Annandagsbandy 2011

Mitt i Kungälvsklacken

Utan att lägga några politiska värderingar kring bristande beslutsgång eller slöseri med skattemedel, så måste jag trots allt konstatera att det är riktigt läckert att kunna se elitbandy mitt i hjärtat av Göteborg. Bra jobbat Göran !
Gais - IFK Kungälv  blev min första match på Heden Arena. Att då få vara delaktig i ett nytt publikrekord på drygt 4 300 åskådare gjorde ju hela upplevelsen än bättre. Något vidare bandyväder bjöds det dock inte på för dagen. Nästan 10 grader varmt, hård vind och ett lätt sprayliknande regn. Ganska typisk Göteborgsvinter alltså, men det förtog också lite av den där genuina bandykänslan. Om inte annat så var det lite svårt att se ordentligt då glasögonen inte var till någon vidare hjälp pga regnet. Själv blev jag utan egen förskyllan stående mitt i Kungälvs stora och röststarka supportergrupp, Skarpa Gubbar. Bra tryck på dom stundtals, åtminstone betydligt bättre än på gaisarna. Vet inte ens om dom hade någon klack, i alla fall så hördes den inte i så fall. Men det är väl som vanligt då det gäller Gais, mycket snack men lite verkstad, då det gäller deras närmast mytologiska supporterkultur. Matchen då, jo den vann Kungälv med 6-1. Första halvlek var spelmässigt jämn, men IFK var mer effektiva och ledde med 2-0 i halvtid. I andra halvlek var Kungälv klart bättre och kunde gå ifrån till 6-0, innan Gais fick till ett tröstmål.
Göteborg är utan tvekan en fantastisk idrottstad. Efter matchen tog jag en tio minuters promenad till Scandinavium, för en match i Elitserien mellan Frölunda och Timrå. Var där i god tid, så jag hann byta om från min bandyuniform, till mer passande klädsel för inomhusidrott. Hade köpt biljett till reducerat pris på de nedersta raderna. Kom nära spelet, och hade bra sikt i den ena zonen, däremot var det värre med den andra zonen. Spelmässigt och stämningsmässigt var det en ganska avslagen historia, som Frölunda till slut kunde vinna med 2-1 efter straffavgörande.

Herrmiddag hos Gop 9/12

Ella, Danne och Gop vid mat och drinkbordet

Inte ens ett kraftigt regn och stormoväder kunde hindra alla pojkarna att ta sig till Mandolingatan för att återförenas på nytt. Där var de allihopa, Ella, Danne, Hirvi, Henke, Ralf och Peter M, samt värden själv, Gop förstås.
Han bjöd på älgfärsbiffar, med potatisklyftor, grönsaker och både kall och varm sås. Smakade inte dumt alls. Då var jag mer tveksam till förrätten som han tydligen hittat på själv. Ja vem annars skulle komma på ideen att ta en sillbit, bacon och en oliv, trä en tandpetare igenom , och sätta fast hela härligheten på en liten rund brödbit. Innovativt, javisst. Gott, knappast.
Trevligt hade vi iaf, även om jag bara drack folköl. Ralf mådde bättre nu än senast vi träffades. Hade sålt sitt hus i Landvetter, och flyttat hem till Hamide, som han återförenats med igen. Någon handboll på Tv, blev det dock inte, då denna match gick på TV 4 sport, en kanal som han inte hade på sin stooora nyinköpta platt-TV.
Vid midnatt tackade jag och Magnusson för oss, och satte oss i hans BMW för hemfärd till Mölndal.

Lunchtrav ÅBY 29/11

aldrig utan min telefon

Tog cykeln, vilket i sig är otroligt att man kan göra utan problem i slutet av november, till Åby. Träffade enligt överenskommelse Peter utanför. Denna gång, vis av erfarenhet, var vi ute i god tid, och kunde ta plats på bästa plats på restaurangläktaren, efter att ha betalat 90:- i lunchavgift. Lunchen bestod precis som förra gången av stekt fläsk, som kunde kombineras antingen med bruna bönor, löksås eller raggmunk. Själv tog jag raggmunk till fläsket vilket smakade alldeles utmärkt. Precis när vi satt oss med maten, dök Gert upp. Efter lite betänketid beslöt han sig också för att investera i en Åbylunch. Åtminstone tror jag det, iaf sa han att han hade varit nere och betalat. Jag satte ihop en V 4, som vi var med på alla tre, och hör och häpna, den gick faktiskt in. Nåja några stora pengar (183:-) var det ju inte, men iaf så att vi gick lite plus, och samtidigt gott att få in något på liret för mitt självförtroende. Som vanligt stötte jag ihop med Köster där, som berättade att Janne W fyller 60 i december, och han planerar tydligen att åka till Köpenhamn då. Arma danskar !! Nedanför oss satt Barbro och KB Johansson, Magnus föräldrar, som jag inte sett på säkert 40 år. Våra blickar möttes och jag tyckte att hon fick något igenkännande i blicken, men det måste väl ha varit inbillning.

Mediterraneo 28/11 2011

Kent och Gop med plankor

Har haft en mycket trevlig kväll tillsammans med mina gamla vapendragare Kent Kristiansson och Gert-Ove på Restaurang Mediterraneo på Västra Hamngatan.
Mycket snack om gamla tider och naturligtvis en hel del "killsnack". Men mycket glada skratt blev det, och Gert och jag rökte väl lite fredspipa efter att vårat förhållande varit en aning frostigt ett tag. Men sjutton vet om han inte ändrat sig lite själv också, iaf så betalade han hela kalaset förutom min dricka, 2 glas vin, som jag propsade på att få betala. Förvisso med hjälp av en 2 för 1 kupong, men ändå.
Vi beställde in en riktig klassiker iform av plankstek, på oxfilé som serverades med grönpeppar och bearnaiesås. Inte dumt alls, även om  moset var lite vattnigt och såserna en aning smaklösa.
På det hela taget dock en mycket lyckad kväll, och som jag sa till Kent, precis lagom vad man mäktar med nuförtiden.Man är ju som bekant inte 20 längre.

Toyota Show Scandinavium 9/10

Efter att ha fått vilat ut en stund  på Bergman efter resan  från Stockholm,  och stekt mig lite pytt i panna till middag var jag redo om än inte helt pigg på att ge mig iväg till Scandinavium och Toyotas Kundshow.
Tog den "gröna" in till stan utan att stämpla, vilket kunde slutat i förskräckelse, då jag till min förfäran såg två kontrollanter stiga ombord vid Korsvägen. Som tur var började dom dock i den bakre vagnen, varför jag hann smita av innan dom hann fram till mig.
Väl på plats i Scandinavium, som kändes lite liten efter gårdagens visit i mäktiga Globen, bänkade jag mig längst ner på sektion B precis bakom parkettplatserna. Om jag hade känt mig lite tveksam innan ändrade jag dock uppfattning rätt snabbt, för denna långa show, över 3 timmar inkl paus var riktigt bra och underhållande.
Lasse Kronér är en fantastiskt trevlig och proffsig konferencier, och tillsammans med Claes Malmberg, numera Mölndalsbo igen, vet dom hur en göteborgspublik skall roas. Sanna Nielsen har Sveriges bästa röst, Charlotte Perrelli, ett fantastiskt låtmaterial att ösa ur, och när dessutom Galenskaparna dök upp som hemliga gäster och drog några låtar från Macken, var naturligtvis succén given.Däremot kändes väl lättviktaren i dessa sammanhang Uno Svenningsson och den engelska covergruppen 5-4-3-2-1 som lite utfyllnad, åtminstone i mina öron.
Efter showens slut begav jag mig ut i det intensiva regn och blåsväder som dragit in, men som tur var kom 4.an precis när jag kom fram till hållplatsen, varför jag relativt snabbt var hemma på Bergman igen efter en mycket underhållande kväll. Tack för det Britt !!

NHL Premiär Globen Stockholm 8-9/10

Ingen skugga skall falla över målvakteslegender som "Honken" Holmqvist, Pelle Lindbergh eller Pekka Lindmark, de var alla fantastiska puckmotare, men Sveriges bästa målvakt genom tiderna heter utan tvekan Henrik Lundqvist. Skall villigt erkännas att jag varit lite skeptisk till hur han oförbehållsamt hyllats i diverse olika media, men efter att ha sett honom live i NHL premiären mot Anaheim Ducks, är jag beredd att ansluta mig till den hyllningskören. Han var utan tvekan den stora behållnigen av matchen, och det framgår med all önskvärd tydlighet att det är han ensam som mer eller mindre bär Rangers på sina axlar.
Matchen som helhet var dock lite av en besvikelse, om sanningen skall fram. Dåligt tempo, och slarvigt passningsspel, präglade denna ganska avslagna kamp, som dock tände till en aning av några i NHL mer eller mindre obligatoriska slagsmål. Anaheim vann mycket rättvist med 2-1 efter straffavgörande sedan Rangers kvitterat Ducks ledning i slutminuterna. Men hade det inte varit för Henkes storspel i kassen hade denna matchen varit avgjord långt innan full tid. I övrigt kan konstateras att det vilade ett välbekant NHL stuk över hela arrangemanget, med nationalsång, och en amerikansk speaker som gjorde sitt bästa för att elda på den fulltaliga publiken tillsammans med pumpande orgelmusik i högtalarana. Minus dock för de många och långa reklamavbrotten, som drog ner tempot betydligt.
Själva arenan Globen, ser inte så märkvärdig ut från utsidan där den ligger inklämd mellan Hovet och Söderstadion, men då man kommer in i själva arenan känns den utan tvekan mäktig. Betydligt större än både  Scandinavium och Malmö Arena. Framförallt är det på höjden den känns enorm med sina tre etage. Själv hade jag plats längst upp under tak och fick följa matchen från ett lite underligt fågelperspektiv, med dessutom ett räcke precis framför mig som skymde lite ytterligare. För att inte tala om pärsen det innebar att ta sig upp för alla trapporna. Gott om souvenirer fanns det till försäljning, som dock höll en skyhög prisnivå. 750:- för en matchtröja tex., men dom gick ändå åt som smör. Själv nöjde jag mig med ett matchprogram, för det hutlösa priset 100:- som dock innehöll en hel del intressant läsning, och en fräck kylskåpsmagnet med evenemangets logo på för mer humana 50:-.
Själva resan till och från huvudstaden flöt på alldeles utmärkt. En stor eloge till SJ, som lyckades få tågen att avgå och ankomma punktligt bägge vägarna. Dessutom kan jag återigen konstatera att resa med 1-klass är en ren välsignelse. Så avkopplande och behagligt, och framförallt då med X 2000, som jag hade förmånen att resa med på ditvägen. Intercity tågen är lite skumpigare och kränger lite mer, men det är något man lätt kan stå ut med tack vare den underbart stillsamma miljön, jämfört med kaoset i 2 klass.
Comfort Hotell visade sig också vara en positiv upplevelse. Lätt att hitta från Centralstationen, trots att jag hade slarvat och glömt min stadskarta, vilket tvingade mig att gå på instinkt, vilket för en gångs skull faktiskt ledde mig rätt denna gång. Kungsbron, som adressen var, visade sig vara en förlängning av Kungsgatan, och hotellet låg precis ovanför Oscarsteatern och Casino Cosmopol, som jag ju besökte i somras tillsammans med Gert. Hade dessutom turen att för oförändrat pris bli uppgraderad till ett rum med fönster ut mot den pulserande Kungsgatan. Rummet var litet men fräscht med en mycket bekväm säng med en stor platt TV precis vid fotändan, med en hel del användbara kanaler, såsom Viasat Sport och Canal +, med tillgång till hela det utbud av bar hud de erbjuder efter midnatt. Hotellfrukosten var också en källa till belåtenhet. Inget överflöd, men ändå fanns där allt man kan önska sig, såsom bröd,pålägg, flingor,frukt, och sist men inte minst en perfekt tillagad äggröra som serverades med knaperstekt bacon och små läckra prinskorvar.
För resorna i Stockholm och till och från Globen, dit det för övrigt var mycket lätt att hitta, laddade jag mitt SL kort jag köpte i somras, med en 24 timmarsladdning för 115:-. Kanske lite onödigt, då det "tvingade" mig att åka några extra resor för att få valuta för kortet, speciellt då som man åkte gratis från Globen pga av den stora anstormningen efter matchen, men samtidigt skönt att slippa allt krångel med kuponger som skall stämplas i spärren. Tunnelbanesystemet är dock helt perfekt, lätttilgängligt, snabbt och enkelt. Liten skufflese var väl dock den kulinariska behållningen av resan. Då jag var lite stressad innan match bestämde jag mig i all hast för Kebab House på Kungsgatan. Där beställde jag en kebabrulle med ett glas Fanta för 79:- som smakade hyggligt men inte mer. Hade jag dock avvaktat lite så tror jag, ialla fall baserat på de rundor jag gjorde i omgivningarna, att jag kunnat funnit något bättre till ungefär samma pris. Nåväl det har jag till godo till nästa gång jag besöker huvudstaden, för det hoppas jag inte dröjer allt för länge, då jag mot all förmodan fått lite mersmak på vår kära huvudstad.

