Oslo - Bislett Games 9/6

Först av allt kan man konstatera att någon tumme med vädergudarna i Oslo det har jag defenitivt inte. Förra gången jag var här för Skid VM så var det dimman eller tåken som spelade mig ett spratt. Denna gången var det ett djupt lågtryck med tillhörande regnoväder som gjorde vistelsen lite mindre behaglig.
Behaglig var dock bussfärden från Göteborg till Oslo med Bus4you:s komfortabla bussar. Härligt mjuka skinnsäten och gott om benutrymme gör att resan går fort och lätt. Hade dessutom tur att kunna ockpuera ett dubbelsäte för egen del där jag kunde njuta mina medhavda prickigkorv smörgåsar och Festis, och läsa ett nytt nummer av dent utmärkta magasinet Filter. Det är väl sånt som kalls livskvalite. Tyvärr hade jag bokat hemresa med dotterbolaget GoByBus, som kör med mer ordinära turistbussar, vilket innebär trånga obekväma säten, litet benutrymme och mycket folk. Nej nästa gång det blir buss för mig, så är det Bus4you som gäller. Tog triken ut till Bislett från Jerbanetorget, vilket bara tog ca 10 min. Biljetterna hade jag köpt i förväg på seven-eleven för 27:-/st. Hade biljett till bortre lång, där jag till min stora tillfredställelse kunde konstatera att taket precis räddade mig från de regnskurar som drog in med jämna mellanrum. Bislett är en mysig och kompakt arena, där man verkligen känner historiens vingslag. Högklassig idrott var det också, även om det ibland är lätt att bli lite blasé, då det är världsresultat i så gott som varenda gren. Lite av överflödets förbannelse kan man väl kalla det. 4 världsårsbästa blev det med galans kung Usains Bolts 19,89 i ösregn på 200 meter som kronan på verket. Befinner man sig så i längdskidåkningens Mekka, så tillhör ju naturligtvis ett möte mellan nationalhjälten Petter Nortug och Markus Hellner på 1500 meter rullskidor en av galans mest bejublade inslag, ett jubel som inte blev mindre utav att Petter fick revansch på Hellner för förlusten i VM sprinten.
I övrigt kan konstateras att jag fick ett mindre men betydligt mer trivsamt rum på Hotel Sentrum denna gång. Att det dessutom fanns rinnande vatten och ett handfat, som underlättade vid rakning och tandborstning,  men framförallt kunde, utan att gå närmare in på några detaljer, springandet i korridorerna på nätterna undvikas. Hann också med ett besök på min favoritrestaurang i staden, nämligen Nilsens Spiceri på Tollbugatan. Prövade för första gången i mitt liv valkött, då jag beställde in husets specialitet, Hvalkjottskarbonader, med stekt lök och poatatis á 149:-. Någon kulinarisk höjdare kan jag väl knappast påstås att det var, ungefär som vanlig pannbiff med lite kraftigare smak,  men en materfarenhet som kanske inte så många svenskar åtminstone, fått uppleva tidigare.