SM Simning Valhalla 21/11 2013

SM simningar i Valhallabadet

Efter en smaklig sen lunch på Rasa Sayang och en stärkande tupplur, begav jag mig iväg till Valhalla för det andra finalpasset av SM i simning i Valhallabadet. Efter att ha stretat fram i den råa Göteborgskylan från Korsvägen till arenan var det närmast en chock att ta plats i en tropiskt varm simhall.
Tävlingarna avverkades i en rasande fart, utan några döda punkter, något att ta efter för andra idrottsarrangörer. Men någon stor publiksport är inte simningen i mitt tycke. Lite för många grenar och distanser, samtidigt som det är svårt komma "nära" deltagarna då dom är väl dolda bakom badmössor och vatten i bassängen. Blir helt enkelt svårt att få någon riktig känsla för varken idrottare eller prestationer.
Inga rekordtider, men väl en hel del stjärnor, både gamla och nya i bassängen. Snart 40-årige OS guldvinnaren Lasse Frölander var tvåa på 50 fjäril. Sommarens världsmästarinna Sarah Sjöström vann samma distans för damerna, och blivande stjärnan Johannes Skagius vann 100 bröst.
Som sann lokalpatriot var det också glädjande att kunna konstatera att två guld gick till Mölndal och Mass. Joline Höstman var överlägsen på 200 bröst, och som avslutning på finalpasset så vann Mölndals herrar 4 x 50 fritt. Snyggt jobbat !!

HV 71 - Frölunda Kinnarps Arena 12/10

Kinnarps Arena Jönköping

Det går inte att missa. Så stod det på vägbeskrivningen till Kinnars Arena på HV:s hemsida. Pyttsan heller, då har dom tydligen inte räknat med undertecknad. Efter en problemfri resa med Morsans Yaris genom ett underbart färgsprakande höstlandskap, nådde jag så Jönköping vid 14 tiden, och hade Kinnarps Arena inom synhåll, då jag helt plötsligt, utan att jag knappt visste själv hur det gick till befann mig på motorvägen tillbaka mot Göteborg igen. Nåväl nu behövde jag inte åka särskilt länge innan jag kunde vända tillbaka mot Arenan. Hade listat ut att jag förmodligen kunde stå gratis på Scandics parkering precis intill Arenan. Det satte dock en utposterad vakt för som istället hänvisade mig till Elmias avgiftsbelagda parkering på andra sidan gatan. En utgift som Britts medföljande bankkort fick stå för.
Kinnarps Arena visade sig vara en ganska "enkel" men funktionell arena, med branta läktare, som gav en intim och tät atmosfär. Promenerade runt innan matchstart och köpte en klubbpin i den trevliga souvenirshopen, och hann också stöta på några Mölndal Hockey ungdomar, som identifierade mig som en likasinnad tack vare min klubbjacka.
Hade en hyfsad plats i höjd med mållinjen, även om skyddsnätet störde en del utav sikten. Att man befann sig i Småland gick inte att ta miste på då man innan matchstart fick se en medelålders man som snubblade i läktartrapporna och råkade hälla ut alla pocornen som han precis varit och inhandlat. Men som den äkta smålänning han uppenbart var, och som aldrig låter något gå till spillo, så tvekade han inte en sekund, utan sopade snabbt upp vartenda popcorn från trapporna och vidare tillbaka ner i kartongen. Bara i Småland !
Själva matchen blev en mycket underhållande och intensiv match, där Frölunda lyckades vända ett tidigt 0 - 2 underläge till seger med 4-2. Härlig stämning matchen igenom dessutom, där så gott som hela arenan bidrog. Till skillnad emot Scandinavium där jag många gånger tycker det känns ganska avslaget, och där det oftast bara är "Goa Gubbar" på ena kortsidan som försöker hålla igång.
Hem resan löpte också utan några problem, även om jag inte är speciellt förtjust i mörkerkörning numera. Så vid 20.30 nådde jag så Mölndal igen, där jag omedelbart begav mig till Franks för en Hel Special med löksallad.

