Ullevi får väl trots allt betecknas som en sådan i dessa sammanhang, för att återvända till gräsrotsnivå, och till idylliska Lindevi, som jag inte varit på sedan den gamla goda Mölndals FF tiden, kändes faktiskt ganska upplyftande. Gott sommarväder och och mycket folk (publikrekord)varav så gott som alla var öisare, där en påfallande stor andel, som brukligt bestod av rena nördar eller överklassnobbar. Till vilken kategori Björn Axén och Niklas Landgren tillhör,  låter jag dock vara osagt. Men dom bidrog trots allt på ett positivt sätt  till den gemytliga känslan. För rent fotbollsmässigt var väl inte mötet mellan Lindome och ÖIS i Svenska Cupen någon höjdare. En match rödblått vann rättvist med 2-1, sedan Giffarna reducerat i slutminuterna, och faktiskt i matchens sista skälvande sekunder, hade ett friläge, som domaren blåste av för utvisning av en Lindomespelare pga en eftersläng som linjemannen gjort honom uppmärksam på. Men att Sällskapet inom överskådlig tid skulle kunna konkurera med Blåvitt och Häcken på de stora scenerna, ser jag som en utopi med tanke på spelarmaterial och ekonomiska muskler.
Tog tåget ut till Lindome, där en extrainsatt buss väntade. En vilsen chaufför fick order av ledningscentralen att vänta in fler passagerare, men gjorde misstaget att fråga passagerarna när matchen började. Passagerarna som till största delen bestod av unga Öis supportrar, gapade högljutt och bestämt att matchen började om fem minuter, KÖÖÖÖR, fastän det återstod gott och väl 45 minuter till matchstart. Varpå den stackars chauffören fick panik och trampade gasen i botten och körde i full fart förbi alla hållplatser direkt till Lindevi. Ja se dagens ungdom. På hemvägen hoppade jag över bussen, och promenerade istället ner till Lindome Centrum. Ett centrum som var i stort sett sig likt sedan jag började min yrkeskarriär där för en herrans massa år sedan. Egentligen var det väl bara affärerna som bytt namn och inriktning. Bla hade Kassans gamla lokaler tagits över av ett gym. Men en viss nostalgikänsla väckte dock vandringen ner mot tåget för vidare färd mot det riktiga Mölndal.

Euro League Kval 31/7

Hörna för IFK mot Rio Ave

Inte ett enda hemmamål på tre spelade Euro League kvalmatcher. Ja då blir det som alla förstår svårt att ta sig vidare i turneringen.
Har visserligen dömt ut Blåvitts chanser tidigare, då dom trots det har via ett bra bortaspel lyckats trassla sig vidare.Men nu tror jag det tyvärr är kört. 0-1 mot Rio Ave på Ullevi blir mycket svårt att vända på i Portugal om en vecka.
Portugiserna kontrollerade den här matchen från start, och var egentligen aldrig hotade av ett för dagen ganska blekt Blåvitt.
Kanske hade det sett annorlunda ut om domaren från Spanien inte missat att visa ut Rio Aves målvakt för att ha stoppat bollen med handen utanför straffområdet i mitten på första halvlek. Någon hemmadomare var det absolut inte. För jag tror ingen av de drygt 7000 på läktarna hade protesterat om han blåst straff för IFK när Lasse Vibe i slutet på matchen blev neddragen av målvakten. En 50/50situation som ofta går hemmalagets väg, men icke så denna gång.
Den näst sämsta domare som en mycket upprörd "Lången" Jönsson sett, bara Leif Sundell i cupfinalen 2004 har varit sämre.

Turist, Javisst !! Göteborg 30/7

En Göteborgsvy över en svunnen tid

Varför gå över bron efter vatten ? Hade planerat för en dagstur till Fredrikshavn, men istället blev det en heldag som turist i Göteborg istället, och ärligt talat så ångrar jag mig inte en enda sekund. Vilken underbart härlig dag jag har haft. För vad har Fredrikshavn som inte Göteborg har ? Knappast något och jag tror faktiskt inte ens ölen är billigare eller godare där över längre.
Började dagen med att hoppa på Paddanbåten från Kungsportsplatsen för en 50 minuters guidad tur genom Göteborgs kanaler och hamninlopp. En både intressant och svalkande resa i högsommarvärmen, med en guide som gick på högvarv och fullkomligt sprutade ur sig ordvitsar, så till den milda grad att det till  slut nästan blev plågsamt.
Efter att vi ankrat upp vid Kungsportsplatsen igen, drog jag mig vidare till en bänk i Kungsparken, där jag avnjöt en inköpt Pripps Blå. Promenerade sedan ner till "Köttbullecafeét, för en lunch. Stället hade genomgått en rejäl uppsnofsning sedan jag var där senast och fått betydligt större lokaler. Som tur var, var dock menyn  den samma, varför jag kunde avnjuta mina två köttbullar med sås och stark senap, bröd och en kopp kaffe ute på uteserveringen.
På tal om uppsnofsning, så kan det samma sägas om Saluhallen, som jag tittade in i efter besöket på Kafeét. Lokalerna har fått en välbehövlig uppfräschning utan att för den skull ha gått miste om den genuina atmosfären, som den haft sedan urminnes tider. Köpte med mig lever och ett ½ kg wienerkorv från Albert Andersson, som numera blivit min nya "hovlevarantör", sedan bröderna Dohsé trappat ner.
Tog mig sedan vidare till Trädgårdsföreningen, denna ljuva grönskande oas i storstadsmyllret. Där slog jag mig ner på en bänk i skuggan under ett träd, och bara njöt hämningslöst av tillvaron och ytterligare några Pripps Blå.
Sista anhalten på min heldag i Göteborg, blev ett besök på Liseberg. Lite skillnad på lugnet i Trädgårdsföreningen till infernot på Liseberg. Men även det har sin tjusning. Åtminstone tyckte jag det, då jag slog mig ned och betraktade folkmyllret på en bänk tillsammans med en Dajmstrut.
Nöjd och mycket tillfreds med min dag, konstaterade jag på vagnen hem vilken underbart härlig stad Göteborg är, och vilken tur vi har som får förmånen att leva och bo här. Bara synd att man är alldeles för dålig på att besöka dom smultronställen den har att erbjuda och som finns på så nära håll.

Euro League Kval IFK - Györi 24/7

IFK och Györi skakar tass innan match

Vissa förluster är lättare att ta än andra. 0-1 mot ungerska Györi, på Gamla Ullevi var utan tvekan en sådan. För med 3-0 med sig i bagaget från Ungern för en vecka sedan tog sig Blåvitt trots förlusten vidare till tredje omgången i Euro League kvalet.
Även om det alltså blev förlust blev det trots det en riktigt trevlig kväll i solskenet på Ullevi. Vilket bra spel av Blåvitt framförallt i första halvlek, och trevligt umgänge med mina bänkgrannar starkt bidrog till. Inte blev det sämre av att Tomas och Joakim dök upp i halvtid med både glass och Coca-Cola till undertecknad, samt ett erbjudande om skjuts hem efter matchen.
Får väl också revidera min sågning av svensk klubblagsfotboll en aning. Efter två omgångar finns fortfarande alla fem svenska lag kvar i Europaspelet, vilket trots allt ger lite hopp om framtiden. Nu återstår det dock ytterligare två omgångar innan vi ev kan ha ett lag med i huvudturneringen. För Blåvitt väntar närmast möte med portugisiska Rio Ave. En på pappret inte helt omöjlig uppgift, men osvuret är väl som alltid bäst.

Gothia Cup 2014

Entusiastiska estniska fans

Partille Cup i all ära, men cupernas cup är ändå Gothia. Den har allt. Både då det gäller sportsliga prestationer, antalet lag, det internationella utbudet, publik och arrangemang.Helt enkelt toppklass.
Efter att ha gjort några kortare stopp på vägen för att köpa knästrumpor på Willys till morsan, och en en kaffemugg till mig på Blåvittshopen, anlände jag till Heden vid 12,30. Lite färre planer där i år men istället en nyhet i den stora SKF arenan med plats för 6-7000 åskådare. Såg två matcher där, bla en tjejmatch mellan PSG och Röda Stjärnan i elitklassen för 17 åringar, som var riktigt bra. Damfotbollen är på stark och framförallt bred frammarsch, med fler och fler länder som får fram riktigt bra lag. Hade "bjudit" in Kjell Ahlstrand, men han dök aldrig upp, så jag fick använda min rabattkupong ,två för en, på Burger King själv. Åt upp den ena hamburgaren på plats, men den andra tog jag med mig hem. Coca Colan, fick jag med med mig i muggar, så dom var jag tvungen att dricka upp på stående fot. 1 liter cola rätt ner i blåsan, var jag rädd för skulle ställa till problem, men jag kände faktiskt inte av det. Om det berodde på en förslappad blåsa eller att jag svettades ut vätskan i värmen, låter jag vara osagt.
Vandrade runt lite runt planerna och såg bla ett Blåvitt lag ta sig vidare på straffar, och ett Estländskt P-11 lag understödda av ett entusiastiskt supporterfölje slå ut de stora favoriterna Cantalao från Peru.
Hade tänkt avsluta dagen med ett besök på Liseberg och Nisse Hellberg på Taubescenen, men istället blev det Häcken mot Right to Dream från Ghana på SKF arena. Blev väl inte riktigt den match jag hoppats på, beroende delvis på en tidig Häckenutvisning. Ändå stundtals en underhållande match som till slut ghananerna vann med 1-0. Segermålet läckert inskruvat på frispark. Stel och lite frusen gav jag mig därefter hemåt med buss 761, men nöjd med min dag, där jag sett matcher med lag från 10 olika länder och fyra olika världsdelar. Fantastiskt !!

