LGIF - ÖIS Svenska Cupen 5/8

Matchsituation från Lindevi
 

Att få lämna den stora fotbollscenen, nåja Gamla Ullevi får väl trots allt betecknas som en sådan i dessa sammanhang, för att återvända till gräsrotsnivå, och till idylliska Lindevi, som jag inte varit på sedan den gamla goda Mölndals FF tiden, kändes faktiskt ganska upplyftande. Gott sommarväder och och mycket folk (publikrekord)varav så gott som alla var öisare, där en påfallande stor andel, som brukligt bestod av rena nördar eller överklassnobbar. Till vilken kategori Björn Axén och Niklas Landgren tillhör,  låter jag dock vara osagt. Men dom bidrog trots allt på ett positivt sätt  till den gemytliga känslan. För rent fotbollsmässigt var väl inte mötet mellan Lindome och ÖIS i Svenska Cupen någon höjdare. En match rödblått vann rättvist med 2-1, sedan Giffarna reducerat i slutminuterna, och faktiskt i matchens sista skälvande sekunder, hade ett friläge, som domaren blåste av för utvisning av en Lindomespelare pga en eftersläng som linjemannen gjort honom uppmärksam på. Men att Sällskapet inom överskådlig tid skulle kunna konkurera med Blåvitt och Häcken på de stora scenerna, ser jag som en utopi med tanke på spelarmaterial och ekonomiska muskler.
Tog tåget ut till Lindome, där en extrainsatt buss väntade. En vilsen chaufför fick order av ledningscentralen att vänta in fler passagerare, men gjorde misstaget att fråga passagerarna när matchen började. Passagerarna som till största delen bestod av unga Öis supportrar, gapade högljutt och bestämt att matchen började om fem minuter, KÖÖÖÖR, fastän det återstod gott och väl 45 minuter till matchstart. Varpå den stackars chauffören fick panik och trampade gasen i botten och körde i full fart förbi alla hållplatser direkt till Lindevi. Ja se dagens ungdom. På hemvägen hoppade jag över bussen, och promenerade istället ner till Lindome Centrum. Ett centrum som var i stort sett sig likt sedan jag började min yrkeskarriär där för en herrans massa år sedan. Egentligen var det väl bara affärerna som bytt namn och inriktning. Bla hade Kassans gamla lokaler tagits över av ett gym. Men en viss nostalgikänsla väckte dock vandringen ner mot tåget för vidare färd mot det riktiga Mölndal.