Filmfestivalen

Mina planer för denna min första utav två filmfestivaldagar var att åka in till stan vid 13 tiden för att äta en lunch på Linnégatan eller någon av Långgatorna. Upptäckte dock att Tv sändningen av Blåvitts match mot FCK började sändas redan kl 13,30, vilket ändrade mina planer. Istället så köpte jag mig en Ciao Ciao nere på Porten. Nu visade det sig dock att sändningen började en halvtimma in i matchen, så mycket mer än slutet av första halvlek som slutade 0-0 hann jag inte se.Tog därefter bussen in till Järntorget. Hann byta ut mitt festivalpass mot ett inplastat, innan jag kunde ta plats i denna magnifika filmsalong, en sådan som knappt längre finns, och som inte kan jämföras på samma dag med dom "bunkrar" som filmbolagen satsar på idag. Fullsatt till sista plats, med cineaster, kulturkramare, sk intellektuella och halva rödvinsvänstern, på den första filmen, som var den franska Copacabana. Den handlade inte som titeln antyder på om Brasilien, utan om en halvtokig och excentrisk mamma och hennes dotter och deras minst sagt komplicerade relation. Filmen föll mig inte direkt i smaken och var inget som fick mig att bli berörd överhuvudtaget. En tvåa på en femgradig skala. I pausen mellan filmerna träffade jag Gert som kom dit bara för att prata en stund. Skall till tandläkaren i Mölndal på måndag för att sätta in en ny tand, istället för den han bet av på South American. Tar med sig filmen Snabba Cash när han tittar in till mig efteråt. Min andra och sista film för dagen var den svenska filmen Odjuret. En stark socialrealistisk men mörk film om utanförskap och white trash människor längst ner på samhällstegen, på en liten ort i Skåne, De har svårt finna sin plats i livet, utan kärlek och förståelse från sina närmaste, och de hemska konsekvenser det kan föra med sig. En kuslig men gripande film som dock ibland balanserar farligt nära det pekorala och en del av karaktärerna känns ibland lite amatörmässiga, men den lyckas dock hålla sig på rätt sida gränsen och belönas av mig med en 4:a. Slutligen bara en liten undran. Varför måste alltid en del åskådare, oavsett vad det är för film,eller hur hemsk eller mörk den är, alltid utbrista i gapskratt på dom mest besynnerliga ställen i filmen. Två filmer känns ganska lagom numera, skulle inte kunna sitta en hel dag längre som man gjort tidigare. Utan nu tog jag istället bussen hem, och steg av vid Sahlinshuset strax före 20,00. Tydligen hade det fryst på under kvällen, något som jag blev brutalt påmind om då jag slog på världens rova då jag skulle gå över vägen. Som tur var hann jag knappt reagera och än mindre ta emot mig så jag föll förvisso ganska tungt men trots allt mjukt. Skadade mig därför inte förutom att armbågen fick sig en mindre smäll och självkänslan en liten törn. Tröstade mig dock med att gå in till Hemköp och köpa med mig några goda winerbröd, som jag konsumerade under tiden jag tittade på två avsnitt av Mad Men.