Lotta på Liseberg 7/7

Nanne Grönvall hos Lotta på Liseberg
 

Efter lite tvekan pga tunga regnmoln så beslutade jag mig till slut för att ge mig av mot Liseberg och Lotta. På vagnen in stötte jag ihop med en karl och hans lille osnute son, samma turistande par som jag haft sällskap med igår till Ullevi. Bägge klev av vid Lisebergs södra ingång, och tro det eller ej när jag väl bänkat mig framför Stora Scenen, vilka dyker upp där om inte dessa två, och inte nog med det dom har också platserna intill mig. Helt otroligt, men ibland känns världen ganska liten.
Själva showen då. jo då helt ok, där Wiehe, Lena Ph och Niklas Strömstedt stack ut i det stora artistuppbådet. Alltför många enligt mig då det tenderar att bli lite plottrigt och spretigt, men det är väl upplagt så för att det skall passa så många som möjligt.
Fullt med folk var det, ca 7000 enl GP, och regnet höll sig borta, så egentligen borde väl allt varit frid och fröjd. Men nej, jag måste nog tyvärr konstatera att jag inte trivs längre i stora folksamlingar, och speciellt inte tillsammans med massa störiga ungar. Har dessutom fått lite svårt att fördra den här  tillkämpat hurtiga folkligheten som sådana här arrangemang frossar i, för att inte tala om hur många linslusar det finns, som gör allt, verkligen allt för att komma med i bild, och nu talar vi inte om småungar bara, utan om vuxna människor. Satt själv bredvid ett par lantisar uppifrån Skaratrakten, som först blev ertappade med att försöka smita in utan biljett, och som sedan ägnade mer tid åt att försöka vinka åt kameran än själva showen. Reflektioner från en sur, grinig gubbe.

Partille Cup & Euro League Kval 3/7

Skottberedd målvakt i Partille Cup
 

Att svensk klubblagsfotboll och IFK Göteborg i synnerhet tappat i slagstyrka sedan guldåren under 80 och 90 talet var jag fullt medveten om, men att det skulle vara riktigt så här dåligt var tom något som överraskade mig. 0-0 mot CS Fola Esch från Luxemburg efter att Blåvitt knappt lyckats skapa en enda riktig målchans på hela matchen, talar väl sitt tydliga språk, och att snacket om nya framgångar i Europa kan skrinläggas eller åtminstone skjutas långt fram i framtiden.
Roligare och betydligt mer angenämnt var det dock att inleda eftermiddagspasset med en räksmörgås och en Carlsberg på Franks Coffee på Vasagatan. 65:-, tack för det Let´s Deal.
Mätt och belåten drog jag sedan vidare ner till Heden för att under några timmar kolla in matcherna och folkvimlet i Partille Cup, denna fantastiska handbollsturnering, som ett strålande sätt satt Göteborg på kartan för lag över hela världen. Strålade gjorde också solen, efter att himlen varit molnig och grå hela dagen, på vägen bort mot Ullevi. Tog detta som ett gott tecken inför den stundande matchen, men ack så fel jag hade.

EM/VM Kval Handboll 15/6

Bella  Gulldén väntar på att få skriva autograf till Kingen

Så där,då var både de svenska damerna och herrarna tillbaka i handbollens finrum igen, sedan man lyckats att kvala sig in till för damernas del till EM i Ungern/Kroatien, och för herrarnas del väntar VM i Qatar nästa år.
Att lämna det fina sommarvädret för att krypa in i Scandinavium för att titta på handboll kändes lite knepigt, men hallen var förvånansvärt välfylld och stämningen var god, så det blev trots allt en positiv upplevelse.
Damerna var klara för avancemang redan innan matchen mot tabelljumbon Schweiz, men kom trots det ut heltaggade och körde fullkomligt över schweiziskorna. 12 bollars ledning i halvtid blev till slut seger med 36-17. Mest anmärkningsvärt var kanske ändå den nästan totala Sävehof dominans som nu råder i landslaget. 11 av 16 spelare i truppen spelar eller har spelat i Partilleklubben. Helt fantastiskt och ett kvitto så gott som något vilket fantastiskt arbete man uträttar.
För herrarnas del var det vinst eller oavgjort som gällde i den avgörande matchen mot Rumänien. Och inte heller här var det något snack om saken. Sverige anförda av en storspelande Mathias Andersson i målet och ett mycket bra försvarsspel, sprang mer eller mindre sönder Rumänien i första halvlek, som man vann med 15-7. Matchen var naturligtvis avgjord redan där, och i andra halvlek slog svenskarna av på takten en aning, varför Rumänien knappade in till som bäst ett fyra måls underläge. Men närmare än så kom man aldrig, utan slutresultatet skrevs till slut till 27-21.
I pausen mellan matcherna, drev hungern mig till att ställa mig i en evighetslång kö för att köpa en korv med bröd för 20:-. men det gav mig också möjligheten att träffa och plocka en autograf från Bella Gulldén. Hon deltog nämligen i en publiktävling nere i foajén, och när den var kvar var jag först framme och skaffade mig en signatur från Sveriges främsta handbollsspelare. Gud ! vad var barnslig man är, men det bjuder jag på.

Göteborg Grand Prix 14/6 2014

Khaddi Sagnia i stilstudie

Hade en småtrevlig eftermiddag i solskenet på gamla anrika Slottskogsvallen, då Göteborgs Grand Prix avverkades. Kanske inga världsresultat eller Diamond League startfält, förutom kubanen Lopez, som sololöpte 800 meter på under 1,44, men trots allt med både OS och VM guldmedaljörer som häcklöparen Robles och den polske stavhopparen Wojciechowski i startlistorna.
En hel del bra svenska resultat dessutom. Bla var det snudd på svenska rekord både för slägg-Tracy och Lotta Fougberg på 3000 meter hinder.
Bäst ur svensk synvinkel var väl ändå Erica Jarders 6,84 i längd, förvisso med en anings för mycket medvind i ryggen, samt Kim Amb, som avslutade galan med att i tävlingens sista kast få iväg spjutet över 82 och en halv meter.
Så det var en nöjd och belåten King, som haltade iväg från Vallen framåt sextiden för att med spårvagn och buss ta mig tillbaka till Bergman, för en kebabrulle och VM fotboll.

Göteborg City Race 7/6

STCC bilarna in i publikkurvan

Så där ja, då har man slutligen spräckt oskulden även då det gäller bilsport. Har jag då också blivit en frälst racingfan. Nja knappast. Visst var det lite häftigt med farten, motorljudet och lukten av bränt gummi, och visst är möjligheten att se motorsport på en bana mitt i centrala stan fantastisk, även om den enda läktaren på banan var placerad i en kurva, där man inte kunde se något annat av loppet. Resten av loppen fick man nämligen följa från en bildskärm som var placerad på 100 meters avstånd.
Lägg därtill att vädret var perfekt, med sol och lite svalkande vindar, så gick det inegn nöd på en nere i Frihamnen. Men så mycket racing blev det väl inte om sanningen skall fram. Så gott som varje race hackades nämligen sönder av olika krascher och därtill efterföljande safteycar. Allra värst var det i det första STCC heatet, där man bara kunde köra ett par varv, innan säkerhetsbilen var inne på banan tack vare några rejäla krascher, där både prins Carl-Philip och fältets enda kvinnliga förare, finskan Kimiläinen återigen var inblandade. Resten av loppet blev därför ett rent följa John lopp, innan man helt sonika blåste av heatet.
Mycket dödtid blev det, och inte blev det bättre av att en kvinnlig förare (vad har dom bakom ratten att göra) i Clioklassen lyckades köra ner en stor del av avbärarräcket, vilket orsakade ett en timmas långt uppehåll. Inte så lyckat med tanke på de ganska obekväma stolarna och mitt stela knä.
Avslutningsvis. Carl-Philip, ärligt talat vad har han i en STCC bil att göra. För inte kan det vara på några sportsliga grunder, för hittills har han väl knappt tagit sig igenom ett enda heat utan att vara inblandad i någon krasch, utan det måste väl helt enkelt vara rent PR mässiga skäl som ligger bakom. Ger väl i mitt tycke ingen större trovärdighet åt motorsporten. Ungefär som om Gais, skulle spela med Håkan Hellström på topp för att dra lite folk till Ullevi istället för de närmast sörjande.