SM Friidrott Borås 31/8

Ryavallen Borås

Precis när jag i morsans Toyota var på väg ut ur Mölnlycke för vidare färd mot Borås började de första regndropparna falla. Men märkligt nog var det uppehåll när jag en knapp timme senare nådde  Ellos land, detta dokumenterade regnhål på den svenska kartan. Parkerade på min vanliga plats vid ICA Knalleland, innan jag till fots begav mig bort mot klassiska Ryavallen, som ligger granne med "nya" Borås Arena.
Intog min plats på den enda sittplatsläktare som finns kvar, och som tur är är utrustad med ett stort och heltäckande tak, vilket var välkommet då regnet efter ett tag kom i kapp mig, och himmelen verkligen öppnade sina portar, vilket naturligtvis störde tävlingarna. Mer störande var dock att jag fick två barnfamiljer precis bakom mig när tävlingarna startat. Gud vad jag avskyr dessa marodörer som kan förvandla den finaste upplevelse till rena mardrömmen, med ungar i allehanda format och åldrar, som omöjligt kan sitta still hålla tyst eller än mindre uppföra sig som civiliserade människor. Stor gubbvarning över mig, jag vet, men det kan inte hjälpas mitt tålamod är slut med dessa parasiter.
Tävlingarna då ?? Tja, numera är man väl tyvärr lite bortskämd med Diamond League och VM på TV, men standarden på friidrotten var väl ganska medelmåttig om man uttrycker sig milt. Visst några toppar som Nossmy på korta häcken, Moa Hjelmer på 400 m, och framförallt kastarna Tracey Andersson i damernas slägga och Niklas Arrhenius vars dryga 64 meter i diskus, även internationellt kan betecknas som gångbart. Däremot är bredden överlag och framförallt i vissa grenar beklämmande dålig, vilket bevisas av att några distanser på damernas medel och långdistans bra lockat 4-5 deltagare.
Efter att finalpasset var slut beslöt jag mig för att jag fått nog, ett beslut som underlättades av en tilltagande träsmak där bak, och istället för att sitta kvar och följa det avslutande försökspasset begav jag mig tillbaka mot parkeringen och ICA. Där jag smet in och handlade lite kvällsmål, innan jag begav mig hemåt mot Bolås och en väntande varm smörgås med kantareller.

EM Final Fotboll Stockholm 27-29/7

Finallagen från Tyskland och Norge 

Har jag blivit helfrälst på damfotboll nu, efter succén med EM på hemmaplan ?? Nej, även om damfotbollen utvecklats ordentligt de senaste åren, framförallt vad det gäller målvaktsspel, tempo, spelförståelse och passningsspel, så är det fortfarande en bit kvar innan jag köper hela konceptet. Tycker fortfarande att framförallt avslut och skott måste bli mycket bättre. Där känns det alltför ofta väldigt fjuttigt. Hävdar med en dåres envishet att damerna borde spela med en mindre boll, även om jag vet att det aldrig kommer att bli verklighet. Dessutom behöver bredden på toppen bli större, men där tror jag man är på god väg, då både Spanien, Holland och Ryssland verkar vara rejält på gång. För att höja temperaturen än mer för damfotbollen, behöver de dessutom få fram några riktiga superstars, typ Messi eller Zlatan som drar blickarna till sig. Nu blev tyska målvakten Angerer turneringens bästa spelare, inget fel i det men det säger väl en del om avsaknaden av profiler.
Annars har väl intresset för damfotboll aldrig varit större, åtminstone i Sverige. Rekordmycket publik, över 41 000 åskådare på finalen bl.a. till stor del tack vare arrangörernas smarta drag med biljettpriser som passade alla. 200:- för en finalbiljett är ju helt enkelt fantastiskt billigt, men också ett perfekt sätt att få publik till matcherna, och skapa goodwill för turneringen och damfotbollen. Där finns det många förbund som har mycket att lära, inte minst Hockeyförbundet.
Kommer intresset att bestå ?? Nja det är jag tveksam till. Utan tvekan tror jag att turneringen kommer att locka till sig många fler tjejer som vill börja spela fotboll, men publikmässigt i allsvenskan tror jag inte att det kommer att hända särskilt mycket. För många av dom som strömmade till arenorna under EM, var till stor del sk. evenemangssupportar, som ryckts med av den allmänna hypen och inte minst Pia Sundhage effekten
, och som såg sin chans att få dra på sig en blågul tröja och vifta med den svenska flaggan.Liksom en stor del kvinnor, barn, flator och andra feminister, som gick på matcherna just för att det var tjejer som spelade, men där själva fotbollsintresset i sig inte var det primära.

