Inomhus EM Friidrott Göteborg 2/3 2013

"Svenska" Abeba Aregawi totalt överlägsen på 1500 m

Friidrott inomhus är en av få idrotter, som gör sig minst lika bra inne, som utomhus, åtminstone för åskådaren. Trots min plats i ena kurvan, snett nedanför gubben Holm, inne bland reklam och resultatskyltar, så hade jag ändå en utmärkt överblick över hela arenan, och kunde med lätthet följa med i alla grenar. I ett förmiddags och eftermiddagspass som höll ett högt tempo utan några döda punkter, och med en go atmosfär från läktarna.

Den goda stämningen hade naturligtvis en hel del att göra med de fina svenska insatserna, med en en till stor del ny generation svenska friidrottare som verkar vara rejält på gång.

Båda höjdhopperskorna Emma och Ebba samt längdhopparen Mikael Torneus imponerade så smått i kvalen, och har säkert en hyfsad medaljchans i mnorgondagens finaler. Ett "svenskt" EM guld fick man också uppleva, då den etiopiska världsstjärnan Areba Aregawi, som för första gången uppträdde i den svenska landslagströjan, visade sig vara fullkomligt överlägsen på 1500 meter, där hon krossade det övriga fältet med nästan 10 sekunder !! Äntligen en framgång för svensk invandringspolitik.

Den stora positiva överraskningen, var den åtminstone för mig helt okända längdhopperskan Erica Jarder, som med ett mäktigt sista hopp på 6,71 tog en bronsmedalj.

Enda negativa var väl Johan Rogestedts genomklappning på 800 m och den ständigt uppskrivne Alhaji Jeng, som återigen misslyckades med att ta sig vidare från ett stavkval i ett internationellt mästerskap. Måste väl vara Sveriges mest överskattade friidrottare.

I övrigt kan noteras att arrangörerna tagit till ett helt nytt grepp för att blidka sina sponsorer. Ingången vis Scandinaviums entré var stängd, och istället slussades åskådarna in via Svenska Mässan och det sk EM-torget, där allehanda krämare och nasare från olika firmor hade radat upp sig. Lyckades undvika de flesta men vid schweiziska osttillverkaren Le Gruyere stannade jag till vid ett flertal tillfällen för att stoppa i mig ansenliga mängder av deras goda gratisost.

Den största besvikelsen var nog ändå att man inte hade tryckt upp ett riktigt program, utan erbjöd istället åskådarna ett löst blad med tidsschemat för tävlingarna. Har varit på en del mästerskap under åren, men detta var första gången som jag råkade ut för detta. Kändes faktiskt lite futtigt av arrangörerna, men kanske ligger detta i tiden, då man numera förväntas ta fram information själv via tävlingarnas mobil app.

Trevligt dock att konstatera att souvenirborden var välfyllda, varifrån jag fick med mig både en snygg pin och en kylskåpsmagnet hem till samlingen på Bergmansgatan.