VM Cykel Köpenhamn 20 - 21 /9

Djävulen själv i egen hög person

Precis då jag hade börjat koppla av och lutat mig tillbaka i min sköna förstaklassfåtölj, förvissad om att få en behaglig tågresa hem till Mölndal, kom chockbeskedet, som i ett slag grusade alla sådana förhoppningar. Ett godståg hade fått stopp på Hallandsåsen, och vårt tåg kunde pga av det inte fortsätta längre, utan fick istället stanna i Ängelholm. Efter att ha väntat där i en dryg halvtimma, sittande i en busskur med ett kryss, så kom äntligen ersättningsbussarna som skulle ta oss vidare till Göteborg. En bussresa som blev en veritabel mardrömsresa, då ingen buss gick direkt till Göteborg, utan istället stannade på varenda hållplats under vägen. Vilket innebar att bussen fick köra av motorvägen vid varje stopp och leta sig fram till samhällets tågstation, släppa av folk och bagage, och sedan ta samma väg ut på motorvägen igen. Denna resa från Ängelholm till Göteborg, som mäter 18 mil, tog därför nästan 3,5 timme i anspråk. Tjugo minuter över midnatt anlände vi så slutligen till Göteborg, och då var jag helt inställd på att ta en taxi, då jag tog för givet att både pendeltåg och spårvagnar slutat att gå, men stort heder åt Göteborgs Spåvägar, som i princip som det visade sig håller igång trafiken nästan dygnet runt. Så mycket lättad kunde jag istället för en dyr taxi sätta mig på 4:an mot Mölndal, för att kl 1,05 anlända till Bergmansgatan.
Trots debaclet på hemresan, hävdar jag dock fortfarande att resa med 1.-klasståg är snudd på oslagbart då det gäller bekvämlighet och komfort, och väl värt de få extra kronor som det kostar jämfört med de boskapstransportliknande förhållanden som gäller i 2-klass. Det enda som inte håller toppklass är toaletterna, som är precis lika trånga där som i andra klass. Brukar inte använda dessa på mina resor, men då jag visste att mitt hotel i Köpenhamn saknade toalett, gjorde jag dock ett undantag. Efter att ha lyckats krånglat av mig byxorna, fick jag sedan sätta mig på snedden för att få plats med benen. Tyvärr gjorde detta att skälva tömningen också hamnade lite snett. Normalt sett hade jag nog skitit i (hehe) detta, men då jag befann mig i businessclass, där man förväntas uppträda med lite stil, så fick jag med hjälp av en packe toapapper handgripligen putta laddningen på rätt plats.
Ditresan gick fort och smidigt,  trots ett byte i Malmö, så märkte jag knappt att vi tog oss över sundet innan vi anlände till den Kungliga Huvudstaden och tillika Cyklingens Huvudstad Köpenhamn. För kan Oslo kallas skidsportens Mekka så är utan tvekan Köpenhamn dess motsvarighet då det gäller cykelsport. Ett fullkomligt myller av cyklister över hela staden, och var annars kan man stänga av hela city i nästan vecka för en cykeltävling, Inte utan visst knorr, men ändå.
Precis när jag kom utanför stationen, började regnet att droppa, men jag bestämde mig ändå för att söka upp Rådhusplatsen och tävlingsområdet, som bara låg inom fem minuters promenadavstånd, för att se slutet på damernas tempolopp.Passade också på att botanisera mellan alla olika tält och reka lite inför morgondagen. Själva tävlingen vanns av tyskan Judith Arndt, med bästa svenska Emmilie Fahlin på nionde plats.
Efter tävlingarnas slut satte jag riktning mot Istedgade och Hotel Nebo. Detta var inga problem att hitta, trots att jag gick en liten omväg. För det visade sig nämligen ligga precis bakom Järnvägsstationen, Ett lite ruffigt område med gott om både missbrukare och horor på gatorna. Rum 211 som jag fick, var nog det minsta hotellrum jag haft, faktiskt mer likt en cell än ett rum. men där fanns allt man kan behöva för en övernattning, såsom säng, skrivbord, handfat, garderob och en tv som faktiskt hade ett riktigt bra utbud med kanaler.
Gick nästan direkt ut för att hitta någonstans att äta, men de asiastiska restaurangerna, som det fanns gott av på gatan, lockade inte, varför det istället blev McDonalds på stationen. Inget vidare val då det nog var den tristaste och torraste burgare jag ätit. Köpte med mig en (!!!) Tuborg Classic och ett ExtraBlad tillbaka till hotellet. Vilka jag konsumerade med välbehag i sängen samtidigt som jag tittade på World Cup i handboll på Tv:n.
Efter en god natts sömn, även om den ynkligt tunna kudden, orsakade, en del vridande och vändande, så intog jag min medhavda frukost bestående av prickig korv smörgåsar och apelsinjuice på rummet. Vid 10,30 checkade jag ut från Nebo, och redan då var glädjeflickorna på hugget. Fick mig ett par sk skamliga erbjudanden innan jag knappt hunnit utanför dörren, men dom tiderna är som bekant förbi, så istället flydde jag med raska steg bort från Vesterbro, mot Rådhusplatsen och tävlingsområdet.
Hittade ett souvenirtält där jag köpte en snygg pin med VM loggan på för 25.-: Stod över programmet för 50:- då jag tyckte att det mest liknade en turistbroschyr för Köpenhamn.
Då det ännu var långt kvar till tävlingsstart, satte jag mig ner utanför ett mattält och drack en kopp kaffe. Medans jag satt där dök Djävulen upp. Nu var det inte lika dramatiskt som det kanske låter, utan istället världens mest kände cykelsupporter. En medelålders man från Schweiz tror jag, som utklädd till djävul, åker runt på varenda cykeltävling av dignitet, och gärna visar upp sig för tv kameror och andra kameror. Även för min, för jag liksom många andra passade på att ta några bilder av denne levande legend. Därefter tog jag mig så  sakteliga strosande iväg på en trevlig sightseeing genom denna vackra och helmysiga stad. Nere vid Gamle Strand köpte jag en Classic i en liten pittoresk vin/ölbutik. En öl som jag en stund senare med stort välbehag sög i mig nere vid kanalen mot Christiansborg. Och aldrig har väl den kända devisen "När smager en Tuborg best ?? Hvergang !! känts lika berättigad.
Då herrarnas tempolopp startade 12,30 var jag tillbaka på H C Andersens Boulevard, där jag lyckades hitta en bra plats ca 200 m från mållinjen. Då de sista cyklisterna inte startade förrän kl. 16,30, så var det om jag skall vara ärlig rätt så segt emellanåt, och även rätt jobbigt för ben och rygg att följa den utdragna tävlingen. men då den sista gruppen med de seedade åkarna väl kom iväg så tände tävlingen till, både sportsligt och bland de numera ganska täta åskådarleden. Men någon riktigt bra åskådarsport är nog ändå inte cykel, för det är inte ofta eller länge man ser cyklisterna, och dom försvinner väldigt fort förbi en, kunde jag konstatera. men med hjälp av storbildskärm och duktiga speakers så gick det ändå hyfsat att följa tävlingen. En tävling som vanns utav tysken Tony Martin, som fullkomligt krossade allt motstånd, inklusive fyrfaldige världsmästaren Fabian Cancellara, och vann med över 1 minut tillgodo på Bardley Wiggins. Svensken Gustav Larsson, som man hade vissa medaljförhoppningar på, hade dock en dålig dag och slutade först på 12:e plats.
Efter loppet blev det ånyo hamburgerrestaurang. Men denna gång inte på Mac Donalds utan istället på Burger King vid Rådhuspladsen. En Angusmeny för 69:- visade sig vara ett mycket bättre val än gårdagens burgare. Mätt och belåten tog jag sedan den korta promenaden till Centralstationen, där jag 18,33 tog tåget  tillbaka mot Göteborg, mycket tillfreds med min vistelse i den danska huvudstaden, och lyckligt omdeveten om de besvärligheter som låg framför mig.