Göteborgsvarvet 2014

På språng mot seger

För att travestera den legendariske Bo Hansson. Inte en svarting till ! Den afrikanska dominansen var som väntat nästan total i årets upplaga av Göteborgsvarvet. De tolv första platserna i herrklassen togs av afrikaner, och bäst var 18 årige !!!  eritreanen Ghereslassie, som vann överlägset på som det ropades ut nytt banrekord, vilket dock senare korrigerades.
Själv hade jag placerat mig strategiskt, längst upp vid vätskekontrollen på Götaplatsen, där jag i det ljuva försommarvädret kunde följa denna fantastiska löparfest med närmare 50000 deltagare. En härlig folkfest både för löpare och publik, och något som verkligen bidrar till att göra god reklam för Göteborg.
Innan löparna nådde Götaplatsen så passade jag på att pröva en "Glenn-korv" som Hysén själv stod och grillade. Smakade riktigt bra, och kan säkert bli en storsäljare. Hann dessutom med att bli intervjuad utav GT- TV och en uppspeedad Frida Boisen, GT:s chefredaktör, innan jag nöjd och belåten med dagen strosade ner mot Korsvägen för att ta vagnen hem till Mölndal.

Olympiatravet Åby 26/4

Björn Ferry med "olympiska" elden

Inte undra på att Åbys sportchef Jon Walter Pedersen sken ikapp med den flödande solen under inledningen på den svenska storloppssäsongen.

Och undra på det. Inte nog med att det var fullt med folk på publikplatserna, som bjöds på bra tarvsport och härligt väder, så blev det ju en efterlängtad hemmaseger i Olympiatravet genom Solvato och Veijo Heiskanen.

Självfallet mycket välkommet både för Åby, som de senaste åren varit sorgligt svältfödda på sportsliga framgångar, och inte minst Veijo och hårdsatsande Berndt Denberger, som haft lite stolpe ut hittills i sina försök att bygga upp ett av Sveriges framgångsrikaste travstall, men som nu fick lite återbäring på alla miljoner han lagt ut på hästköp.

För egen del njöt jag självfallet också av det ljuvliga vårvädret, folkvimlet med alla olympier med Charlotte Kalla i spetsen och att kunna se de många fina djuren från första parkett. Men vill man följa sporten och spelet ordentligt, så är det utan tvekan TV fåtöljen som gäller. Spelmässigt var det dessutom en helsvart dag för mig och mina olika system. Delvis därför som jag redan efter finalen i Olympiatravet, som jag haltade hemåt till Bergman.

Nåväl nu kompenserades som tur var bristen på bekvämlighet, överblick och repriser av gratispennor, dekaler och framförallt en autograf i programmet av den olympiske guldmedaljören Björn Ferry, som också fått hedersuppdraget att tända den "olympiska" elden på innerplan.

Slutligen 150:- i inträde, lockar det verkligen fler än de redan frälsta till travbanorna i framtiden. Jag tillåter mig att vara tveksam. Nu klarade jag mig dock undan med en hundring, då jag fick dela en 2 för 1 kupong med en trevlig men okänd man i entrékön.

Allsvensk Hemmapremiär IFK - MFF 7/4

Vackrare än så blir det inte

Förlust på planen, men ändå en stor seger för mig personligen. Ja så kan man faktiskt uttrycka det efter den allsvenska hemmapremiären mot Malmö FF inför ett fullsatt Gamla Ullevi.
För detta var det första evenemang jag bevittnade sedan olyckan den 9:e december förra året, och det mål jag haft att att kämpa mot sedan dess. Och tro mig, det har funnits stunder under resans gång där jag tvivlat på att jag skulle få uppleva denna stund. Visserligen var det kämpigt att halta sig upp för alla trappor upp till sektion L 4 rad 5 plats 1097, men väl på plats var det en härlig känsla av värme och tillfredsställelse som fyllde min kropp. Liksom glädjen av att återse och hälsa på mina kära bänkgrannar Lången, Urban och tom Ölmannen igen.
Så vad gör det då att Blåvitt förlorade mot MFF med 3-0, det finns faktiskt, tro det eller ej sådant som är viktigare än vinst eller förlust i en fotbollsmatch. Kingen är tillbaka på banan igen, och det känns så underbart härligt. Dessutom fick vi stryk av ett oerhört bra lag, som jag tror kommer att ta ett nytt allsvenskt guld framåt hösten.