Sprintermästaren/Halmstad 7/7

Efter att ha hämtat lunchpizza på nya Dalton och pratat några ord med Janne Berget, så kom Gert och Volvon och hämtade upp mig på Bergman kl 13,30 för vidare transport mot Halmstad. Redan innan vi hunnit till Kungsbacka började så de första regndropparna att falla, och man blev än mer förvissad om att det verkligen vilar en regnförbannelse över mig och mina resor. Väl framme i Halmstad upptäckte jag till min förvåning att Hotel Arena visade sig vara gamla Hotel Laxen, där man slafat en och annan natt tidigare. Precis som vid tidigare besök, var det dock lika bökigt att checka in och få ett rum som förut. Städningen var inte klar, men efter en del turer fram och tillbaka, och lite väntande, där Gert strök förbi då och då, utan att att låtsas känna mig, då vi endast bokat enkelrum så fick jag till slut mitt rum. Dessutom till ett pris som långt underskred det pris som uppgivits vid bokningen. Till vår glädje hade också rummet 2 enkelbäddar, vilket gjorde att någon (läs Gert) slapp att övernatta på golvet.
Åkte ut till travbanan redan vid 16,15, och hör häpna så började nu himlen spricka upp och solen värma riktigt gott. 100:- i entré men då fick man också en fräck solhatt med sprintermästarlogo i det priset. Mycket folk på platserna redan så tidigt, vilket till slut resulterade i över 12000 personer, nytt publikrekord för Sprintermästaren. Vi lyckades dock snabbt hitta en bra position på en bänk bara 50 meter före mål, med storbilds TV och totalisator precis framför näsan. Visserligen lite stökigt med ett glatt men lite överförfriskat gäng precis bakom, men vi mådde ändå gott i den härliga sommarkvällen. Spelmässigt var det dock ingen succé. Vi gjorde en gemensam V 65, men trots många favoriter och liten utdelning stannade vi på 4 rätt. Sportsligt var det dock en högklassig kväll, med försöken och finalen i Sprintermästaren som russinet i kakan. Finalen vanns av Orrechetti, som var tvåa i försöken, men som i finalen bjöds på en perfekt resa av kuskfantomen Örjan Kihlström, och vann lätt. På vägen ut såg vi TV profilerna Per Skoglund, och Raffe Vadsmo, där den senare pussade på som jag tror det var Sanitys tränare Malin Löfgren, vilket scoop !!.
Sammanfattningsvis en behaglig och skön kväll, dock utan någon tur på spelet, men för att använda en sliten gammal fras. Vi hade i alla fall tur med vädret.