Partillebohallen, CL Kval 18/9

Efter en stadig frukost på bl.a äggröra och bacon lämnade jag Bergman för Partille redan vid 11 tiden. Tog 4:an till Centralstationen, och därefter Buss 510 till Porthälla. En station som visade sig ligga precis utanför Partillebohallen. En av de få idrottshallar i Göteborgsområdet som jag aldrig tidigare besökt.
En hall som efter erläggande av entré på 100:-, visade sig vara en betydligt mindre hall än jag trott, men en ljus, tät och trivsam arena. Precis en sådan jag önskar att det hade funnits en utav i Mölndal.
Publiken i första matchen, som gick mellan gårdagens förlorare,ett holländsk lag och Teternes från Bergen, bestod bara av en handfull åskådare. Förutom de till synes närmast sörjande och jag, också tre "gubbar" på första bänkraden, förmodligen från trakten, som hade åsikter om allt, och om handboll och Sävehof i synnerhet. Efter en fartfylld och svängig match vann norskorna med uddamålet.
I den avgörande matchen för en plats i Champions League mellan hemmalaget Sävehof och danska Randers från Jylland, fanns det lite mer publik på plats. Men en knappt halvfylld hall i en så pass för klubben viktig match tycker jag dock inte är godkänt.
Hemmatjejerna hängde med de betydligt mer meriterade danskorna med landslagstjejerna Dalby och Fruelund i spetsen riktigt bra i första halvlek, och låg bara under med 3 bollar i paus. I andra halvlek satte dock danskorna full fart och och var ett tag uppe i 11 målsledning. Mot slutet putsade dock Sävehof till siffrorna en aning och förlusten skrevs till slut till 21-26. Bella Gulldéns frånvaro märktes tydligt framförallt i anfallsspelet, och på straffkasten, som Sävehof missade 4 utav fem. Trodde att fjolårets komet Jasmina Roberts, skulle kliva fram och ta för sig ordentligt. Men hon förde en mestadels anomym tillvaro, ofta ute på en kant, där hon inte såg ut att trivas något vidare.
Efter matchen klev man bara rätt ut ur hallen och in i busskuren, där jag fick vänta några minuter, innan Buss 510 dök upp och tog mig tillbaka till Göteborg och Mölndal, precis i tid för avsparken mellan Manchester U och Chelsea.

ÅBY Stora Pris 17/9

Efter lite velande mellan handboll och trav, så blev det till slut det sistnämnda och Åby Stora Pris för mig denna tidiga höstdag.Med packad matsäck, tog jag därför cykeln och begav mig mot "Nya" Åby.
Efter att ha kommit in gratis med min biljett jag fått på posten, och löst in den spelbonus på 50:- som jag skrapat fram på samma biljett, tyckte jag att det var dags att kolla in den nya läktaren, med tillhörande stalldel. På vägen dit stötte jag ihop med mina gamla vänner, Per-Arne, Tom och Berget, som höll på att sätta ihop ett V 75 system. Pelle och Tom hade jag inte sett på länge så det var trevligt att språkas vid en stund.
Nya läktaren visade sig vara en typ av utomhusläktare, med serveringar, totoluckor, utemöbler, och en hyfsad utsikt ut mot banan. Stallen ligger således under denna läktare, och kan delvis. beskådas genom glasväggar från ett mindre utrymme inifrån. En spännande och intressant lösning, men är av förklarliga skäl mer lämpat för att besökas under sommartid, då möjligheten att sitta inomhus var starkt begränsad.
Satte mig istället borta i gamla inneläktaren, där jag strax fick besök av Kurre Köstner. Hann satte en snygg V 4 på 9 rader med heltäckt i sista x 3, som gav 996:- allt som allt.
Själv hade jag inga framgångar på spelet. Gjorde en V 75:a tillsammans med Peter M som hade fem rätt men ingen utdelning, precis som Kjell A:s för MFF. Gjorde dock alla spel med spelpresentkort, så det kändes inte så smärtsamt. Försökte få tag i Gop för att lämna ett spel, men då han tydligen är på fjällvandring, struntade jag i det, och ringde istället in en fejkrad på hans telefonsvarare. Fult, tja kanske det, men jag tycker att han misskött vårt bolag rätt så fett själv den senaste tiden.
Sportsligt var Rapid Lebel i Åby Stora Pris dagens stora höjdpunkt. Faktiskt en av de svettigaste travupplevelser, jag fått uppleva då han i första heatet vann från dödens på 1,09,9 med till synes krafter kvar. Andra heatet som han också vann, var däremot en ren expeditionsaffär, sedan han vällvilligt fått överta ledningen.
Sammanfattningsvis, en trevlig dag på banan, där atmosfären en sådan här stordag alltid är pulserande, men det går inte att komma ifrån att man trots allt följer loppen bättre framför tv:n.

Jazz, Burgare och Fotboll 27/8

Efter en hel del velande mellan regnjacka och kavaj, där det slut blev det förstnämnda, vilket för övrigt visade sig vara ett smart val, kom jag så slutligen iväg med 19 Bussen. Då jag steg av vid Vasaplatsen, började de första regndropparna att falla, men då det bara var ett par minuter att promenera till Bethlehemskyrkan, så var det ingen fara.
Trots att jag var på plats redan en dryg halvtimma innan konsertens början, så var den vackra stenkyrkan redan mer än halvbesatt av jazzentusiaster. Hittade en ledig plats på en bänk för tre, allra längst fram. En bänk som jag delade med ett trevligt äldre par från Strömstad. Dom frågade mig om vem som var min favorit av artisterna, och jag fick erkänna att jag inte hade någon koll alls på de som skulle uppträda, och var att betrakta som nykomling på den här typen av konserter. Dom tyckte ialla fall att det var roligt att jag var där om inte annat för att jag drog ner medelåldern på publiken, som nog snarare var över än under 65 år.
Konserten med klarinettisten Sammy Rimington från England och den amerikanska solisten Topsy Chapman som frontfigurer för det ihopskrapade bandet, svängde rätt skapligt stundtals. Lite irriterande i mitt tycke var dock allt "solorunkande" från varje musikant i så gott som varenda låt, vilket innebar att tempot sjönk en hel del.
Efter en dryg timma var konserten slut, och jag lyckades trassla mig förbi alla strategiskt utställda funktionärer med tiggarbössor i händerna till förmån för de svältande på Afrikas horn.
Tog en långsam promenad ned genom stan i ett lätt sommarregn till Casino Cosmopol. Då jag hade gott om tid tills matchen skulle börja så letade jag upp en 1-kronasbandit, och stoppade efter lite trixande, banditerna ser inte ut som förr längre, in en tjuga. Låg ett tag 16:- plus, men det slutade ändå helt väntat med att jag spelade upp min tjuga. Måste erkänna att jag har svårt att se någon tjusning i detta med att spela på banditer, men som tidsfördriv kan det väl vara ok ett tag.
Istället gick jag bort till Bistron och beställde in en Big Wheel Burger á 124:- med stamgästkortet. Hamburgaren var tjock och saftig och smakade mycket gott tillsammans med hemgjorda pommes och ett glas vatten.
Matchen mellan Blåvitt och Kalmar var spelmässigt ingen höjdare och slutade också helt följdriktigt 0-0, sedan Elmar Bjarnasson bränt Blåvitts bästa chanser.
Med regnet fortsatt strilande, gick jag bort till Västra Hamngatan där jag tog Buss 19 åter mot Mölndal. Vid Landala fick jag och hela bussen sällskap av två högljudda och ordentligt berusade ärkealkisar, i form av Tomas med fästmö och Janne, som skulle hem till den föregåendes lägenhet i Mölndal. Hans till synes timida flickvän ledsnade dock  på stöket och gapet, gav upp och hoppade av två hållplatser senare. Detta "svek" fick Tomas att pustande och med ett plågat ansiktsuttryck, påstå att han inte förstod sig på vare sig henne eller andra kvinnor. Sedan sjönk han tillsynes en aning stukad tillbaka i sätet med en 7,2:a, medan Janne hela vägen hem frågade om vilka kanaler han hade på Tv, och speciellt om han hade Animal Planet, vilket inte Tomas till hans stora förtret kunde ge något tillfredsställande svar på. Väl framme på Storgatan hoppade vi alla tre av bussen, och medan jag lommade iväg ner till Bergman, ställde sig Tomas och pissade i busskuren, medans Janne förmodligen fortsatte tjatet om Animal Planet.

Let´s Deal Dagen 23/8

Vilken fantastiskt härlig dag det blev. En sådan där dag som man vill bära med sig i all evighet och vid behov kunna ta fram och suga på länge länge. Annars var det faktiskt nära att det inte hade blivit någon Let´s Deal dag överhuvudtaget. För på morgonen kände jag mig inte alls sugen, utan istället ganska olustig och lite stirrig pga ett mail från Carina på Af om ett besök där och avsaknaden av besked från Komvux huruvida jag kommit in där.
Så när jag steg av bussen på Prinsgatan, kände jag istället för förväntan, den där förlamande ångesten tynga mina axlar, och därför också ett omedelbart behov av lite lugnande.Sålunda klev jag in på Bolaget och köpte mig fyra danska pilsner. Dessa tog jag med mig till en lekpark i närheten, enbart befolkad av pappor med sina små telningar, allt i enlighet med den nya tidsanda som råder vad det gäller könsroller..Där sög jag i mig den första, och redan direkt kände jag livsandarna och välbehaget i kroppen återvända. Ja, jag vet att den har vissa jobbiga biverkningar, men alkohol kan ibland vara den bästa av mediciner, och ljuvlig balsam för en trasig själ. Styrkt av detta drog jag vidare upp mot Skanstorget, där en andra pilsner slank ner sittande på en bänk på torget. Nu började jag bli lite sugen på mat, varför jag gick ner till KaffeMoster på Linnégatan, och beställde med min första kupong med värde på 70:- en stor räkmacka med kaffe, för vilket jag fick betala 42:-. Smörgåsen och kaffet intogs på uteserveringen i det flödande solskenet, där jag satt kvar en lång stund och bara njöt. Snacka om livskvalité. Efter ett tag promenerade jag dock de ca 100 meterna nerför gatan till Melody Baker. Där köpte jag för min andra kupong ett jätterån med tre kulor av Lejonet & Björnens jättegoda glass. Choklad, jordgubb, samt Blåbärscheescake, som den trevliga servitrisen själv fick välja, blev de smaker som jag fyllde rånet med utav de oändligt många smaker det finns att välja på. Även glassen avnjöts på uteserveringen, njutande av sommarens sista flämtande andetag. Tack för det Håkan Mild.
Strosade därefter vidare ner genom Haga, via Myrorna där jag förgäves försökte få fatt i en vinterkeps, till Feskekörkan. Där man inte kan låta bli att häpnas över de hutlösa turistpriserna. 450:-/kg för kräftorna är ju långt över skamgränsen.Nej inget för mig, slog mig istället ner på "trappan" med en dansk och såg Paddanbåtarna tuffa förbi, fullastade med en del av stadens turistande gäster.
Nästa etapp på Let´Deal turnén blev Alléns Minigolf där jag fick fritt spel och en mjukglass för min kupong. Vet inte om det berodde på enkla banor, eller den "medicin" jag inmundigat men iallafall så spelade jag min  livs bästa bangolfrunda. Sköt efter fyra spikar osannolika 35 slag på de 18 hålen. Så jag kunde nöjd och belåten pusta ut med mjukglassen på en bänk bredvid banan. Om glassen var stans godaste som utlovades, kan man dock sätta ett antal frågetecken efter.
Då klockan ännu var för tidig för middag och den sista kupongen, så sökte jag mig istället ner mot Vasaparken, där jag hittade ännu en bänk, alldeles intill kanalen vid Kungstorget. Ytterligare en dansk slank också ner medans jag studerade båtar av alla de slag (se bild) och människor som passerade förbi. Efter ett tag kände jag ett trängande behov efter mer "medicin", varför jag släntrade över till andra sidan, och köpte tre "blåa" på Bolaget. Då min bänk hunnit bli upptagen under min shoppingtur, drog jag mig längre in i Vasaparken, där jag under en stor ek hittade i mitt tycke en lämplig plats för ny vila och en ny öl. Det tog dock inte lång stund innan jag insåg att så inte alls var fallet. Ekollonen rasade nämligen med jämna mellanrum ner runt omkring mig, och måttet rågades defenitivt då en duva släppte av en rejäl laddning skit på mitt ena byxben. Lyckades dock rädda byxorna någorlunda då jag med hjälp av en liten glasspade kunde skrapa bort skiten, utan att det lämnade några alltför stora spår efter sig, innan jag med en halvdrucken öl i näven flydde fältet.
Kände mig nu mogen för en middag och efter litet sedvanligt virrande fram och tillbaka i Vasastan hittade jag slutligen målet för min sista Let´s Deal kupong, Bottles N Chimney, en indier på Karl Gustavsgatan. Innan jag gjorde entré, satte jag mig dock ner längst upp på Erik Dahlbergsgatan och hällde i mig en "blåing" medan jag vällustigt betraktade Göteborgs vackra stadssiluhett som tornade upp sig nedanför mig. Nåväl väl inne på resaturangen blev jag mottagen av en liten indisk kvinna, som på engelska undrade om jag bokat bord. Kändes kanske lite överflödigt då lokalen var helt folktom. Beställde en Shahi Gost, som var en mycket god lammgryta, och till det ett härligt degigt Naannbröd, fyllt med russin, nötter och kokos. Äntligen ett nedslag i det indiska köket, som fick smaklökarna att hoppa av lycka och inte som tidigare pga att dom hållit på att brinna upp.Avslutade mitt besök med att dricka en kopp kaffe och läsa klart min GT, innan jag betalade 55:- (bröd och kaffe) och mätt, nöjd och glad lämnade BottlesNChimney.
Som avslutning på en mycket händelserik, avkopplande och ljuvlig dag i största allmänhet så tog jag så Buss 19 från Vasaplatsen tillbaka till Bergman.

