DN Galan Stockholm 2014-08-21

Börjar bli gammal och att kroppen inte längre orkar med, skrev jag visst något om i gårdagens reflektion. Jo pyttsan jag visste nog inte hur rätt jag hade, för andra av dagen av min miniturné blev inte riktigt vad jag

En klassisk friidrottsarena

hoppats på.
Kände redan på morgonen att allt inte riktigt stod rätt till med den gamla kroppen, för den kändes både ledbruten och trött. Fick dock i mig lite frukost på hotellet innan jag begav mig ut på stan. Kände snabbt att någon längre sightseeing inte var att tänka på, så jag smet in i Gustav Vasa Kyrka, som låg granne med hotellet för att lyssna på lunchkonserten. Pampigt, och en oerhört vacker kyrka, men kyrkorgel på full spruta, är väl kanske inte min favorit. Piggare blev jag i alla fall inte. Juice och en Snickers i Vasaparken, hjälpte inte mycket heller. Så jag fick helt enkelt bege mig tillbaka till hotellet, där jag rasade i säng. Efter några timmars sömn mitt på dagen, kände jag mig faktiskt inte piggare, men jag bestämde mig ändå efter lite tvekan för att bege mig till fots mot Stockholms Stadion och DN-Galan.
En ruggigt god "Bratte" med bröd (Stockholmska) på Järnvägsgrillen fick tillbaka lite av mina livsandar innan jag nådde klassiska Stockholms Stadion på Valhallavägen och snudd på lika klassiska DN Galan. Årets tävlingar var väl förutom årsbästa på 5000 av etiopiern Edris och en mycket fin spjuttävling resultatmässigt ganska avslagna. Mycket kanske beroende på kyla och även stundtals regn, men även på att stora stjärnor som Levallanie i stav inte ens klarade ingångshöjden, och att Sally Pearsson och Michael Rodgers tjuvstartade ut sig. Några svenska framgångar förutom Michelle Torneus 8,03 i längd lyste också tyvärr med sin frånvaro.
Om det var kylan eller en begynnande feberfrossa som gjorde så att jag skakade och darrade så käkarna låste sig vet jag inte, men efter galans slut förstod jag att det gällde att ta sig tillbaka till hotellet så fort som möjligt. Så istället för en kvällspromenad blev det tunnelbanan till Odenplan. Väl tillbaka på hotellet ramlade jag direkt i bädd, darrande i hela kroppen av feberfrossa.
Som tur var hade faktiskt febern avtagit morgonen efter, och även om jag fortfarande kände mig darrig och svag lyckades jag ta mig till Centralen och tåget tillbaka mot Göteborg och Mölndal som jag nådde välbehållen men trött vid 14,30 tiden. Väl hemma på Bergman stupade jag i säng och sov i det närmaste 20 timmar i sträck.
En riktig kollaps, som jag inte riktigt vet vad den berodde på, men som oroar lite inför fortsättningen och drar ned en hel del på helhetsintrycket för denna utflykt.