I övrigt kan man konstatera:

• Tyskland vann finalen rättvist över Norge med 1-0. Men hur hade det gått om Norge hade förvaltat någon av de två !! straffar man brände.
• Frankrike var turneringens bästa lag, men saknaden av en riktig målskytt märktes i matchen mot Danmark där man hade 36 avslut men bara lyckades göra ett mål.
• Semifinalen mellan Sverige och Tyskland på ett kokande Gamla Ullevi var turneringens bästa match. kanske inget skönspel, men vilken kamp under 90 minuter.
• Friends Arena i Solna är utan tvekan en mycket mäktig arena, av högsta internationella standard, sedan får man tycka vad man vill om akustiken.
• Däremot är det en stor miss att man måste gå 1,5 km från tunnelbanan för att komma fram till arenan.
• SJ, snabbtåg, första klass och tyst kupé är ett oöverträffat sätt att resa.
• 2 nätter i ett stort dubbelrum på Comfort Hotel,  förvisso utan fönster, men med en stor platt-tv med Canal +, och frukostbuffé för 580:-/natten,  bara 5 minuters promenad från Centralstationen måste betecknas som ett riktigt fynd.
• Husets Specialpizza hos mina "vänner" på Maestro var till belåtenhet, speciellt när den följdes upp med en smaskig Dajmstrut i Vasaparken.
• Gröna Lund kan inte konkurrera med varken Liseberg eller Tivoli i Köpenhamn om epitetet Nordens Bästa Nöjespark. Härligt läge nere vid vattnet, men alltför många attraktioner, varuspel och snabbmatsställen på en alltför liten yta tar bort både charm och gemytlighet. Dessutom känns avsaknaden av grönskande strövområden stor.
• Stockholm i allmänhet och Djurgården i synnerhet är en mycket vacker sommarstad, åtminstone om solen strålar från en klarblå himmel. 

EM Semifinal Sverige - Tyskland 24/7

Grattis Tyskland ! och Auf Wiedersehn Sverige. Det blev nämligen Tyskland som vann den moraliska EM finalen mot Sverige med 1-0, efter en inte speciellt välspelad match, men en match som bjöd på en enorm kamp och kraftmätning mellan två mycket jämna lag, som lika gärna Sverige kunde vunnit, men det där Tysklandsspöket verkar vara svårt att bli av med även under Pia Sundhages ledning.
16100 åskådare på ett fullsatt Gamla Ullevi, skapade en mäktig ljudkuliss, men ändå stor skillnad mot tex ett derby mellan Blåvitt och Gais. Här bestod publiken av en anmärkningsvärt stor andel kvinnor och barn, och för all del även en stor klick flator, som gjorde att man ibland kände som att man befann sig på en popkonsert med någon flickidol, istället för en fotbollsmatch, men stämning var det hursomhelst matchen igenom, inget snack om annat.
Med Sveriges utträde dog väl lite av EM turneringen, men för min del har det ingen större betydelse. Jag åker till Solna och Friends Arena för att det skall bli spännande och få uppleva en mästerskapsfinal, och samtidigt kan jag även tycka att det skall bli gott och slippa den värsta hysterin från alla blågula evenemangssupportrar.
Så mot Stockholm och EM Finalen i Fotboll.