Blåvitt - Ellos Borås 15/8

Alla förluster känns såklart jobbiga, men det finns förluster som svider ytterligare lite extra surt. Blåvitts förlust med 3-2 på en så gott som fullsatt Borås Arena var utan tvekan en sådan. Efter att man hämtat in två underlägen, och kvitterat till 2-2 med bara fem minuter kvar, lyckades Elfsborg göra segermålet i den tredje övertidsminuten. Ett mål som dessutom borde blivit avbåst för hands i momentet innan. Inte nog med det i anfallet innan hade Blåvitt haft en jättechans att avgöra matchen då Joel Allansson kom helt fri. Lägg därtill att Hannes Stiller hade en nick i ribban i slutsekunderna och att Sebastian Ericsson fick lämna planen på bår med ett avslitet korsband, så kan man utan att överdriva kalla det för en ruskigt tung förlust.
Allt var väl dock inte nattsvart på denna fotbollsresa. Jag hade nämligen en behaglig och skön bilfärd i morsans Toyota, med Totta Näslund på CD:n upp till Borås. Detta följdes av en härlig fikastund med "Lången" Jönsson och hans ständiga följe Urban och Zlatko på Knallerian. En ljuvlig hallonmousse sköljdes ner med en kopp kaffe under initierat och givande fotbollssnack. Underbart att snacka fotboll med folk som verkligen vet vad dom pratar om.
Hemresan blev dock ytterligare en prövning. Efter det att jag som nästan sista bil tagit mig ut ur Borås, så tog det tvärstopp. Motorvägen till Göteborg var avstängd pga reparation, varför man istället fick ta den "gamla" vägen. Enorma och nästan helt stillastående köer gjorde att jag i princip fick krypa på ettans växel ända till Bollebygd, innan man kunde komma ut på motorvägen. Var därför inte hemma i Bolås förrän kl 23,30, där en något orolig Britt och Ludde väntade. Två mackor med leverpastej och bacon samt ett glas kall mjölk fick dock livsandarna att vakna igen.

CL Kval Malmö FF - Glasgow Rangers 3/8

Svensk fotboll lever, och ingenstans har himmelen varit blåare än här i Malmö i kväll.Detta sedan MFF via 1-1 mot Rangers inför 19000 åskådare på Swedbank Stadion, tagit sig vidare till spel i minst gruppspelet på Euro League, och bara är en omgång ifrån att få deltaga i Champions League slutspelet. Något skönspel bjöd aldrig den här drabbningen på, utan istället hade den det mesta då det gäller kamp, dramatik och fysiskt spel, ja tom smutsigt spel om man väljer att uttrycka det så, vilket 3 utvisningar och 8 gula kort är ytterligare ett bevis på. Allt detta inramat av ett härligt kokande stadion där stämningen var närmast magisk. Rangers tog ledningen trots en man mindre redan i första halvlek. En ledning som man lyckades behålla tills tio minuter kvar att spela då, Jilohan Hamad frälste hemmapubliken, med ett underbart halvvolleyskott, som borrade sig upp i ena krysset. Ett mål som utan tvekan kommer att betyda många sköna miljoner in i klubbkassan för MFF.
Annars föregicks den här resan som så många gånger tidigare, av en närmast förlamande reseångest. Denna gång var det huruvida jag skulle ta med mig regnkläder eller inte, som jag inte kunde låta bli att älta fram och tillbaka. Måste skärpa mig med detta eviga oroande. Jag vet ju numera, att det mesta trots allt ordnar sig, och dessutom utlovade alla väderrapporter inför resan sol och uppehåll. Nåväl till slut blev det en slags kompromiss, då jag valde att packa ner den tunna vindtygsjackan i min IFK ryggsäck.
Tågresan till Malmö, blev en prövning på alla sätt. Mycket folk, tryckande varmt, bagage som åkte fram och tillbaka och därtill den obligatoriska drösen av skrikande och trilskande ungar. Själv hade jag lyckats hitta ett ensamsäte längst bak i en vagn, där jag fick sitta i en nedsutten och skitig stol, lovande mig själv att aldrig mer boka i 2:a klass. Blev konfronterad av Leif från Mölndal, som bad mig fylla i en enkät angående min uppfattning om SJ gällande service och komfort. Då humöret inte var på topp minst sagt, blev nog betyget kanske lite sämre än vad dom förtjänar, men pennan som jag fick behålla var i alla fall fin.
Väl framme i Malmö "bara" femton minuter försenade, käkade jag en hyfsad kebabrulle med tillhörande Fanta, för det facila priset av 50:-, på Stationens Kebabhus som låg mitt över gatan från Järnvägscentralen. Därefter begav jag mig via en parkbänk på Stortorget, till Grand Hotel Garden för incheckning. Fick ett litet men snyggt och fräscht dubbelrum, med en Platt Tv som jag efter lite tricksande fick igång. Hyfsat med kanaler men dålig bild.
Tog mig till fots ut till Stadion, via en härlig promenad genom Malmös gemytliga centrum, i det underbara solskenet. Tror nästan att jag börjar bli lite kär i denna charmerande stad. Passerade på min väg bla Pildammsparken. Denna ljuvliga gröna oas mitt i stan. Framme vid Stadion, tittade jag in i MFF:s stora fina supportershop, där jag "syndade" genom att köpa en klubbnål för 25:-. Var inne på arenan redan en timme för avspark, varför jag inte fick tag i något matchprogram. Sådant kan som bekant gnaga mig sjuk och närmast förstöra hela min upplevelse, trots att jag försöker intala mig själv att ett missat program inte spelar någon roll. Då en gubbe på raden snett nedanför mig, släppte ifrån sig sitt program under sätet och gick ut för att röka, funderade jag på att smyga bort och knycka det. men då hans kompis satt kvar, kunde jag inte riktigt med att göra slag i saken. Istället kom kom det som ett ingripande från en högre makt en vindpust, som fick programmet att lyfta och segla några platser bort, och landa rakt nedanför mig. Rent instinktivt  hoppade jag då raskt ner en rad och lade beslag på programmet, och hoppade sedan lika raskt tillbaka till min plats.
Även på hemvägen valde jag att promenera, och efter en dryg halvtimma var jag tillbaka på hotellet. Där korkade jag genast upp en päronsoda och smaskade med välbehag i mig en egentillverkad ägg och pannbiffsmörgås som jag haft med mig.
Steg upp redan 6,00 på morgonen, och tog en uppfräschande dusch, innan jag packade ihop mina tillhörigheter och checkade ut. Hann också med en snabb frukost, bestående av några frallor, ägg, youghurt, juice och kaffe. Kunde därefter i lugn och ro promenera ner till Centralen genom ett morgonljummet Malmö. Hemresan företogs i första klass, och var en ren njutning, åtminstone jämfört med nedresan. ÅHHH vad gott det är att få färdas i stora bekväma säten, i en snygg och ren vagn och utan att besväras av det vanliga patrasket. En mycket angenäm upplevelse för både kropp och själ, och en perfekt avslutning på en mycket lyckad resa.

WTA Final Båstad 9/7

Efter en stadig frukost, checkade vi utan problem ut från Arena Hotel vid 9,30 tiden. Innan vi påbörjade färden mot Båstad, stannade vi till vid ICA för att lämna in vår gemensamma V 75:a, som för övrigt gav 280:- tillbaka.
Väl framme i Båstad, svensk tennis mytomspunna och klassiska cenralort, parkerade vi vid köpcentrumet nere i byn, innan vi fotledes tog oss vidare mot tennisstadion i det ljuvliga sommarvädret, via den idylliska och vackra strandpromenaden. På vägen gjorde vi ett stopp vid Bjäre glasscafé, där jag köpte en stor mjukglass, och Gert fick välja en valfri glass, som belöning för det vad jag förlorade igår i samband med tennismatchen i Halmstad. Strosade därefter vidare, storögt betraktande en del av de enorma och lyxiga yachter som ligger förtöjda i hamnen, och förbi alla de nasare, 08-brats, festprissar och allehanda turister som flockas i Båstad dessa veckor, likt flugor kring en sockerbit. Tennis spelas det också på alla banor runt omkring centercourten, där både kval till herrturneringen och olika ungdomsmästerskap pågick för fullt. Kl 12,00 satt jag bänkad i solgasset på min plats på landläktaren för att se finalen mellan Johanna Larsson och Polona Hercog. Gert hade inte plats bredvid mig, utan hade istället köpt barbiljett till serveringen bakom planen. Och tur var väl det kanske, då vi vid detta laget hade hunnit bli lite gramsna på varandra, utan att vilja gå in på några detaljer. Nåväl, själva tennismatchen blev jämn och stundtals ganska välspelad. Slovenskan Hercog vann dock till slut helt välförtjänt med 2-0 i set, då hon var den spelare som hade lite mer verktyg i lådan, och som spelade den mer varierande tennisen.
Hann också med att se dubbelfinalen, som var en helspansk uppgörelse innan återresan mot Göteborg inleddes. Det blev en påfrestande resa då bilen var het som en bastu, och stämningen fortfarande frostig mellan oss. Därför körde vi raka vägen hem under tystnad, förutom ett kort stopp vid Laxbutiken för inköp av lite Take Awaykäk. Kl 18,00 steg jag in över tröskeln på Bergman. Tog en iskall dusch, innan jag packade upp mina saker. Därefter var det dags att värma upp och äta mina inköpta laxcrepes och njuta av dem tillsammans med en underbart kall och god öl.

