Jubileumspokalen Solvalla 20/8

Lika löpglad som mina vinnare.

On the Road Again !! För första gången sedan olyckan så är jag ute på turné igen. Och oj vad jag har saknat det, för det är ju så här jag vill leva mitt liv. Kicken när man ger sig iväg på nya äventyr är oslagbar. Bara att få slå sig ner i förstaklassfåtöljen på tåget, och släppa alla bekymmer för att istället finna lugn och ro i själen är svårslagen alla dagar i veckan.
Tog tunnelbanan ut till Odenplan där jag efter lite sedvanligt trixande hittade hotel Ibis på Västmannagatan. Mitt rum visade sig vara litet men helt funktionellt en trappa ner i källaren, men med ett litet fönster, ut mot en cementvägg. Till min både stora glädje och förvåning så lyckades jag faktiskt utan några problem installera internet både för den medhavda laptopen och telefonen, med hjälp av lösenordet jag fick med mig från receptionen.
Att ta sig ut till Solvalla är utan tvekan lite knöligt. Och som jag välja bussen istället för tunnelbanan mitt i rusningstrafiken var väl inte helt lyckat. Jag var dock ute i god tid så efter att ha gjort en liten sightseeing genom Stockholms ytterområden och ett byte i Sundbyberg nådde jag slutligen Solvalla. Då magen började göra sig påmind, smet jag in på en Kebabrestaurang som låg strax utanför banan. På "chefens" egen inrådan slog till på en Shish kebab med ris, och ett jättelikt nybakat pitabröd och en lättcola för 100:-. Smakade bra om än lite torrt, tills jag fyllde på med lite kebabsås från salladsbordet. Fick dessutom chansen att tömma blåsan innan jag fortsatte mot Valla. Efter att blivit av med 190:- för entré och program var jag så inne på nationalarenan för trav. Storleksmässigt ligger väl inte Solvalla så långt före Åby, men då det gäller faciliteter för publiken ligger man långt före Åby som tyvärr på sistone blivit en renodlad racingbana. Här kan du fotfarande njuta av fina travtävlingar på en gemytlig uteläktare med perfekt utsikt över banan eller på en ombonad och rymlig inomhusdito med fina stolar och små bord därtill. Hela tävlingsdagen går ju lite i nostalgins tecken med Legendloppet med alla gamla fantastiska travprofiler från förr, och dessutom ett möte med den tvåfaldiga Elitloppsegraren Mack Lobell, numera 30 år gammal, men fortfarande still going strong paraderade han upplopper fram tillsammans med sin gamle följeslagare den amerikanske stjärnkusken John D Cambell, till publikens stora jubel.  Mera publikjubel blev det när Sveriges och Solvallas störste tränarprofil genom tiderna Stig H Johansson tog hem Ahlsells Legendlopp. Det är väl just det åtminstone jag saknar i dagens speldominerade travsport, just profilerna man kan ta till sitt hjärta både på häst och tränarssidan. En rolig grej inträffade efter loppet då kuskarna paraderade i gamla veteranbilar och kastade ut T-shirts till publiken. Då Helen A Johansson passerade mig sträckte jag ut mina långa armar och plockade med lätthet åt mig tröjan. Visserligen en medium, så att använda den blir nog svårt, men jag får väl rama in den och sätta upp den på väggen som ett roligt minne. Måste dock erkänna att själva Jubileumspokalen missade jag, för då hade jag redan begett mig hemåt. Börjar väl helt enkelt bli gammal och inser väl mer och mer att kroppen helt enkelt inte pallar för allt man vill göra. Så för att undvika köer och trängsel lämnade jag Solvalla redan ett par lopp innan dagens sportsliga höjdpunkt. Nu tog hemresan betydligt längre tid än beräknat då jag missade att hoppa av i "Sumpan" och istället fick åka med till ett ställe i närheten av Solna Centrum där jag kunde ta tunnelbanan tillbaka till Odenplan och Hotel Ibis, där jag såg loppet och den norska dubbelsegern på datan via ATG Play. Nöjd, trött och belåten trots uteblivna spelframgångar. Men som jag sagt så många gånger tidigare, pengar betyder långtifrån allt.