EL Kval Blåvitt - Trencin Helsingborg 18/7

Legendariske Kalle Svensson på post utanför Olympia

Efter en drygt 2 timmar lång men trevlig bilresa genom ett soligt Halland och Skåne anlände jag, Tomas och Joakim till Helsingborg. Efter att ha parkerat Volvon, promenerade vi ca tio minuter genom Olympiaparken fram till den klassiska fotbollsarenan. Därifrån begav vi oss till Kärnan, där vi spanade in den hänförande utsikten över Helsingborgs centrala delar inklusive hamnen, där båtarna till Helsingör kom och gick i en strid ström.
17,30 öppnade restaurangen och då tog vi plats på uteserveringen, där Tomas hade vänligheten att bjuda på middag. Jag och Joakim tog en Billeburgare med ugnsstekt färskpotatis, medan Tomas själv tog Risotto med kyckling.
Därifrån kunde vi också konstatera hur fler och fler Änglar, slöt upp för att dra vidare mot Olympia. En ganska mäktig, men lite udda känsla att se denna stora blåvita skara fullkomligt ta över detta "fiendeland".
Drygt 4200 bänkade sig sedan på Olympia, för att på ett imponerande sätt heja fram sitt kära IFK. Själva matchen var dock ingen höjdare, och slutade 0-0, trots ett par högkaratiga målchanser för Blåvitt och att man spelade med en man mer i nästan 80 minuter.
Så trots en i övrigt mycket lyckad resa, som tom. lockar till fortsättning, så var det tre lite stukade Änglar som anlände till Bolås vid 23,30 tiden.

After Work 5/7 2013

Några trevliga timmar under en ljuvlig sommarkväll spenderade jag, Inger, Lena och Adam på Restaurang Spice på Södra Vägen. En god och inte alltför stark kycklingwok sköljdes ner med ett par kalla öl.

Partille Cup 2013 och Lunch på Babar

Hann med att spendera några timmar nere på Heden och Partille Cup för att kolla in första dagen av detta gigantiska evenemang.
Drog därefter vidare till Babar för en trevlig och god lunch (fläsk med löksås) tillsammans med Gert-Ove och min favoritmålare Egon Gunnarsson.

Midsommar 2013

Trots att vädret som vanligt var både lite regnigt och ruggigt och att Tomas och barnen befann sig på solsemester i Dubai, så blev det till slut mot alla odds
återigen ett Misommarfirande i Bolås, för mig Morsan Farsan och Ludde.

EM Kval Sverige - Holland Alingsås 16/6

Nya Estrad Arena

Efter en stärkande lunch/middag på ägg och bacon på Piltegatan, satte jag mig i "Koyen" för att köra de fem milen till Alingsås. Parkerade på gratisparkeringen vid Järnvägsstationen och promenerade ett par hundra meter till nybyggda Estrad Arena.
Då jag som vanligt var ute i god tid, hade jag tid för en liten sightseeing i Alingsås Centrum. Ett mysigt och pittoreskt sådant, där mycket av den gamla bebyggelsen bevarats på ett förtjänstfullt sätt.
Efter att ha trasslat mig in på Estraden,min sektion var inte skyltad, så visade sig själva hallen vara en ljus och fräsch arena, med lite drag av Lisebergshallen, med nedsänkt golv, men betydligt mindre än vad jag trott.
Själva matchen mot Holland var väl ingen höjdare i sig, om man skall vara ärlig, därtill var skillnaden mellan ett i det närmaste ordinarie Sverige, trots att EM biljetten redan var säkrad och ett Holland, som har en bit kvar till man är aktuella för deltagande i något EM eller VM slutspel, alltför stor. Utan att förta sig vann Sverige till slut med 34-23, där spelmotorn Patrik Fahlgren och den irrationelle kantskytten Fredrik Petersen var de bästa. Störst ovationer blev det dock i andra halvlek då hemmaspelarna, målvakten Mikael Appelgren briljerade med några svettiga räddningar, och Daniel Tellander äntligen fick sätta ett mål efter att ha bränt några fina chanser.