Davis Cup/Halmstad Arena 8/7

Efter en god natts sömn, begav jag mig till frukostmatsalen som låg inhyst i Olivers Sportbar. Måste förmodligen vara den tv tätaste lokalen i Sverige. Minst tre apparater vid varje bord. Frukostutbudet var ganska rikligt med bl.a äggröra och bacon, samt pannkakor som dock tyvärr var oätliga. Trots denna fadäs blev jag mätt och belåten och kände mig styrkt till kropp och själ för en promenad i omgivningarna. Tittade också in en sväng på den lokala ICA affären för lite proviantering.
Efter att ha kommit tillbaka till hotellet lyckades jag övertala en något motvillig Gert att ta bilen för en liten utflykt till Tylösand. Väl framme promenerade vi via de höga sanddynerna ner till den storslagna stranden, där en och annan tapper själ tog sig ett dopp trots det strilande regnet. Tittade också in på Gessles hotell, där jag passade på att tjingsa på Björn Goop i receptionen. For sedan vidare till Halmstads Golfklubb, där vi trots att hela lokalen var uppbokad för Sprintermästargolfen lyckades få ett bord för två. Beställde in pannbiff, med lök och kokt potatis för 79:-, inkl stor salladsbuffé och isvatten, som smakade alldeles utmärkt. Fullt med travcelebriteter i restaurangen som tex Lähdekorpi, Stig H och Erik Adielsson, förutom då den allerstädes närvarande Goop. Kände mig som en i gänget, och plockade påpassligt på mig både travronden och programmen både till fredag och lördag, som låg utlagda till golfgästerna. På vägen ut stannade vi till i golfshopen, där vi köpte 2 st vita Solheim Cup kepsar till det facila priset av 29:-/st, vilket en oväntat generös Gert pyntade.
Tyckte att vi hade gott om tid då vi anlände till Halmstad Arena redan vid 14,30 då matchen enligt biljetterna skulle starta kl 16,00. Detta stämde dock inte, utan istället skulle matchen börja redan kl 15,00, varför vi fick bråttom att parkera bilen och ta oss in till våra platser. För övrigt var arenan en kompakt och snygg inomhushall med branta läktare för ca 4-5000 åskådare, inhyst i en ett jättelikt mässkomplex.Så många var det inte nu, utan ungefär halvfullt varav merparten med rötter från Serbien. Som väntat hade Sverige inte så mycket att sätta emot Serberna i singlarna. Mikael Ryderstedt gjorde förvisso en klart godkänd insats mot Troicki. Visserligen hamnade han snabbt i 0-2 underläge i set, men sedan kom han igen starkt och vann tredje set, och hade chans att serva hem det fjärde och ta matchen till ett skiljeset, innan Troicki vände och vann med 3-1. Innan den andra matchen skulle starta så kom beskedet som man haft på känn hela veckan, att världsettan Novak Djokovic lämnat återbud pga skada. En skada som dock inte var värre än att han kunde spela dubbeln dagen efter. Inte utan att man får tanken att detta varit bestämt sedan länge, men att man inte velat gå ut med det för att helt köra biljettförsäljningen i botten, då Söderling sedan tidigare lämnat återbud. Nu hoppade istället Tipsarevic in som ersättare. Ingen dålig reserv, men långt ifrån någon spelare med  Djokovics stjärnglans. Inte blev det bättre utav att den svenske reserven Eleskovic drog av korsbandet redan i början på andra set och fick lämna arenan utburen på bår. Ett riktigt antiklimax. Lite ljus i den besvikelse man inte kunde låta bli att känna, var dock att vi hann hem till hotellet i god tid för att hinna se sändningarna från Diamond League friidrotten i Paris på platt tv:n.

Sprintermästaren/Halmstad 7/7

Efter att ha hämtat lunchpizza på nya Dalton och pratat några ord med Janne Berget, så kom Gert och Volvon och hämtade upp mig på Bergman kl 13,30 för vidare transport mot Halmstad. Redan innan vi hunnit till Kungsbacka började så de första regndropparna att falla, och man blev än mer förvissad om att det verkligen vilar en regnförbannelse över mig och mina resor. Väl framme i Halmstad upptäckte jag till min förvåning att Hotel Arena visade sig vara gamla Hotel Laxen, där man slafat en och annan natt tidigare. Precis som vid tidigare besök, var det dock lika bökigt att checka in och få ett rum som förut. Städningen var inte klar, men efter en del turer fram och tillbaka, och lite väntande, där Gert strök förbi då och då, utan att att låtsas känna mig, då vi endast bokat enkelrum så fick jag till slut mitt rum. Dessutom till ett pris som långt underskred det pris som uppgivits vid bokningen. Till vår glädje hade också rummet 2 enkelbäddar, vilket gjorde att någon (läs Gert) slapp att övernatta på golvet.
Åkte ut till travbanan redan vid 16,15, och hör häpna så började nu himlen spricka upp och solen värma riktigt gott. 100:- i entré men då fick man också en fräck solhatt med sprintermästarlogo i det priset. Mycket folk på platserna redan så tidigt, vilket till slut resulterade i över 12000 personer, nytt publikrekord för Sprintermästaren. Vi lyckades dock snabbt hitta en bra position på en bänk bara 50 meter före mål, med storbilds TV och totalisator precis framför näsan. Visserligen lite stökigt med ett glatt men lite överförfriskat gäng precis bakom, men vi mådde ändå gott i den härliga sommarkvällen. Spelmässigt var det dock ingen succé. Vi gjorde en gemensam V 65, men trots många favoriter och liten utdelning stannade vi på 4 rätt. Sportsligt var det dock en högklassig kväll, med försöken och finalen i Sprintermästaren som russinet i kakan. Finalen vanns av Orrechetti, som var tvåa i försöken, men som i finalen bjöds på en perfekt resa av kuskfantomen Örjan Kihlström, och vann lätt. På vägen ut såg vi TV profilerna Per Skoglund, och Raffe Vadsmo, där den senare pussade på som jag tror det var Sanitys tränare Malin Löfgren, vilket scoop !!.
Sammanfattningsvis en behaglig och skön kväll, dock utan någon tur på spelet, men för att använda en sliten gammal fras. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Hammocken

Efter sju sorger och åtta bedrövelser så var den så äntligen klar. Om man tycker att IKEA möbler kan vara luriga att skruva ihop, så kan jag konstatera att det är ingenting emot att få ihop den här tingesten. Men efter ett flertal hysteriska utbrott och en mängd osande eder så lyckades vi dvs jag, Bengt och förmannen tillika arbetsledaren Britt att efter 3,5 dagars intensivt arbete skruva i den sista skruven i detta praktverk. Gissa om det kändes skönt, och den gamla klassiska devisen om att aldrig ge upp, fick nytt bränsle. Och då man senare fick ta den i användning och sakta låta vagga sig till sömns, ja då var alla tidigare vedermödor som bortblåsta.

Tårtan

Här är ett bildbevis på den underbart goda jordgubbstårta som jag och Britt med förenade krafter lyckades fixa till.Mycket jordgubbar och frikostigt med grädde, och glöm inte att fukta bottnarna med hallonsaft. MUMS !!

Midsommar 2011

Här står midsommarbordet med alla dess läckerheter framdukat och Bengt är på gång att hugga in på godsakerna.

The Tripple Encounter 9/6 - 20/6

The tripple encounter, vad sjutton är det ???
Ja, slår man upp ordet encounter i ett engelskt lexicon, så betyder encounter, sammandrabbning eller möte. Vilket jag tycker passa ganska bra in på den utmaning jag ställde mig själv inför under The Tripple Encounter.
Att under 10 dagar, besöka 2 huvudstäder i  3 länder och bevittna lika många stora idrottsevenemang.
För det är utan tvekan en stor utmaning likt den en boxare står inför då han skall upp i ringen mot en tuff motståndare. Säkerligen lite nervös inför den förestående drabbningen, men då han tagit sig igenom matchen helskinnad, istället fylld av tillfredsställelse med sig själv och stärkt till kropp och själ.
För denna Encounter som jag genomfört, handlar inte så mycket om själva evenemangen i sig, utan istället om allting runt omkring.
Under dessa 10 dagar har jag rest till och i tre olika länder och städer, med tåg, buss, bil, båt, tunnelbana och spårvagn. Jag har besökt klassiska idrottsarenor, träffat en mängd olika men intressanta människor, och ställts inför otaliga problem som jag dock löst och kunnat hantera på ett bra sätt. Allt detta är väl det som resande handlar om, och som gör det till ett så stort privilegium att få göra, men samtidigt också en så stor utmaning eller encounter att ta sig an.

Stockholm/Mörby Lag EM Friidrott 16 - 20/6

Sista etappen i denna Tripple Encounter inleddes på torsdag kl 10.20 då Gert ca 20 minuter försenad plockade upp mig med Volvon vid Tempelgatan. Färden fortsatte därefter som det kändes snabbt och lätt upp genom Sverige under trevligt småprat. Rastade gjorde vi vid Gyllene Uttern, strax utanför Gränna. Härligt att sitta i skuggan med en prickig korv macka och en soda, samtidigt som man blickar ut över Vättern. Ibland har livet sina ljusa stunder. Vi lyckades delvis med hjälp av TomTom, också lotsa oss igenom Stockholm, och vidare till Mörby som ligger i Danderyds kommun. På Fågelvägen 35 bodde vår värd Ingvar Gustafsson, i ett trevligt 2 vånings radhus. Ingvar själv var en pigg och alert 86 årig gentleman, med huvudet på skaft. Visserligen lite skadeskjuten för tillfället, då han nyligen opererat in en pacemaker, och fått en kateter fastsatt på benet som han pinkar i. Ett arrangemang som han gärna och ofta ville visa upp för alla och envar som kom i hans närhet. Pratglad som få var han också, speciellt då det gällde något av hans favoritämnen musik, golf, schack eller språk. Tidningar, böcker och massor av urklipp ur olika tidningar hade han liggande över hela huset, och ibland tog han sig en trudelutt på sin elorgel eller blockflöjt. I sanning ett orginal, men ett trevligt sådant. Gert som har en viss vana vid hans svada sen tidigare, till skillnad mot mig som efter bästa förmåga försökte konversera honom,han kunde istället koppla bort honom helt emellanåt, eller så han drog han helt sonika upp ljudet på TV:n på högsta volym, för att på så sätt överrösta hans ibland ganska påfrestande utläggningar om ditten och datten.
Fredagen ägnades uteslutande åt diverse sightseeing, trots att vädret var både regnigt och gråkallt. Vi inledde med en tur runt Mörbys "kustlinje". Lite av "Solsidan" över hela området, där den ena lyxkåken efter den andra låg utplacerade utmed Mälarens strand, med de senaste modellerna av Audi och Mercedes på garageuppfarterna, och även i många fall en båt i miljonklassen förtöjd nere vid den egna bryggan. Därefter tog vi oss via buss och tunnelbana (3 dagars kort á 220:-) in till Stockholms City. Började vår stadsvandring på Söder och Zinkensdamms IP för att till fots ta oss vidare in mot Gamla Stan, Slottet och därefter över till Skeppsholmen. Tittade på tillbakavägen in mot City in på klassiska Grand Hotel, som visade upp en atmosfär och lyx som nästan gav en sakral upplevelse. Middagen intogs hos Husmans Deli i Östermalmshallen. Ett trevligt och oprentensiöst ställe där man intog sin mat direkt vid serveringsdisken. Jag åt Raggmunk med fläsk, medan Gert tog fläskfilégryta. Hela "Hallen" var för övrigt en imponerande upplevelse. Ett riktigt mattempel, som slår "våran" saluhall med hästlängder.
På lördagen tog jag buss och T-bana i god tid ut till Stadion, för att på så sätt hinna med en promenad i omgivningarna, samt handla baguette och dricka, innan tävlingarna började. Hade fått en sittplats på nedre sektionen på bortre lång, där man kunde följa tävlingarna på ett bra sätt. Tävlingarna höll genomgående bra klass med många toppresultat. Bla sprang fransmannen Lemaitre 100 meter på 9,95. För svensk del var Michel Torneus andra plats i längd på 8,19 höjdpunkten. Efter avslutade tävlingar tog jag mig efter lite snurrande till Casino Cosmopol på Kungsgatan, och den väntande Gert. Hade hoppats kunna se Blåvitts match mot Mjällby där, men när vi väl kom in så visade det sig att dom inte hade några TV apparater. Ridå !! Istället drog vi på Gerts initiativ vidare till en Thaifestival i Kungsträdgården. Där var det varmt, fullt med folk och ett os av thaimat som låg som ett täcke över festivalområdet. Gert lyckade efter lite köande beställa en räkrätt och en Singha som vi delade broderligt. Då jag käkat thaimat dagen innan, kände jag inte riktigt för det igen. Istället blev det en klassisk tunnbrödsrulle för mig på vägen hem. En riktig stockholmsklassiker fullt i klass med Skansen eller Gröna Lund, med tjock korv, mos och räksallad, som smakade alldeles utmärkt.
På söndagen var det inte med någon större entusiasm, som jag drog på mig regnkläderna för att ge mig iväg till Stadion i det hällande regnet. Väl inne på Stadion, lyckades jag dock undvika det värsta ovädret genom att bänka mig längst upp under taket på läktaren. Med tanke på förutsättningarna höll så klart inte tävlingarna, förutom en högklassig släggtävling, samma höga standard som dagen innan .Carolina Klüft gladde dock med en andraplats i längd på 6,73, och Emma Green tog i höjd Sveriges enda grenseger. Ryssland vann sammanlagt och Sverige slutade på sista plats. Tog mig efter avslutade tävlingar vidare till Centralen, där jag först lyckades hitta en 10:- toalett, där jag mycket välbehövligt kunde lätta på allehanda tryck i de nedre regionerna. Sedan kunde jag nöjd och lättad leta upp den väntande Gert. Vi gick rätt över gatan till Jensens Bofhus, där jag beställde in en BBQ burgare och Gert en kalvfilé.
Hör och häpna, men det var faktiskt med sorg i hjärtat och lite vemod i bröstet, som jag lämnade Stockholm. Har ju som bekant tidigare hyst en viss aversion mot Stockholm, till stor del grundat på fotbollsmässiga erfarenheter. Men nu är det nog dags att omvärdera den uppfattningen om Stockholm som Sveriges baksida. För det här har varit en kanonfin resa och jag har stortrivts, trots lite halvtaskigt väder emellanåt. Så det blir med säkerhet fler besök här, för jag känner mig på intet sätt färdig med vår huvudstad.
Resan hem med SJ:s X 2000 i första klass, kan beskrivas på ett ungefär som känslan av att färdas med Bus4Yous härliga långfärdsbussar. Stora komfortabla säten, med gott om benutrymme, samt lugnt och skönt i avsaknad av klass 2 pöbeln, förutom ett par högljudda kärringar som blivit flyttade därifrån och som störde stillheten stundtals. Detta gjorde hela hemresan värdig en King, och de 3,20 som resan tog kändes som betydligt kortare, och gav mitt lite negativa intryck av SJ ett rejält lyft.

Ålborg - U 21 EM Fotboll 11 - 12/6

Andra delen i "trippeln" inleddes med en båtresa i sol och blå himmel  till Fredrikshavn med Stena. Mycket folk och framförallt mycket, barnfamiljer detta ständiga gissel på alla resor. Hittade dock till slut en lugn plats lite lagom avskilt från pöbeln. Förklaringen till detta visade sig senare då jag kunde konstatera att jag satt mig i hundloungen. Kanske en lämplig plats för en fd fyllehund. Väl framme i Fredrikshavn så tog jag mig omgående till tågstationen där jag inhandlade en 24 timmarsbiljett till Ålborg. Innan tåget gick stötte jag ihop med Tok-Pierre en av stadens byfånar, vet inte riktigt varför dom alltid verkar dras till mig, har väl nåt med lika barn leka bäst att göra. I varje fall skulle han inte med tåget utan skulle hämtas med bil för vidare resa till Ålborgs Sjukhus, och ett besök hos hans sjuka pappa. Efter en bekväm och rogivande tågresa, men lång, kändes som om vi färdades över halva Jylland innan vi efter 1.20 slutligen ankom till ett varmt och soligt Ålborg.  Kunde pga det härliga sommarvädret inte låta bli att gratulera mig själv till att ha låtit regnkläderna ligga kvar hemma. Ett beslut som jag senare fick anledning att ångra.Checkade in på Hotel Chagal, och fick ett rum i "källaren" som dock visade sig ligga i markplan, och hade alla dom faciliteter som man behöver inkl platt-tv med bla svenska TV 4. Då det gällde middag, beslöt jag mig denna gång för att skippa min vän "kinesen" för att iställa hämta pizza, som jag tog med mig till rummet, där den avnjöts tillsammans med en pilsner och V 75 travet på TV.
När det var dags att bege sig av till Energi Nord Arena, hade tunga svarta moln dragit in på himmelen, och dom första regndropparna hade börjat falla. Kände faktiskt lite lust att vända tillbaka till hotellet och följa matchen på TV istället. Kom dock på bättre tankar och anlände till arenan i god tid. Efter att ha inhandlat en souvenirkeps och program, lyckades jag också efter lite problem krångla mig in genom spärrarna. Då började dock den riktiga dramatiken och då tänker jag inte på matchen. Efter att ha hittat min sektion och min bänkrad upptäckte jag dock till min oförställda förvåning att mitt säte inte fanns. Där hade man istället riggat upp en ställning för en TV kamera. Nu visade sig det dock att jag inte var ensam om att ha hamnat i denna prekära situation, utan jag fick snart sällskap av två trevliga grabbar från Köpenhamn, som råkat ut för samma sak. Efter lite dividerande med en ordningsvakt, föreslog han till slut att vi skulle kunna gå runt på arenan, och försöka hitta en ledig plats. Men då jag visste att det förmodligen skulle bli så gott som fullsatt vägrade jag detta. Istället ringde han någon ansvarig för arenan som efter tag kom springandes med andan i halsen och biljetter till VIP läktaren på andra sidan. Självklart accepterade vi denna lösning, och efter en rask gångmarsch runt arenan satt vi så på plats på våra nya fina platser, med perfekt utsikt ut mot plan och som dessutom låg under tak. Slutet gott allting gott. Matchen var väl för att vara ärlig ingen märkvärdig tillställning, utan istället en ganska låst och händelsefattig tillställning, som till slut schweizarna vann med 1-0. Danskarna var dock nära att kvittera i slutminuterna, då man hade ett mål inne som dock lite tveksamt blev bortdömt för offside. Publikmässigt bara 9600, och en stämning som måste betecknas som ganska avslagen. Något som danskarna är suveränt duktiga på är dock att sjunga med i sin nationalsång. Då menar jag hela sången, och inte bara de sista stroferna som vi svenskar. Mäktigt och som faktiskt gav upphov lite gåshudskänning.
Väl tillbaka på hotellet efter en gångmarsch i regnet, satt det gott med en kopp kaffe,och en prickig korvmacka.
Efter en god natts sömn försåg jag mig rikligt från det lilla men naggande goda morgemnadbordet, där dom underbart goda danska wienerbröden var kronan på verket. 10.21 gick tåget tillbaka mot Fredrikshavn, och konstigt nog tar tillbakaresan 20 minuter kortare tid än ditresan. Väl i framme i Fredrikshavn avnjöt jag en "Hof" i solskenet på en bänk vid stationen. Hann också med ett besök på min favoritkrog Fladstrands, där allt såg ut precis som det alltid gjort, och lika gott som alltid smakade också de 2 Albani Classic som jag beställde in av matronan i baren, och avnjöts tillsammans med Extra Bladet. Båten mot Göteborg avgick 14.00 och anlände till hamn 17.20 varifrån jag med buss begav mig hem till Bergmansgatan.

Oslo - Bislett Games 9/6

Först av allt kan man konstatera att någon tumme med vädergudarna i Oslo det har jag defenitivt inte. Förra gången jag var här för Skid VM så var det dimman eller tåken som spelade mig ett spratt. Denna gången var det ett djupt lågtryck med tillhörande regnoväder som gjorde vistelsen lite mindre behaglig.
Behaglig var dock bussfärden från Göteborg till Oslo med Bus4you:s komfortabla bussar. Härligt mjuka skinnsäten och gott om benutrymme gör att resan går fort och lätt. Hade dessutom tur att kunna ockpuera ett dubbelsäte för egen del där jag kunde njuta mina medhavda prickigkorv smörgåsar och Festis, och läsa ett nytt nummer av dent utmärkta magasinet Filter. Det är väl sånt som kalls livskvalite. Tyvärr hade jag bokat hemresa med dotterbolaget GoByBus, som kör med mer ordinära turistbussar, vilket innebär trånga obekväma säten, litet benutrymme och mycket folk. Nej nästa gång det blir buss för mig, så är det Bus4you som gäller. Tog triken ut till Bislett från Jerbanetorget, vilket bara tog ca 10 min. Biljetterna hade jag köpt i förväg på seven-eleven för 27:-/st. Hade biljett till bortre lång, där jag till min stora tillfredställelse kunde konstatera att taket precis räddade mig från de regnskurar som drog in med jämna mellanrum. Bislett är en mysig och kompakt arena, där man verkligen känner historiens vingslag. Högklassig idrott var det också, även om det ibland är lätt att bli lite blasé, då det är världsresultat i så gott som varenda gren. Lite av överflödets förbannelse kan man väl kalla det. 4 världsårsbästa blev det med galans kung Usains Bolts 19,89 i ösregn på 200 meter som kronan på verket. Befinner man sig så i längdskidåkningens Mekka, så tillhör ju naturligtvis ett möte mellan nationalhjälten Petter Nortug och Markus Hellner på 1500 meter rullskidor en av galans mest bejublade inslag, ett jubel som inte blev mindre utav att Petter fick revansch på Hellner för förlusten i VM sprinten.
I övrigt kan konstateras att jag fick ett mindre men betydligt mer trivsamt rum på Hotel Sentrum denna gång. Att det dessutom fanns rinnande vatten och ett handfat, som underlättade vid rakning och tandborstning,  men framförallt kunde, utan att gå närmare in på några detaljer, springandet i korridorerna på nätterna undvikas. Hann också med ett besök på min favoritrestaurang i staden, nämligen Nilsens Spiceri på Tollbugatan. Prövade för första gången i mitt liv valkött, då jag beställde in husets specialitet, Hvalkjottskarbonader, med stekt lök och poatatis á 149:-. Någon kulinarisk höjdare kan jag väl knappast påstås att det var, ungefär som vanlig pannbiff med lite kraftigare smak,  men en materfarenhet som kanske inte så många svenskar åtminstone, fått uppleva tidigare.

Pepparstek och Veronica Maggio

Ibland blåser det motvind, eller om man skall vara ärlig ganska ofta,åtminstone känns det så, men så ibland dyker dom där dagarna upp, där livet känns lätt att leva, och den där goa behagliga känslan av vällust infinner  sig i kroppen. En så behaglig känsla av vällust att man nästan har svårt att tillåta sig att njuta till hundra procent, för att man är rädd att det skall spricka och ersättas av det där erbarmeliga tungsinnet igen. Idag har jag dock haft en dag som jag verkligen har njutit av fullt ut. Den började tidigt i morse då jag sadlade Hjalmar och begav mig ut på en härlig cykeltur mot Valhalla i det underbara försommarvädret. Måste återigen påpeka vilken storartad upplevelse av komfort och bekvämlighet det är att cykla på Hjalmar jämfört med min tidigare bike. Inget ont om den, den fyllde sin uppgift efter bästa förmåga, men det går trots allt inte att komma ifrån att det blir lite lite som att jämföra en Ferrari och en Folka. För första gången på länge flöt (hehe) simningen på utan några problem. Tidigare under våren har det mera kännts som att försöka överleva och undvika att drunkna, men nu börjar tydligen toppformen att närma sig, för idag hade jag återigen lite av den där härliga känslan, att man inte behövde ta i, utan mer kunde tänka på tekniken och njuta av simningen istället. 1000 i den vanliga + 200 meter i pensionärsrännan blev dagens dos, och då jag gick ändå in i kaklet med "spända linor". Väl hemma på Bergman, följde jag med stort intresse och beundran Alberto Contador, då han krossade allt motstånd på den första riktiga bergsetappen på året Giro, och därmed mer eller mindre avgjorde loppet redan nu. Hade köpt tre öl som jag med vällust sög i mig tillsammans med några Garantköttbullar. Ohhh vad ett par öl sitter gott ibland. Tog därefter vagnen in till Scandic Crown för att sätta sprätt på ännu en Lets deal kupong. Denna Gudagåva för oss fattiglappar.Hotellrestauranger är väl inte världens roligaste, men deras Pepparbiff för 265:- var det sannerligen inget fel på. Fick vänta länge på den då kocken trott att jag skulle ha förrätt först enligt servitrisen, men den var väl värd att vänta på, för att inte tala om de underbart frasiga potatisklyftorna som serverades till. Med en starköl på flaska och dricks betalade jag 100:- för hela kalaset. Strosade sedan bort mot Liseberg för att avnjuta min lilla favorit Veronica Maggio. Anade nästan att det skulle bli mycket folk med tanke på hennes formidabla framgång med det senaste albumet, men ändå blev det lite av en chock då jag kom fram och upptäckte att det var kö utanför ända bort förbi Rondo. Tänkte nästan ge upp, men beslutade mig dock för att promenera bort till Lilla Ingången och försöka där istället. En hel del folk där också, men tack vare att dom öppnat ett par extra insläpp gick det fort att komma in. Har inte sett så mycket folk vid Stora Scenen sedan fotbollslandslaget var där efter VM bronset 1994, säkert uppemot 20000. Tydligt är att Veronica slagit igenom stort bland kidsen för medelåldern bland publiken låg nog runt 15-16 år.Lyckades pressa mig in och hitta en skaplig plats efter lite bökande och knuffande. Själva konserten var väl sådär om jag skall vara ärlig.Framförallt tycker jag ljudet var riktigt undermåligt, framförallt i början av showen. För mig är det först och främst de "gamla" låtarna såsom 17 år och Måndagsbarn som är dom bästa, och som fick mig att gunga loss lite extra, då de framfördes, även om Jag kommer från den nya plattan var den låt som drog ner mest bifall. En aning tröt i rygg och ben, men mycket nöjd med min dag begav jag mig därefter hemåt mot Bergman.

Hjalmar

Idag var jag och hämtade och betalade (2999:-) min nya svarta tvåhjuliga skönhet Hjalmar från Sportia i Kållered. Fullt utrustad med lås, lampor, ringklocka och dynamo.
På nypumpade däck hade jag en underbart ljuvlig och bekväm tur hem till Bergmansgatan, även om han slamrade en liten aning. Men säkert inget att oroa sig för utan säkert så att man lyssnar förskräckt på minsta lilla knirr eller knarr så här i början på vår bekantskap.
Hoppas nu naturligtvis på ytterligare många och sköna turer med min gode svarte vän Hjalmar, en förhoppningsvis trogen kamrat på vida färden.

Speedway Grand Prix Ullevi

Några iaktagelser från Swedish Grand Prix som avgjordes på Ullevi den 14 maj.

• Mycket regn, vilket gjorde att tävlingarna stoppades efter 16 heat.
• Mycket polacker.
• Mycket fylla, vilket ofta går hand i hand med många tillresta bönder, så också här.
• Mycket (o)ljud. Speedway är kanske den enda arenaidrott där båttuta fortfarande nyttjas frekvent av fansen.
• Många avbrott.
• Många omkullkörningar.
• Lite omkörningar, kanske beroende på den slippriga banan.
• Hutlösa programpris, 100:- fick åtminstone mig att avstå från inköp.
• En egentillverkad macka med pannbiff och stekt ägg smakar alltid bra.

IFK GÖTEBORG - Gais 2 - 1

Vissa matcher och framförallt vissa segrar kan ibland uppväga alla de där många tunga stunder och besvikelser en fotbollssupporter tvingas genomlida. En derbyseger mot lillebror Gais är dock utan tvekan en sådan seger som man kan leva på länge, och som gottgör alla de där andra mörka stunderna.. För här handlar det om så mycket mer än tre poäng eller om placering i tabellen, här handlar det istället om stolthet, ära och att kunna gå med högburet huvud.
Som vanligt i ett derby ingen märkvärdig match, utan mer kamp och hårt arbete, inför ett så gott som fullsatt Gamla Ullevi. Härlig stämning där som vanligt den blåvita sången hördes mest och bäst.
Gaisklacken dessa eviga losers lyckades med konstycket att före matchen elda upp sitt eget tifo och nästan sig själva. Så typiskt Gais. Hela Sverige skrattar !!
0- 1   Mervan Celik
1 - 1  Jakob Johansson
2 - 1  Tobias Hysén

VI ÄR BLÅVITT - BÄST I GÖTET

SM Finaler Handboll

Det är bara att ta av sig kepsen och bocka och buga vördnadsfullt inför IK Sävehof. Vilken fantastisk idrotts och framförallt handbollsförening. Att återigen bärga båda SM gulden både på dam och herrsidan i en såpass stor bollsport som handboll är minst sagt imponerande.
Trodde på förhand att damerna skulle köra över Eslöv och vinna lätt, däremot trodde jag att herrarna skulle få fullt upp med Guif, som jag faktiskt höll som favoriter, och tom hade spelat en liten slant på.
Så fel jag hade. Damerna fick gräva djupt för att kunna slå skåningarna med 25 - 23, i en match som levde ända fram till slutsignalen.. Stor matchhjälte för Sävehof blev Bella Gulldén som nästan på egen hand, tillsammans med målvakten Cisisi Grundström, bar laget fram till ett nytt SM Guld. Hon blir inte lätt att ersätta nu då hon flyttar till Danmark nästa säsong.
Herrarna körde dock över Guif totalt. Rena schlååkten som en Skaraborgare utanför arenan uttryckte det. Tack vare ett helt fanastiskt försvars och målvaktsspel av Foppa Forsberg gav man Guif en handbollslektion de sent skall glömma. Matchen var över redan i halvlek då Sävehof ledde med förkrossande 16-7 mot seriesegrarna. Fantastisk stämning i början på matchen inför nästan 11000 åskådare, tack vare en stor andel eskilstunabor, som eldade på sitt lag för full hals.. Men ju längre matchen led avtog deras entusiasm i takt med att Sävehof hela tiden utökade sin ledning. Röda havet blev till slut Döda Havet, som någon så vitsigt uttryckte det.
Cyklade i det underbara försommarvädret fram och tillbaka till Scandinavium, med ryggsäcken packad med smörgås med stekt ägg, muffins och saft. Lite skolutflykt över det hela.

