Imorse trodde jag inte att jag skulle komma iväg, då örat värkt rätt så ordentligt under natten. Men som tur var så började det släppa litegrann under förmiddagen, så pass att jag kände mig mogen för en lunch hos Peter på Piltegatan. Han stod och spanade ute på balkongen då jag dök upp vid 12 tiden. Släppte in mig via portlåset och då jag kom upp till andra våning, kändes för övrigt lite bakvänt att passera Morsan på första våningen, så satt dörrnycklarna i låset. Trodde att han gjort så för att jag skulle slippa att störa hundarna Daffy och Tjabo. Dessa härliga jyckar kom dock rusande så fort jag öppnade dörren och hälsade på sitt minst sagt vilda sätt. Nåväl när den proceduren var avklarad placerade Peter mig i TV soffan tillsammans med en ekologisk öl, där jag kunde följa galoppen och våran gemensamma Harry Boy, medans värden själv hade fullt upp i köket. Hann se dom två första avdelningarna, där vi fortfarande var med innan käket var klart. Han hade gjort en fläskfilégryta med curry, mango chutney, banan och mandarinklyftor. Jag kan ju vara lite skeptisk mot banan i mat, men denna gryta med ris till smakade alldeles utmärkt, även om jag skulle kunnat önskat mig lite mer hetta i det hela. Men förmodligen får jag skylla mig själv då jag deklarerat klart och tydligt innan att stark mat inte var något som tillhörde mina favoriter. Efter middagen serverades det kaffe med kanellängd från Brogyllen och till det ett glas calvados. Faktiskt mig veterligen första gången som jag prövade denna franska dryck och det var ingen dum bekantskap alls, utan gav helt klart mersmak. Starkt men ändå en rund och mjuk smak.Tiden går fort när man har trevligt brukar ju det heta, och så även här för jag trivs alltid bra i Peters sällskap, han är lätt och rolig att samtala med. Vid 15,30 kände jag mig dock mogen för avfärd, och efter att ha kollat V 4 an på text tv och konstaterat att vi stannade på två rätt, så klädde jag på mig tackade för en trevlig dag och tog farväl av Peter, Daffy och Tjabo, för att istället slinka in hos Morsan en trappa ner. När jag varit där en halvtimma ringde det på dörren och det visade sig vara Peter som undrade om jag möjligen fått mig med hans dörrnycklar, för han hade vänt upp och ner på lägenheten utan att hitta dem. Jag hade inget minne av att jag stoppat dom på mig, men vid en kontroll i mina jackfickor låg dom mycket riktigt där. Måste väl antagligen blivit lite stressad då hundarna kom rusande och ville välkomna mig så att jag utan att tänka på det stoppade dom på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar