Trav och Hockeydag i Karlstad 22/9

Kaffeburken

En dagstur till solen i Karlstad med morsans lilla Yaris för att se på V 75 trav och elitseriehockey mellan Färjestad och låter väl som en rätt behaglig liten tripp.
Pyttsan heller ! Det utvecklade sig snarare till en riktig pärs. Är nog bara att konstatera att jag blivit för gammal och framförallt för rostig för bilkörning, så i fortsättningen lutar det nog åt tåg och buss för mig eller möjligtvis som passagerare om bilåkning blir nödvändigt någon gång i framtiden. Ditresan som startade redan kl 8 på morgonen gick väl dock hyfsat, trots att hela vägen från Surte upp till Vänersborg i princip består av vägarbeten, där det sannerligen inte är så lätt att hålla koll på var körbanan befinner sig, eller var den börjar och slutar. Mycket tack vare detta körde jag fel strax innan Vänersborg och hamnade istället i Uddevalla. Då jag inte hade någon karta i bilen, vågade jag inte chansa och fortsätta, utan fick istället vända tillbaka de 3 milen till Vänersborg för att komma rätt på det igen. Dock med trevligt sällskap av mina husgudar Totta, LeMarc och Affe Robertsson i högtalarna nådde jag så Karlstad och Färjestads travbana vid 12 tiden. Då travbanans parkering var avgiftsbelagd tog mitt nya snåla jag överhanden, varför jag istället letade upp en gratisparkering (tror jag) i ett bostadsområde på promenadavstånd till arenorna. Väl inne på travbanan, 130:- fattigare för entré och program, som storleksmässigt är i nivå med  Halmstad och Axevalla, så hittade jag en fin plats på läktaren, med hyfsad utsikt mot banan, även om trav följs allra bäst i TV. Själva spelet började perfekt då jag inledde med att sätta en fidusspik direkt på MFF:s V 75. Sedan var dock det roliga slut och resten av spelandet gick tyvärr i moll.
Efter att travet kört sitt sista lopp var det bara att knalla rätt över gatan till Löfbergs Lila Arena, i folkmun kallad Kaffeburken för att se det heta västderbyt mellan Färjestad och Frölunda. En riktigt bra hockeymatch som Frölunda ledde med 2-1 efter två perioder. Mer såg jag nämligen inte. För första gången någonsin beslöt jag mig nämligen för att inte se ett evenemang till slutsignalen. Kände nämligen att om jag med tanke på den långa hemresan inte skulle komma hem till Mölndal förrän fram på morgontimmarna, så var jag helt enkelt tvungen att sticka iväg lite tidigare. I hällande regn, vad hände med Sola i Karlstad ??, så började jag därför hemfärden mot Mölndal igen, som skulle visa sig bli en riktig prövning. För det första höll jag inte på att komma ut ur Karlstad, utan snurrade varv efter varv genom staden innan jag äntligen lyckades hitta rätt utfart. Höstmörker och ösregn gjorde sikten ytterst begränsad, och då jag inte lyckades hitta något helljus på kärran, kändes det som att köra med en ficklampa framför sig som enda ljuskälla. I höjd med Åmål började dessutom bensinmätaren blinka för påfyllning. Lyckades hitta en nattöppen station, men då jag i mitt uppjagade tillstånd inte fick upp luckan till tanklocket, så fortsatte jag med ofärrättat ärende närmast panikslaget mot Mölndal mer eller mindre på vinst eller förlust. Så de sista milen körde jag väl bara på bensinångorna, men kl 00,45 nådde jag lättad men mentalt utpumpad äntligen garaget på Piltegatan igen.
Fanns det då inget positivt med denna "lilla" dagstripp. Jo då. Måste säga att Löfbergs Lila Arena var en positiv överraskning. En riktigt fräsch arena. Ljus och luftig, men samtidigt tät och kompakt med branta läktare som gjorde att man hade en perfekt överblick och kom nära spelet även om man som jag satt högt upp. En modern hockeyarena av högsta klass som får Scandinavium att framstå som precis så omodern den tyvärr har blivit.

EM Friidrott Helsingfors 29/6 - 2/7 2012

Helsingfors Olympiastadion

Cirkeln är sluten, både på det ena och andra sättet. Dels för att jag nu kommit till den sista hållplatsen i min nordiska huvudstadsturné som började med Oslo och Skid VM förra vintern, och dessutom tillbaka till Helsingfors där allt en gång började. Mitt första stora idrottsevenemang på bortaplan besökte nämligen jag och Tomas här 1983, då vi gästade Olympiastadion för att bevittna det första (tror jag) Världsmästerskapet i Friidrott. 30 år sedan, Ja herregud vad tiden går !
Höll dock aldrig på att bli någon resa, då det häxade rätt rejält innan planet lämnade Landvetter. Åtminstone kändes det så i de hårt spända resenerverna. Efter att ha intagit en stadig och god avskedsmiddag med oxstek och bearnaisås på Restaurang Tabla, äntrade jag så flygbussen på Korsvägen. En buss vars motor skar ihop redan i Kallebäcksbacken, där vi därför blev stående utefter vägkanten. Som tur var visste jag att jag var ute i god tid, så någon panik inombords blev det aldrig, och dessutom behövde vi bara vänta ca 20 minuter innan vi plockades upp av nästa buss. Väl framme vid Landvetter så växlade jag in Euro och checkade in utan problem. Vid säkerhetskontrollen blev det dock tvärstopp. Efter att plockat ut allt löst ur fickor, dragit ur livremmen och lagt ryggsäcken på röntgenbandet, plockades jag åt sidan av en barsk dam i 60 årsåldern. Blev beordrad att öppna ryggsäcken, och plocka fram den spray jag olovligen försökt smuggla med mig. Nekade till att ha försökt ta med mig någon spray överhuvudtaget, och efter lite dividerande kom vi fram till att det måste varit mitt raklödder som givit utslag i deras röntegenapparat. Efter att fått en lektion i hur olämpligt det är att ta med sig den typen av varor, fick jag välja på att antingen checka in ryggsäcken heller att kasta raklöddret. Då jag inte hade någon större lust att göra om incheckningsproceduren en gång till, lät jag henne därför motvilligt slänga mitt raklödder, vilket jag tyckte hon gjorde med ett belåtet ansiktsuttryck, och med en förnumstig uppmaning om att inte göra om det här någon mer gång. Men det var väl bara inbillning, det där med ansiktsuttrycket alltså. Kunde dock inte låta bli att tänka, då jag stod med byxorna halvvägs ner på knäna och försökte samla ihop mina grejer, att det måste vara fantastiskt att ha ett sådant jobb där man varje dag räddar mänskligheten från lömska terrorister som mig. Något jag lämpligt nog inte sa högt, för då hade jag väl aldrig fått se Helsingfors. Väl ute i vänthallen, var jag på vippen att störta in i tax freen och köpa mig en stor flaska whisky för att lugna ned mig, men som tur var motstod jag frestelsen, och lyckades även därefter hålla min försats om en promillefri resa. Istället gick jag in i parfymbutiken och inhandlade ett litet resekit med bla tillåten förpackning och mängd raklödder för 150:-.
Själva flygresan gick smidigt och enkelt även om bekvämligheten för en man i min storlek inte är speciellt stor. Men 1,20 minuter för att ta sig från Göteborg till Helsingfors är ju oslagbart, och det till ett pris som bara motsvarar en tågbiljett mellan Göteborg - Stockholm. Fantastiskt.
Väl framme i Helsingfors, gick det fort att bara med handbagage ta sig ut ur flygplatsen. Tog därefter lokalbuss 615 som för 4,50 euro tog mig till Järnvägsstationen i centrala Helsingfors. Efter lite irrande lyckades jag också hitta buss 63 som tog mig vidare till Hotel Haaga. Ett bra hotel, visserligen beläget en bra bit utanför själva citykärnan, utan någon affär eller restaurang i närheten, men med stora ljusa rum, fräscht badrum, bekväm säng, frukostbuffé, och en fet platt TV med hyfsat många kanaler på. Hann för övrigt knäppa på TV n lagom för att se Moa Hjelmers bragdlika guld på 400 m. Allt till ett pris i paritet med sunkiga Hotel Nebo i Köpenhamn. 177 euro för 3 nätter, måste betecknas som ett fynd.
Att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder är rent skitsnack. Efter att sett klart förmiddagspasset på lördagen, började regnmolnen hopa sig, och jag hade tankar på att istället dra tillbaka till hotellet och se tävlingarna på TV. Men det kändes inte riktigt rätt, så efter en middag på McDonalds så bänkade jag mig iklädd regnjacka och regnbyxor på Olympiastadion även för kvällspasset. En kvart innan tävlingarna skulle börja öppnade sig dock himmelens portar, och regnet verkligen öste ner. Och så höll det på hela kvällen, och jag skall erkänna att det var inte bara en gång under kvällen, som jag funderade på att ge mig, och dra tillbaka till Haaga, för det är inte kul att se på idrott, inte ens i världsklass, i ösregn, blåst och kyla, oavsett vilka kläder du har på dig. Nu stod jag ut till efter herrarnas 10 000 meter, och med ca en timme kvar av tävlingspasset. Sedan drog jag mig tillbaka till hotellet, där jag kunde följa slutet av tävlingsdagen på min kära platt-tv.
Dagen efter var det dock ett härligt sommarväder i Helsingfors, vilket gör hela reseupplevelsen så mycket bättre. Då jag visste att hotellet låg i närheten av Hartwall Arena, så bestämde jag mig, trots min stukade fot, för att försöka promenera dit. Så utrustad med karta och bananer gav jag mig av från hotellet redan vid 10 tiden på morgonen. Halvvägs förflöt allt bra, och jag kunde följa rutten på kartan, men så helt plötsligt hamnade jag i ett skogsområde liknande det i Skatås med kolonilotter och motionsslingor kors och tvärs.Inte utan att jag kände mig lite vilsen och var nästan helt säker på att jag kommit rejält fel. Strax efter hörde jag dock svenska röster bakom mig, vilka visade sig vara Musse Mohammed och några andra svenska landslagslöpare, som var ute på en joggingrunda. Blev så paff att jag inte hann och ropa på "hjälp" men jag anade då jag såg dom att jag förmodligen var i närheten av Stadion, och trots allt på rätt väg. Och mycket riktigt att efter ha mer eller mindre gått på instinkt sista biten, kom jag ur skogsområdet och ut i ett bostadsområde, där helt plötsligt Hartwall Arena strax uppenbarade sig som en gigantisk rymdfarkost, mitt emellan en stor motorväg och järnvägen. En fantastik skapelse och betydligt större än både Globen och Malmö Arena för att inte tala om Scandinavium, som känns futtigt i jämförelse.
Efter att ha pustat ut en stund nöjd med mitt lokalsinne och min upptäckt, började jag så sakteliga att promenera mot Olympiastadion. Hann med en ny lunch på samma McDonalds, som igår. Jaja jag vet, det ger väl inte upphov till några kulinariska höjdpunkter, men man vet vad man får och dessutom till ett bra pris. Denna gång käkade jag ute i den värmande solen. Efter ett tag stelnade jag till när jag upptäckte att jag saknade min ryggsäck. Kom på att glömt den inne i restaurangen, varför jag snabbt sprang in och glädjande nog återfann den där jag lämnat den. Väl ute igen upptäckte jag att hela traktens fåglar med en enormt stor mås i spetsen, gått till gemensam attack mot min hamburgermeny. Lyckades dock vilt viftande jaga bort dom samtidigt som jag naturligtvis slog ut min mugg med Cola.
Till skillnad mot gårdagen fick jag så en helt underbar dag på Stadion med tävlingar i toppklass, och med många resultat i högsta världsklass, såsom Lavillenies 5,97 i stav, liksom på herrarnas 110 häck och i damdiskus. Glädjande för svensk del var ju naturligtvis att Mikael Torneus äntligen fick till det på en stortävling och blev trea i längd, och som nordbo kunde man ju också njuta av norrmannens Ingebrigtsens minst sagt överraskande seger på 1500 m. För finnarna gick det dock desto sämre, och trots en hel del förhoppningar sista dagen så fick man nöja sig med den nästan obligatoriska medaljen i spjut. Hade bra plats precis bakom mål, där jag satt precis ovanför den mixade tv zonen, där alla deltagare paraderade förbi, och där man även kunde se det svenska intervjuteamet från SVT med Lehman, Kajsa Bergqvist och Sanna Kallur. Innan tävlingarna lyckades jag dessutom fixa en autograf från trestegssegraren Fabrizio Donato från Italien, som jag stötte på innanför entrén, och som naturligtvis fick ett uppskattat grazie efter att han skrivit i mitt programblad.
Efter avslutade tävlingar kunde jag nöjd och belåten ta buss 63 tillbaka till hotellet, där jag tillsammans med en skinka/cheddar sandwich från Alepa, min stamaffär, och en flaska mineralvatten kunde avnjuta VM finalen i fotboll mellan Spanien och Italien.
Då mitt plan inte skulle gå förrän kl 16 så passade jag efter utcheckning från Haaga på att ta mig in till city för att utforska Helsingfors. Hade tänkt att ta mig emot hamnen och Salutorget via Domkyrkan och Senatstorget. Trodde jag hade kläm på vart jag skulle gå, men efter ett tag upptäckte jag att jag hade gått precis  i motsatt riktning mot dit jag skulle. Bra lokalsinne, jo men visst !! Ja ja efter ett tag så kom jag dock på rätt kurs och fick en härlig promenad genom ett mycket vacker stad, med en smakfull blandning av gammalt och nytt. Hann dessutom sätta mig ner en stund på Senatstorget och skriva ett par vykort till Janne och Köster, men blev avbruten av hel flock japaner eller möjligen kineser, som propsade på att bli fotograferade tillsammans med mig. Varför vet jag inte, men förmodligen såg jag väl tillräckligt exotisk ut i deras ögon. En lunch hann jag också med på Saluhallen. En hall som påminner en hel del om vår i Göteborg, men betydligt fräschare och snyggare, med fisk, grönsaker och kött i alla dess former. Pga av en ömmande tand, så ville jag ha något lättuggat, varför det blev en sushi för 11 euro för mig. Är väl ingen större entusiast av den japanska nationalrätten, och denna var väl varken bättre eller sämre än den man kan få här. Trevligt dock att sitta i detta mattempel och insupa den härliga atmosfären.
Tog Finnairs egna flygbuss tillbaka till Vanda, som flygplatsen i Helsingfors heter. Någon manuell incheckning fick man inte göra, utan var tvungen att göra detta i de maskiner som fanns uppställda lite varstans. Lyckades också efter lite trixande och knappande få ut mitt boarding card. Man klarar det mesta. Tom säkerhetskontrollen gick relativt smidigt denna gång, även om naturligtvis metalldektorn började pipa, då jag skulle igenom. Detta var dock snabbt avklarat med en pliktskyldig kroppsvisitering, av en till synes luttrad tjänsteman.
I vänthallen satt jag tillsammans med stora delar av det franska friidrottslandslaget, och intill mig satt sjukampsvinnaren Nana Djimou, helt upptagen med att facebooka, och lägga in bilder av sig själv från tävlingarna. Tyvärr svek modet mig, så någon ny autograf från en mästare blev det inte. På planet hamnade jag bredvid en trevlig finlandssvensk sjöman, som varit ute på sjön i 5 veckor och nu var på väg hem. Då det är strikt spritförbud som råder på båtarna, så var han rejält törstig. Det dröjde inte länge innan hann hade beställt in vin och öl som han vällustigt sög i sig. Inget för mig dock. Inte en droppe coco hade jag bestämt mig för och så blev det också.
Väl tillbaka på Landvetter växlade jag tillbaka överblivna euron, hade faktiskt klarat resan på under 1000:- i fickpengar, helt otroligt, nästan i Gop klass faktiskt. Flygbussen höll ihop hela vägen till Korsvägen, och sedan var det 2:an tillbaka till Mölndal, där jag köpte mig en Kebabrulle på Porten, som jag klämde i mig med stor tillfredsställelse då jag nöjd och glad kommit hem till Bergman.
En riktig kanonresa, som gett mig suget tillbaka på nya resor. Så även om kassan är tom för tillfället, så var detta inte sista gången som Kingen var ute på äventyr.

Grill på Ugglan 23 maj

GOP och Peter förser sig av grillbuffén

Klockan 11,40 plockade Gert upp mig på Bergman, för avfärd mot Billdal och dagens grillövningar hos Magnusson på Uggledalsvägen.
Efter att ha kört för långt och hamnat i Kullavik, vände vi om och lyckades till slut med Tom Toms hjälp ta oss fram till Billdal och den väntande Peter, Daffy och Tjabo.
Peter satte fyr på kolet i sin nyinköpta grill och jag plockade fram kotletter, korv och Prippens Blå som jag hade haft med mig. Efter lite marinering så lades kotletterna på grillen, och kunde efter en stund avnjutas tillsammans med potatissallad.
Timmarna rann iväg fort i det trevliga sällskapet och i det ljuvliga vädret på hans iordningsställda uteplats, men kl 16 tackade jag och Gert för oss, plockade med mig det överblivna käket, och styrde kosan mot Mölndal igen.

Ishockey VM Stockholm 5 - 7/5

Svenska Hockeyförbundet hade världens chans att göra Hockey VM till en utormordentlig hockeypropaganda och en riktigt härlig publikfest för alla genuina ishockeysupportrar. Istället gjorde man samma misstag, som många andra arrangörer, och lät girigheten få ta över före sunt förnuft. Istället för vettiga priser för den vanlige supportern,samt subventionerade biljetter till ungdomar och föreningar, allt för att locka folk till Globen, valde man att satsa på rena ockerpriser med krav på paketinköp, och dessutom att smöra för "slipspubliken", med olika vip arrangemang. Detta helt verklighetsfrämmande agerande från förbundet har istället för en idrottsfest, lett till att  många matcher måste spelas inför en för arrangörerna och Sverige generande tom och ödslig arena, och med en VM stämning som förutom vissa färg och röststarka utländska supporterinslag på läktaren känns som helt bortblåst.
För egen del löste väl sig själva biljettfrågan dock till det bättre. Jag hade nämligen köpt de billigaste biljetterna på det övre etaget. Ett etage som arrangörerna i panik stängde av efter den första rundan, för att fylla upp de stora hålen på de undre sektionerna, och på så sätt skapa lite bättre tryck, och förmodligen få det att se lite roligare ut i TV. Så istället fick jag bytt ut min biljett till Sverige mot Tjeckien till en för1295:- med plats på nedre etage. Visserligen bakom mål, men ändå. Till de tre mindre attraktiva matcherna på söndag, var det så lite folk att man i princip kunde sätta sig var man ville. Stämningen på Sverige matchen och underhållningsvärdet på den höll dock högsta klass, och även om 10 500 åskådare på en sådan match är för klent, i alla fall om man tar i beaktning att Hammarby hade över 11000 åskådare i sitt möte med Varberg, på Söderstadion som ligger granne med Globen. Bra tryck, underhållande hockey och en Joel Lundqvist i storform gjorde det dock till en fin idrottsupplevelse. Positivt i övrigt kan man konstatera att Globen är en mäktig arena även om den bara är halvfull, att det är hockeygodis att få se storspelare som Malkin och Datsyuk live, och att det är bara på nära håll man verkligen kan uppleva farten och tyngden i hockeyn.
Resan upp till huvudstaden gjorde jag med 1:a klass tåg, ett oöverträffat färmedel både då det gäller komfort och rent tidsmässigt. Hem blev det dock Toyota Yaris. En hyrbil med Gert-Ove som chaufför. Inte dumt det heller, åtminstone om man som vi kunde stanna och ta en smörgås och en glass på vägen hem.
Hotel Ingvar på Fågelvägen i Danderyd stod för boendet, vilket innebar delat rum med Gert-Ove och frukost på medhavda mackor, youghurt och juice. Ingvar var sig lik. Lika pratglad och smågrining, speciellt på Gert, som vanligt. Han har svårt att förlika sig med hans annorlunda matvanor och slarviga språkbruk. Som vanligt underhöll han också med några truddelutter på sin nyinköpta blockflöjt, på vilken han med stor entusiasm spelade både nationalsånger och Lasse Dahlqvist.
Hade bespetsat mig på en kalvlevergryta på Östermalmshallen, men tyvärr gick jag miste om detta då denna till min stora besvikelse var slut. Fick istället nöja mig med en Biff Bourgignon, som iofs inte var dum alls, och den underbara atmosfären i hallen. Hann också med ett krogbesök på lördag kväll efter Tre Kronor matchen. Lyckades efter lite nattlig orientering leta mig fram till Wirströms på Stora Nygatan i Gamla Stan, där Gert-Ove befann sig med sina vänner, Polis-Ola och Ove. Ett minst sagt pittoreskt ställe, fullt med små smala och trånga  källarsprång, som förmodligen sett lika dana ut sedan 1700 talet. Dock mysigt, men trångt som sagt och med en inhyrd Jimmie Hendrix kopia, som gjorde sitt bästa för att omöjliggöra all konservation. Ölen som Gert bjöd på satt dock bra.
All kommunikation i Stockholm företogs med tunnelbana och buss, som fungerade alldeles utmärkt. Köpte ett 24 timmars kort för 115:- som gäller överallt. Måste säga att hur mycket göteborgare jag än är att tunnelbana är ett oslagbart kommunikationsmedel. Snabbt, enkelt och rent och fräscht på vagnarna, gör att det slår våra spårvagnar med hästlängder.