Pågaresan Skåne/Själland 9 - 12/6 2013

Klassiska Parken i Köpenhamn

En underbar resa, som innehöll det mesta av livets goda såsom trav och fotboll av högsta klass, vackra vyer, god mat och dryck och inte minst ett ljuvligt sommarväder, vilket jag verkligen inte är bortskämd med på mina resor.
Massor med utmaningar som jag löst på ett helt perfekt sätt, och ändå kan jag inte låta bli att vara lite förbannad på mig själv. Jag vet ju av erfarenhet att jag är ganska duktig på att lösa allehanda problem som kan uppstå, och skulle det vara något som man ändå inte klarar av så löser sig ju detta oftast ändå på ett eller annat sätt. Men ändå denna ångest och oro för att något skall gå snett som tyvärr ibland förmörkar en del av den underbara upplevelsen det är att få resa och uppleva olika saker runt om i världen. Nej nu är det dags att skaka av sig denna onödiga osäkerhet och inse att JAG KAN !!

• Nettbuss, helt klart ett mycket prisvärt alternativ till Öresundståget. Tidsmässigt ingen större skillnad. Visst är det bekvämare att sitta i första klass på tåget, men långt ifrån den komfort som i SJ:s förstaklassvagnar mot Stockholm, däremot ett plus att tåget stannar i Mölndal. Den stora skillnaden är dock priset. 145:- för bussen jämfört med 600:- för tåget, det märks i plånboken för en budgetresenär.
• Charlottenlunds travbana, visade sig vara en mycket positiv upplevelse. Belägen i ett stort skogs och parkområde, ca 15 min gångväg från tågstationen, hade den till skillnad från Åby, som numera blivit en steril och tråkig bana, lyckats behålla en blandning av småbanans charm och gemyt med storbanans faciliteter och bekvämlighet. Inget flyt på spelet, men ändå en härlig eftermiddag på den stora uteläktaren, där jag avnjöt fin travsport, med Mr Picolits seger i Copenhagen Cup som höjdpunkten under dagen.
• Tillbringade en magisk kväll på Tivoli. Till skillnad mot Liseberg, som mer och mer har satsat på häftiga åkattraktioner och mängder av varuspel, så känns det som om Tivoli vänder sig till en mer vuxen publik, där det fortfarande är möjligt att strosa runt och njuta av atmosfären utan att störas av  en massa gap och skrik från exalterade ungar. Avnjöt en makalöst god mjukglass på Våffelbageriet i det Gamla Ishuset, som enligt en skylt utanför rankas som ett av de mest anrika och bästa glasshusen i Världen.
• Landskrona IP, en klassisk gammal fotbollsarena, låg liksom tågstationen belägen i stadens ytterområden, i ett stort idrottsområde med ishall och sporthall. Dessutom granne med en liten djurpark, typ den i Slottskogen, med huvudsakligen grisar, getter och kor. Matchen mellan Bois och Örebro, som ÖSK vann med 2-1, var väl ingen höjdare, men kul att återse Örebros "blåvita" lirare, "Vovven", William A, och Erik Lund, där den sistnämnde dock inte fick någon speltid alls.
• Fick uppleva lite av dansk fotbollshistoria på Parken, då Danmark förlorade mot Armenien med 4-0. Förmodligen den största skrällen i dansk fotboll genom alla tider. Och dessutom helt rättvist. 0-1 satt redan efter 25 sekunder, och sedan kontrade armenierna fullständigt ut ett handlingsförlamat hemmalag. Knappt 15000 åskådare, men sjunga kan danskarna. Då de stämmer i för full hals i Gamle Danmark, så får man rysningar i kroppen. Gemytlige är de också. Satt tillsammans med ett företagsgäng, som frikostigt bjöd mig på öl. Efter matchen buades spelarna ut efter noter, och allt möjligt kastades från läktarna, bla en supporterhalsduk, som jag snabbt var framme och stoppade i ryggsäcken.
• Spenderade några ljuvliga eftermiddagstimmar i Örstedparken tillsammans med några Tuborg Classic.En härligt rogivande grön oas i denna pulserande storstad, belägen bara ca 10 minuters promenad från H-Bangården.
• Rum 211, som vanligt på mitt kära Hotel Nebo. Litet och sunkigt, men funktionellt och framförallt prisvärt. Hotel Astoria i Malmö, med perfekt centralt läge i Gamla Stan var dock en ny men positiv bekantskap. Litet men ljust och fräscht Zlataninfluerat rum, med en härligt mjuk och skön säng. Frukost och dusch på rummet är också man kan sakna efter några dagar på Nebo.
• Tyskinspirerade Det lilla Köket i Malmö och Thailändska Magasasa på Istedgade, var två små och lite ruffiga restauranger som dock serverade gott och hyfsat prisvärt käk i form av Bratwurst med baconstekt potatis, respektive stekt ris de luxe.
• Biljettmaskinerna på tågstationerna i Köpenhamn och Malmö verkade först oerhört avskräckande för en teknisk idiot som jag, men visade sig faktiskt vara ganska enkla att hantera, och tidsbesparande, om man inte stressade upp sig, utan tog sig tid att läsa instruktionerna.
• Stort plus till de danska S-tågen och de skånska Pågatågen. Punktliga, bekväma, snabba och lätta att resa med, där har vi i Göteborg/Mölndal en del att att lära.

