SM Final Bandy Stockholm 16 - 18/3 2013

Friends Arena, Sveriges nya nationalarena

Jag har väntat så länge, på just denna dag.... Då Hammarbys lagkapten Stefan X:et Erixsson tog mikrofonen och stämde upp i Kentas gamla klassiker "Just idag är jag stark", och fick med sig hela Bajenklacken och merparten av rekordpubliken på 38 500 i en mäktig allsång före matchen, så förstod man att Hammarby skulle bli mycket svårslagna i denna historiska final mot Sandviken i Friends Arena.

Och mycket riktigt så chockstartade Hammarby matchen mot ett yrvaket SAIK och hade redan efter 5 minuters spel en 3-0 ledning som blev 4-0 fem minuter senare. Då var matchen i praktiken redan avgjord, och även om SAIK kröp närmare i en galet händelserik första halvlek, så var Hammarby det bättre laget och kunde i andra halvlek gå ifrån till en rättvis 9-4 seger. Sista målet inslaget med ca 30 sekunder kvar att spela. Då stormade hela Bajenklacken bakom ena målet planen förbi en till synes handlingsförlamad vaktpersonal, och domaren såg ingen annan utväg än att bryta matchen i förtid. 1 - 2 - 3  KGB !!

Samma sk supportrar som också lyckades försena matchstarten med 20 minuter tack vare ett stort bengaltifo, som man lyckats få med sig in på arenan förbi den uppenbarligen helt inkompetenta vaktpersonalen, som hellre lägger krut på att plocka av vanliga åskådare en medtagen macka eller dricka, än att försöka sätta stopp för insmugglingen av dessa pyrotekniska pjäser.

Friends Arena var en mäktig skapelse av högsta internationella standard. Möjligen kan jag tycka att läktarna kunde vara en aning brantare för att som åskådare komma närmare planen. Satt bakom ena hörnflaggan på första raden på etage 2 och tyckte ändå att man kom en bit ifrån. Svinkallt var det också, och några utlovade 15 grader var man långt ifrån att komma upp i. Men sammantaget dock en högst angenäm bekantskap.

Däremot så tycker jag att den ligger lite avigt till. Tog tunnelbanan, fö ett helt perfekt och smidigt sätt att transportera sig i Stockholm, ut till Solna Centrum. Därifrån fick jag sedan promenera en dryg kilometer innan man nådde arenan som fn ligger utslängd bland diverse byggarbetsplatser.

Bodde denna gång på Stockholm Inn på Drottninggatan, en ny hotellbekantskap för mig. Ett lite udda hotell, där receptionen var hopslagen med serveringsdisken på Waynes Coffe, som dom delade lokaler med. Rummet som låg i källaren och var utan fönster, var det minsta hotelrum jag någonsin upplevt, max 6 Km2, tom mindre än på mitt kära Nebo i Köpenhamn. Inget för personer med anlag för klaustrofobi alltså, men fräscht och rent och med ett mycket snyggt och modernt badrum med Wc och dusch. Dessutom en fin platt-TV med hyggligt många kanaler, så vad mer kan man bergära för ett rum mitt i Stockholms City för 500:-/natten. Frukost ingick dessutom. En frukost bestående av ost och skinkfralla, kaffe och juice, som fick avhämtas i receptionen, och tas med ner på rummet för förtäring.

I övrigt kan konstateras att jag åt gott och relativt billigt på Maestro Pizza och Kebab på Kungsgatan, bara ett stenkast från mitt hotell. Samt att resa med första klass tåg är som jag sagt tidigare ett oöverträffat sätt att resa. Tyst, lugnt och behagligt, färdas man snabbt och smidigt genom det framrusande svenska landskapet. Lite kändisfeeling också denna gång då Eskil Hellberg hade stolen bakom mig. Väl värt de få extra hundralappar det innebär, jämfört med stöket och böket i 2-klass, eller de evighetslånga och obekväma resorna med buss. Dessutom på minuten punktliga både dit och på hemresan. Heja SJ.

Inomhus EM Friidrott Göteborg 2/3 2013

"Svenska" Abeba Aregawi totalt överlägsen på 1500 m

Friidrott inomhus är en av få idrotter, som gör sig minst lika bra inne, som utomhus, åtminstone för åskådaren. Trots min plats i ena kurvan, snett nedanför gubben Holm, inne bland reklam och resultatskyltar, så hade jag ändå en utmärkt överblick över hela arenan, och kunde med lätthet följa med i alla grenar. I ett förmiddags och eftermiddagspass som höll ett högt tempo utan några döda punkter, och med en go atmosfär från läktarna.

Den goda stämningen hade naturligtvis en hel del att göra med de fina svenska insatserna, med en en till stor del ny generation svenska friidrottare som verkar vara rejält på gång.

Båda höjdhopperskorna Emma och Ebba samt längdhopparen Mikael Torneus imponerade så smått i kvalen, och har säkert en hyfsad medaljchans i mnorgondagens finaler. Ett "svenskt" EM guld fick man också uppleva, då den etiopiska världsstjärnan Areba Aregawi, som för första gången uppträdde i den svenska landslagströjan, visade sig vara fullkomligt överlägsen på 1500 meter, där hon krossade det övriga fältet med nästan 10 sekunder !! Äntligen en framgång för svensk invandringspolitik.

Den stora positiva överraskningen, var den åtminstone för mig helt okända längdhopperskan Erica Jarder, som med ett mäktigt sista hopp på 6,71 tog en bronsmedalj.

Enda negativa var väl Johan Rogestedts genomklappning på 800 m och den ständigt uppskrivne Alhaji Jeng, som återigen misslyckades med att ta sig vidare från ett stavkval i ett internationellt mästerskap. Måste väl vara Sveriges mest överskattade friidrottare.

I övrigt kan noteras att arrangörerna tagit till ett helt nytt grepp för att blidka sina sponsorer. Ingången vis Scandinaviums entré var stängd, och istället slussades åskådarna in via Svenska Mässan och det sk EM-torget, där allehanda krämare och nasare från olika firmor hade radat upp sig. Lyckades undvika de flesta men vid schweiziska osttillverkaren Le Gruyere stannade jag till vid ett flertal tillfällen för att stoppa i mig ansenliga mängder av deras goda gratisost.

Den största besvikelsen var nog ändå att man inte hade tryckt upp ett riktigt program, utan erbjöd istället åskådarna ett löst blad med tidsschemat för tävlingarna. Har varit på en del mästerskap under åren, men detta var första gången som jag råkade ut för detta. Kändes faktiskt lite futtigt av arrangörerna, men kanske ligger detta i tiden, då man numera förväntas ta fram information själv via tävlingarnas mobil app.

Trevligt dock att konstatera att souvenirborden var välfyllda, varifrån jag fick med mig både en snygg pin och en kylskåpsmagnet hem till samlingen på Bergmansgatan.