Café Skansen

En riktigt intensiv dag, åtminstone mätt med min numera ganska avslappnade måttstock. Nåväl började med att boka  biljetter för mig och Gop till Davis Cup fighten mot Serbien i Halmstad. Blev lite förbryllad av att det inte verkade gå att boka biljetter till långsidorna, men fick i alla fall tag i platser på ena kortsidan, vilket jag tror är en rätt bra plats att följa tennisen ifrån. Matcherna går på fredag med början kl 16,00 och därmed har jag fullbordat en till synes mycket intressant trippel. Som inleds med Sprintermästaren på torsdag, DC tennis på fredag och slutligen finalen i Båstad Open med förhoppningsvis Caroline Wozniacki i en av huvudrollerna på lördag. Låter väl rätt läckert eller hur ??
Drog därefter vidare till Valhalla för ett simpass. Är för närvarande mycket långt ner i källaren då det gäller den fysiska statusen. Vilket har till följd att man verkligen får slita ont för varje simtag. Tog mig dock igenom mina 1000 meter, förvisso med en paus för stretching av axlarna som tar mycket stryk. Därefter välförtjänt bastu och tillhörande tvagning. Den obligatoriska vägningen efteråt visade till min stora häpnad minus 5 kg sen förra veckan, vilket jag naturligtvis ställer mig högst tveksam till, men det låter ju rätt bra i alla fall.
Tog därefter sexans spårvagn till Prinsgatan för en snabb promenad till Skanstorget där Gert mötte upp vid Café Skansen. Hade ju redan i vintras införskaffat en Lets Deal kupong för 35:- som utlovade fika för det dubbla. Försökte förra veckan på Pärlan i Krokslätt men där var det stängt, men på Skansen var det som tur var då erbjudandet bara gällde till april månad ut däremot öppet. Ett litet mysigt fik med plats för bara 3-4 bord men med en gedigen och innehållsrik meny. Beställde in två räksmörgåsar med hanskalade räkor, som smakade alldeles utmärkt med kaffe respektive te, och som dessutom prismässigt föll inom ramen för min kupong. Gert berättade ödesmättat att prostatan lagt av. Men tydligen var det ingen cancer som Jonsson drabbats utav, utan det handlade väl mer om en förstoring av prostatan, som väl mer eller mindre varje gubbe i vår ålder råkar ut för. Han hade fått medicin för att dämpa besvären, men som vanligt då det gäller honom, så tålde han inte den, utan påstod att han blev illamående utav tabletterna. Så nu har han slutat att ta medicinen och skall ta kontakt med läkaren igen för att få en annan medicin. Innan vi skildes åt kom vi överens om att träffas på Casinot imorgon, där jag tänker se Blåvitts match mot Gnagarna och han kanske dra en poker.
Hann precis med 760 bussen hem igen innan 3 timmarsgränsen för returbilljett löpte ut. Väl hemma på Bergman igen, tog jag en välförtjänt vila med andra CD:n på Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten. Har därefter trots att jag ett tag tänkt stå över travet petat ihop en V 64 rad tillsammans med Harry Boy. Mailade  över den till Peter tillsammans med en lunchinbjudan nästa onsdag som han till min stora glädje nu har accepterat.

Livets överraskningar

Ibland erbjuder livet en del oväntade men glada överraskningar. Som idag då jag vid 17 tiden låg och småslumrade samtidigt som jag lyssnade på en ljudbok. Hörde att telefonen ringde men brydde mig inte om att svara. Den ringde dock på nytt några minuter senare, och efter moget övervägande beslutade jag mig för att masa mig upp ur bädden och svara. I andra änden var det Gert som helt exalterad meddelade att Kent Kristiansson vunnit storkovan på Casinot och nu ville bjuda oss på middag och att dom skulle vara hos mig om tio minuter. Så jag slängde på mig kläderna och gick ner till parkeringen, där Kent mötte med ett stort surdegsbröd från Brogyllen som han köpt på Saluhallen och ville ge till mig. Så innan vi kunde fortsätta så fick jag kila upp och lägga i från mig denna enorma limpa. Därefter styrde Kent sin Volvo 940 mot Göteborg och den väntande middagen. På vägen in till stan framkom det att han varit nere på Casinot under eftermiddagen, där han egentligen är "portad" men som han tydligen har dispens att komma in på ändå 1 gång/månad trots svartlistningen. Nåvål han hade tydligen vunnit ca 10000:- på rouletten och nu ville han fira med att bjuda sina gamla kompisar på en fin middag.. Färden gick till Kungsgatan och Restaurang S.P.I.C.E, som är ett ställe som specialiserat sig på thailändsk mat.En speedad Kent tog kommandor direkt och beställde in en trerätters meny till oss alla med tillhörande dryck. Till förrätt serverades den berömda thailändska räksoppan Tom Yam Gong, och som huvudrätt blev det strimlad oxfilé med grönsaker och tamarindsås, och som avslutning glass med frukt. Gott men kanske lite för starkt för att passa mig helt perfekt. Trevligt hade vi under tiden, och Kent var på ett strålande humör, och skrattade på känt manér så man ibland trodde att han skulle ramla av stolen. En komplex människa är det dock. Ibland pratar han vitt och brett om sex och tjejer så man nästan skäms, men samtidigt har han också en lite svart sida med religösa undertoner som poppar upp ibland, där han kan bli ganska mörk med sitt prat om synd och straff. Notan gick på 1300:- som Kent betalade med tre femhundringar utan att knota, 100:- i dricks och den överskjutande hundringen skänkte han till mig. Jag skämdes naturligtvis över att behöva ta emot allmosor från en kompis och en fd arbetskamrat, men med min ekonomi så var det bara att svälja stoltheten och stoppa på sig hundringen. Därefeter tyckte Kent att han fått nog och meddelade att nu går vi, och fem sekunder senare var han ute ur restaurangen, så det var bara för mig och Gert att följa efter. Var ett tag lite orolig att han ville dra vidare till någon porrklubb, men han körde oss istället till Mölndal där han släppte av mig och Gert på Bergman så att vi kunde se Champoíons Leaague matcherna på TV.

Skid VM Holmenkollen 2011

En cocofri resa men ändå rakt in i dimman, ja lite paradoxalt kan man faktiskt beskriva min resa till Oslo och Skid VM i Holmenkollen så. För visst var det stort att få uppleva ett svenskt VM guld på plats i skidåkningens hemland Norge och inte minst få uppleva den speciella stämningen och atmosfären i sportens mekka Holmenkollen. Men ändå kan man inte komma förbi att den tjocka och täta dimman eller tåken som man säger i Oslo, tyvärr förstörde lite av upplevelsen.
De 28 milen upp till Oslo tog ca 3,5 timme utan några uppehåll längs vägen, och företogs med Bus4you:s utmärkta långfärdsbuss från Nils Ericsonsplatsen. Eget säte med relativt gott om benutrymme och sköna skinnstolar att sitta i gjorde det till en behaglig och lugn resa. Väl framme vid den centralt belägna bussterminalen i Oslo, var det inga större problem med att hitta till mitt hotell Pensjonat Sentrum på Tollbugatan.
Pensjonatet eller hotellet var som väntat ganska slitet och nedgånget och låg i ett lite ruffigt kvarter med ett par strippklubbar i grannskapet. Dock bara ett stenkast från Karl Johan och nära till kommunikationer som tunnelbana, buss och spårvagn. Personalen var också trevlig och tillmötesgående och rummet stort och rymligt med högt i tak, utrustat med kylskåp, tre sängar och ett jättelikt fönster med utsikt mot gatan och ett konditori och en frisör. Nackdelen var naturligtvis att det förutom avsaknaden av en fungerande tv att det inte heller fanns toalett eller dusch på rummet. Duschen kan väl man klara sig utan under två dagar, men för en man med en lite krånglande blåsa, innebar det många turer i korridorerna även nattetid. Sammanfattningsvis dock ett mycket prisvärt boende med ett perfekt läge.
Turen upp till Holmenkollen företogs med tunnelbana från Stortinget. Redan då färden upp för berget som leder mot Kollen inleddes, anade man vad som komma skulle då dimman tätnade allt mer för varje station, för att väl uppe i Holmenkollen ligga tät som ett grötomslag. Från stationen var det ca 200 meter att gå till själva skidanläggningen, men den promenaden kändes som minst 2 km, då den gick närmast rakt upp på en ganska isig och snömoddig väg. Väl uppe handlade jag pins och kylskåpsmagnet i ett jättelikt souvenirtält. Skulle börja med att se den Nordiska Kombinationens backmoment i den stora backen. Men ärligt talat så kunde man inte ens skymta backen pga tåken. Att dom kunde hoppa överhuvudtaget i denna dimma förvånade mig storligen. När dimman lättade en aning kunde man i alla fall se hopparen när dom slog ner med en väldig fart i underbacken. Därefter bar av det av till själva skidstadion som var helt knökad med folk, vilket gjorde det bökigt att ta sig fram till min läktarsektion, men efter att ha fått bruk för mina vassa armbågar, lyckades jag till slut ta mig fram till en hyfsad position. Åkarna i sprintstafetterna såg man kanske i max ett par hundra meter innan de försvann i den förbannade tåken, därefter fick man förlita sig på den engagerade speakern för att hänga med i tävlingen. Stämningen var dock god på läktarna och visst bultade hjärtat lite extra av stolthet då Charlotte Kalla ryckte ifrån på sista sträckan och säkrade guldet i damstafetten. Hann också med att se avslutningen på den nordiska kombinationen, innan jag begav mig hemåt. Trodde att det skulle ta en evighet att ta sig hem med tanke på allt folk, och bara en väg ut som alla var tvungna att använda likt ett lämmeltåg. Men det gick betydligt bättre än väntat, och bara 45 minuter senare kunde jag trött men nöjd kliva av tunnelbanetåget vid Stortinget igen. På kvällarna var det Karl Johan och Universitetsplatsen som gällde för att kunna bevittna medaljcermonin, som inramades varje kväll av lite varierande underhållning av än mer varierande kvalité, där joddlarduon var ett riktigt bottennapp och tioårige rockern Torsteinn en riktig höjdare. Helt otroligt mycket folk, fantastisk stämning, massvis med norska flaggor, men även ett gäng svenska som vajade stolt och mycket, då Kalla och Ingemarsson fick ta emot sina guldmedaljer.
Att det skulle vara dyrt i Norge, det visste man ju, men 124:- för en VM meny på Burger King, förvisso med några pannkakskulor och kaffe till hamburgaren, pommesen och läsken, kändes dock trots allt ganska svettigt. Då kändes middagen på Nilsens Spiceri, en liten obetydlig men gemytlig restaurang, med pannbiff på valkött som paradrätt, och som låg i undervåningen på hotellet betydligt mer prisvärd. 104:- för en kebab på nötkött och en cola både smakade bra och passade plånboken utmärkt.
Själva staden Oslo upplevde jag som lite sliten och grådaskig, men lätttillgänglig, som dock naturligtvis lystes upp lite extra av den fantastiska folkfesten med skidentusiaster från hela världen som verkligen satte sin prägel på stadskärnan. Ett VM i Norge där skidsporten är så djupt inrotad i folksjälen är utan tvekan något helt unikt.I vilken annan huvudstad i världen än just i Oslo, är folk i full skidutrustning och med ett par laggar under armen ett fullt naturligt inslag i folkvimlet ??
Avslutningsvis, en cocofri resa var ju något som jag hade föresatt mig. Så blev det också, även om jag den sista kvällen "syndade" en aning. På väg hem från medaljcermonin passade jag på att köpa med mig två Ringenes 4,6 %, från "Jokern" en pakistansk närbutik nere i ett parkeringsgarage. Dessa avnjöt jag sedan med stort välbehag tillsammans med det norska nationalgodiset Kvikklunsj, deras motsvarighet till vår Kexchoklad, fast mindre smuligt, då jag kom tillbaka till rum 210 på Pensjonat Sentrum.