Spelbolaget på ÅBY 30/5

Pytte och Kjelle låter sig väl smaka av den goda maten

En ljuvlig försommarkväll samlades resterna av MFF:s spelbolag, vila i frid Bosse och Ingemar, för en kväll med mat och dryck och förstås kryddad med lite spel på Reastaurang Pegasus.
Och en trevlig kväll blev det med många glada skratt och en härlig dur, som vi säger på mölndalska.
Från a´la carte menyn beställdes käk. Gert, Pytte och Kjell W tog dagens Husman vilket visade sig vara kokt makrill, och jag och Kjell A tog husets hamburgare, gjord på kalvfärs. Smakade alldeles utmärkt, även om Kjell gnydde för att det var för mycket tuggmotstånd i hamburgaren.
Från spelkassan på 1662:/person fick spelchampionen Kjell W en hundring per skalle för att göra ett V 64 system för. Tyvärr sprack han redan i första avdelningen på en favorit och trots fem hästar på systemet. Nåväl till slut blev det 4 rätt och 45:- tillbaka. Själv satte jag en tvilling som gav nästan 700:- tillbaka.
Timmarna och elva lopp rann iväg fort i detta goa gäng, men när vi väl var på väg hem efter sista loppet, så tror jag att jag talar för alla när jag säger att vi hade haft en mycket givande och underhållande afton.
Så på lördag drar vi igång en ny V 75 omgång, och hoppas att vi snart kan samlas igen för att spendera lite vinstpengar.

SM Final Bandy Stockholm 16 - 18/3 2013

Friends Arena, Sveriges nya nationalarena

Jag har väntat så länge, på just denna dag.... Då Hammarbys lagkapten Stefan X:et Erixsson tog mikrofonen och stämde upp i Kentas gamla klassiker "Just idag är jag stark", och fick med sig hela Bajenklacken och merparten av rekordpubliken på 38 500 i en mäktig allsång före matchen, så förstod man att Hammarby skulle bli mycket svårslagna i denna historiska final mot Sandviken i Friends Arena.

Och mycket riktigt så chockstartade Hammarby matchen mot ett yrvaket SAIK och hade redan efter 5 minuters spel en 3-0 ledning som blev 4-0 fem minuter senare. Då var matchen i praktiken redan avgjord, och även om SAIK kröp närmare i en galet händelserik första halvlek, så var Hammarby det bättre laget och kunde i andra halvlek gå ifrån till en rättvis 9-4 seger. Sista målet inslaget med ca 30 sekunder kvar att spela. Då stormade hela Bajenklacken bakom ena målet planen förbi en till synes handlingsförlamad vaktpersonal, och domaren såg ingen annan utväg än att bryta matchen i förtid. 1 - 2 - 3  KGB !!

Samma sk supportrar som också lyckades försena matchstarten med 20 minuter tack vare ett stort bengaltifo, som man lyckats få med sig in på arenan förbi den uppenbarligen helt inkompetenta vaktpersonalen, som hellre lägger krut på att plocka av vanliga åskådare en medtagen macka eller dricka, än att försöka sätta stopp för insmugglingen av dessa pyrotekniska pjäser.

Friends Arena var en mäktig skapelse av högsta internationella standard. Möjligen kan jag tycka att läktarna kunde vara en aning brantare för att som åskådare komma närmare planen. Satt bakom ena hörnflaggan på första raden på etage 2 och tyckte ändå att man kom en bit ifrån. Svinkallt var det också, och några utlovade 15 grader var man långt ifrån att komma upp i. Men sammantaget dock en högst angenäm bekantskap.

Däremot så tycker jag att den ligger lite avigt till. Tog tunnelbanan, fö ett helt perfekt och smidigt sätt att transportera sig i Stockholm, ut till Solna Centrum. Därifrån fick jag sedan promenera en dryg kilometer innan man nådde arenan som fn ligger utslängd bland diverse byggarbetsplatser.

Bodde denna gång på Stockholm Inn på Drottninggatan, en ny hotellbekantskap för mig. Ett lite udda hotell, där receptionen var hopslagen med serveringsdisken på Waynes Coffe, som dom delade lokaler med. Rummet som låg i källaren och var utan fönster, var det minsta hotelrum jag någonsin upplevt, max 6 Km2, tom mindre än på mitt kära Nebo i Köpenhamn. Inget för personer med anlag för klaustrofobi alltså, men fräscht och rent och med ett mycket snyggt och modernt badrum med Wc och dusch. Dessutom en fin platt-TV med hyggligt många kanaler, så vad mer kan man bergära för ett rum mitt i Stockholms City för 500:-/natten. Frukost ingick dessutom. En frukost bestående av ost och skinkfralla, kaffe och juice, som fick avhämtas i receptionen, och tas med ner på rummet för förtäring.

I övrigt kan konstateras att jag åt gott och relativt billigt på Maestro Pizza och Kebab på Kungsgatan, bara ett stenkast från mitt hotell. Samt att resa med första klass tåg är som jag sagt tidigare ett oöverträffat sätt att resa. Tyst, lugnt och behagligt, färdas man snabbt och smidigt genom det framrusande svenska landskapet. Lite kändisfeeling också denna gång då Eskil Hellberg hade stolen bakom mig. Väl värt de få extra hundralappar det innebär, jämfört med stöket och böket i 2-klass, eller de evighetslånga och obekväma resorna med buss. Dessutom på minuten punktliga både dit och på hemresan. Heja SJ.

Inomhus EM Friidrott Göteborg 2/3 2013

"Svenska" Abeba Aregawi totalt överlägsen på 1500 m

Friidrott inomhus är en av få idrotter, som gör sig minst lika bra inne, som utomhus, åtminstone för åskådaren. Trots min plats i ena kurvan, snett nedanför gubben Holm, inne bland reklam och resultatskyltar, så hade jag ändå en utmärkt överblick över hela arenan, och kunde med lätthet följa med i alla grenar. I ett förmiddags och eftermiddagspass som höll ett högt tempo utan några döda punkter, och med en go atmosfär från läktarna.

Den goda stämningen hade naturligtvis en hel del att göra med de fina svenska insatserna, med en en till stor del ny generation svenska friidrottare som verkar vara rejält på gång.

Båda höjdhopperskorna Emma och Ebba samt längdhopparen Mikael Torneus imponerade så smått i kvalen, och har säkert en hyfsad medaljchans i mnorgondagens finaler. Ett "svenskt" EM guld fick man också uppleva, då den etiopiska världsstjärnan Areba Aregawi, som för första gången uppträdde i den svenska landslagströjan, visade sig vara fullkomligt överlägsen på 1500 meter, där hon krossade det övriga fältet med nästan 10 sekunder !! Äntligen en framgång för svensk invandringspolitik.

Den stora positiva överraskningen, var den åtminstone för mig helt okända längdhopperskan Erica Jarder, som med ett mäktigt sista hopp på 6,71 tog en bronsmedalj.

Enda negativa var väl Johan Rogestedts genomklappning på 800 m och den ständigt uppskrivne Alhaji Jeng, som återigen misslyckades med att ta sig vidare från ett stavkval i ett internationellt mästerskap. Måste väl vara Sveriges mest överskattade friidrottare.

I övrigt kan noteras att arrangörerna tagit till ett helt nytt grepp för att blidka sina sponsorer. Ingången vis Scandinaviums entré var stängd, och istället slussades åskådarna in via Svenska Mässan och det sk EM-torget, där allehanda krämare och nasare från olika firmor hade radat upp sig. Lyckades undvika de flesta men vid schweiziska osttillverkaren Le Gruyere stannade jag till vid ett flertal tillfällen för att stoppa i mig ansenliga mängder av deras goda gratisost.

Den största besvikelsen var nog ändå att man inte hade tryckt upp ett riktigt program, utan erbjöd istället åskådarna ett löst blad med tidsschemat för tävlingarna. Har varit på en del mästerskap under åren, men detta var första gången som jag råkade ut för detta. Kändes faktiskt lite futtigt av arrangörerna, men kanske ligger detta i tiden, då man numera förväntas ta fram information själv via tävlingarnas mobil app.

Trevligt dock att konstatera att souvenirborden var välfyllda, varifrån jag fick med mig både en snygg pin och en kylskåpsmagnet hem till samlingen på Bergmansgatan.

VM Bandy Vänersborg 2/2 2013

Huvudarenan för Bandy VM 2013

Efter en lite udda frukost på rostat bröd och semla, traskade jag vid 9-tiden iväg till Piltegatan för att hämta upp Yarisen.

Till skillnad mot mardrömsresan i september upp via E 45:an till Karlstad, där man fick köra mer utanför vägen än på den, så blev det denna gång en mycket behaglig färd, trots att jag körde lite fel vid Tingstadstunneln, på den nyinvigda motorvägen upp till Vänersborg i ett ljuvligt vinterväder.

Att hitta till arenan var inga problem och gratis parkering hittade jag precis utanför. Arena Vänersborg visade sig vara en ljus och luftig arena, dock inte lika ombonad som arenan i Lidköping, utan lite mer av isladestuk över sig. Hade fått en bra sittplats, nära isen och med bra utsikt över isen.Att sitta inomhus och titta på bandy, gör mig lite kluven. Den bekväma sidan av mig tycker naturligtvis att det är toppen, medan den nostalgiska sidan av mig saknar lite av den där speciella atmosfären som en utematch kan ge.

Själva semifinalmatcherna var väl dock i ärlighetens namn inga höjdare. Den internationella bandyns stora problem är att det i princip bara handlar om två lag, Sverige och Ryssland, medan övriga lag halkar allt längre efter.

Ryssarna fick en ganska bekväm resa till final efter 8-2 mot ett Kazakstan, som såg ut att ha tankarna  på söndagens tredjeprismatch. Men att få njuta av Sergej Lomanovs underbara skridskoåkning och spelsinne, var dock en njutning. Den andra semifinalen trodde åtminstone jag skulle bli en tuff och tät match, men ack vad man bedrog sig. Sverige körde fullständigt över ett mycket blekt Finland. Två hörnor gav 2-0 ledning redan efter 7 minuters spel, och redan där var matchen i praktiken över. En match som Sverige till slut vann med förkrossande 10-2.

I pausen mellan matcherna sprang jag på den förre WBA mästaren i tungvikt, ryssen Alexander Valujev, som var där som någon slags representant för det ryska idrottsförbundet. En jättelik människa, med en ryggtavla som en ladugårdsvägg och framförallt med det största och mest oformliga huvud jag någonsin sett på en mänsklig individ.

VM souvenirbordet var dock en liten besvikelse, och bestod mestadels av T-shirts och halsdukar. Fick därför nöja mig med en klubbnål från IFK Vänersborgs klubbshop, samt ett VM program.

Hemresan gick lika smärtfritt och snabbt som ditresan, även om jag inte tycker det är särskilt behagligt med mörkerkörning längre. Vid 19 tiden var jag dock hemma på Piltegatan igen till väntande varma smörgåsar och första deltävlingen i Melodifestivalen.