EM Badminton Karlskrona 19 - 22/4

Vem f - n är Henri Hurskainen ?? Ja det var det nog inte bara jag, som trots allt betecknar mig som en idrottstok, som undrade det då killen från Emmaboda började beskrivas som en ny svensk idrottshjälte, danskdödare och OS hopp i diverse media. Och anledningen till dessa superlativer var förstås hans insatser i Badminton EM:s herrsingel. Denne för mig helt okände kille, tog sig nämligen ända till final, en bedrift som ingen svensk upprepat sedan 1992. Detta sedan han i kvartsfinalen besegrat den danske superstjärnan och världsfyran Peter Gade, den ende europe som på allvar kunnat hota asiaterna, därefter den danske jättetalangen Victor Axelsen i semin, innan han föll i finalen mot tysken Marc Zwiebler med 2-0 i set. Detta var utan tvekan höjdpunkten på mästerskapen åtminstone ur svensk horisont, och för publiken i Telenor Arena, samt för mig, en relativ nybörjare som betraktare av sporten. Ett faktum som jag beklagar, då jag nog borde ha uppdaterat mig bättre på deltagarna, då det nu tog ett tag innan jag kom in det hela så att säga. Som sport var annars Badminton en publikvänlig och rafflande sådan med många och långa bolldueller i ett blixtrande tempo. Platserna i arenan var dock en besvikelse. Hade fått platser längst ner, där man iofs kom nära spelet, men överblicken över banorna var inte den bästa, och där ett stort plexiglas med några irriterande stolpar skymde sikten betänkligt. Försökte flytta runt för att hitta bättre översikt, men ofta lyckades jag dock pricka platser där innehavaren av den platsen dök upp och gjorde anspråk på sin stol. Lyckades dock under Hursakinens kvartsfinal mot Peter Gade placera mig så strategiskt att jag hmnade på bild i Kvällsposten. Lite suddigt kanske men ändå tydligt, åtminstone för mig. Själva arenan i sig var en ombyggd ishall med plats för ca 4000 personer, ganska lik den i Halmstad, med omkrinliggande mässlokaler. Däremot låg den en bra bit utanför själva city. Bussen som gick från Centrum tog ca 20 minuter, och stannade precis utanför arenan, och kostade 20:-/resa.
I övrigt var detta en resa med ett tydligt backpackerstuk över sig. Hade letat fram de billigaste resealternativen. Vilket innebar 2:a klass tåg redan 6,07 från Göteborg till Emmaboda, och därefter tågbuss till Karlskrona för 193:-. Hemresan stod Swebuss för, som först tog mig till Jönköping, och därefter till Göteborg efter en timmes stopp för bensträckning och lunch. En resa på sammanlagt sex timmar och till en kostnad av 330:-. Boendet bestod i Vandrarhem för första gången, men det var faktiskt en positiv överraskning. Trossö Vandrarhem, som låg mitt i Karlskrona Centrum, hade ljusa fina rum, och var i övrigt väldigt fräscht och rent. Visseligen saknade man kanske en liten tv och ett handfat på rummet, men man kan inte få allt för 340:-/natten. Några restaurangbesök var det inte att tänka på pga den strama resebudgeten. Utan det blev istället att ta med sig käk hemifrån i så stor utsträckning som möjligt, och att äta på rummet. Så det blev müsli och youghurt till frukost och köttbullar med potatissallad till middag varje dag.
Själva Karlskrona i sig, visade sig bestå av ett flertal öar, där Karlskrona Centrum var en, omgiven av vatten och broar. Begav mig på fredag förmiddag ut på en liten stadssightseeing, åtföljd av det ständiga regn, som verkar följa mig på varenda resa. Hade dock förberett mig med regnkläder, så jag hade trots allt en ganska trivsam promenad runt Karlskrona. Var bla och tittade på stadens kanske mest kända turistattraktion Rosenbom, som är en inte alltför märkvärdig tiggargubbe i trä placerad framför Amaralitetskyrkan. Kyrkan är belägen precis bredvid Sjökrigsskolan, där jag tror Tomas gjorde lumpen en gång i tiden som telegrafist. Det marina är för övrigt något som präglar staden starkt både på det ena och andra sättet. Både militära båtar, privata båtar och stora passagerarbåtar, som Stenas Polenfärjor syns i vattnen runt staden.

OS kval Handboll Göteborg 8/4

Kändes lite som om man hade dragit Svarte Petter, då man satt med biljetter till söndagens matcher, då både Sverige och Ungern var klara för London redan efter gårdagens fighter. Hade därför inga högre förväntningar på dagen, men det blev faktiskt betydligt bättre än vad jag hade befarat. Hög stämning mycket tack vare makedoniska fans och en inlånad liten blåsorkester, som satte fart på de cirka 7000 i publiken, och 4 lag som verkligen såg ut att vilja vinna trots att de  egentligen inte hade så mycket att spela för. Bägge matcherna blev dessutom täta, jämna, och relativt välspelade. Brassarna slog Makedonien med uddamålet, innan Sverige, som luftade hela truppen, i slutminuterna kunde vända ett hotande nederlag till seger mot Ungern, efter storspel av framförallt måvakten Palicka, och kantspringaren Fredrik Andersen, som kom in i andra halvlek och satte 7 mål.

Uggledalsvägen 4 april

Husägaren själv med hundar och Gop

Kl 11,45 plockade Gert upp mig utanför Bergman, för vidare färd mot Peter Magnussons nya hem på Uggldelasvägen i Billdal. Men då han både glömt den till Peter utlovade brasilianska konjaken och TomTomen, så fick vi först vända tillbaka till Mandolingatan och hämta dessa saker. Sedan lyckades vi med gemensamma anträngningar, främst mitt något rostiga minne, en googlevägvisare och TomTom, ta oss "bakvägen" till Billdal och slutligen fram till Uggledalsvägen. Efter en promenad i omgivningarna, med hundarna, så var det så äntligen dags för att ta en titt på hans nya boning. Visst lite litet, men ljust och fräscht och enormt högt i tak, vilket gjorde tvåan luftig och gav också ett intryck av viss rymlighet trots allt. Då vi satt oss till bords bjöd värden på en mycket välsmakande kycklinggryta, som han lagat till själv, och som serverades med ris och sallad. Till vilket det dracks polska öl och Gop:s konjak, som för att använda hans eget hemska uttryck, smakade helt Ok. Nåväl timmarna rann iväg snabbt under gemytligt grabbsnack, men 15,30 tackade jag och Gert för en trevlig dag och begav oss hemåt.

Bengt fyller 80

Jubilaren låter sig väl smaka av laxen

Kl 10.00 hämtade Britt, Ludde och födelsedagsbarnet själv, upp mig på Bergmansgatan för vidare transport mot Ullared. Fick den stora äran att premiärköra hennes nya Toyta Yaris. Vilket visade sig vara en trevlig bekantskap, liten men ändå rymlig, och bekväm. Väl framme i Ullared så fick födelsedgasbarnet på egen begäran sitta kvar i bilen med Ludde, medans jag och Britt med friskt mod tog oss an shoppingen. För att vara Ullared, så var det faktiskt relativt lite folk, och inte den enorma trängsel det kan vara när det är som värst. Själv blev det mest mat och hygienartiklar i shoppingkorgen, men jag fick även med mig ett par grågröna"djungelbyxor" med benfickor och resår i linningen, som jag köpte lite på chans utan att prova. Visade sig dock sitta perfekt då jag provade dom hemma. Hann också med att se butikens egna clowner och tv kändisarna Morgan och Ola-Conny i verkligheten. Efter drygt en timma var jag och mamma ute igen, så att vi kunde styra vidare mot Laxbutiken i Heberg och den väntande födelsedagsmiddagen. En middag som bestod av tre dagens för 98:-/st. Kallrökt laxfilé med Sauce verte och färskpotatis, smakade mycket bra, och följdes upp med en god kopp kaffe, innan vi efter att ha luftat Ludde en stund, åter satte kurs mot Mölndal. Dit vi anlände 15,30 efter en trevlig och givande dag, åtminstone för mig, då Britt stod för alla kostnader, men som jag även tror att jubilaren uppskattade.

Kick Off Stall Göteborg

Aramis och Josefin poserar på Åby Stallbacke

Så har jag då för första gången fått bekanta mig med "min" rikshäst Aramis Hornline. En stilig och snygg individ som verkade ta uppståndelsen med ro. Om han är en kommande vinnare på travbanan, återstår väl dock att se. Tycker rapporterna om att han redan har problem med kotor och leder låter lite illavarslande, medan däremot den förkylning han för närvarande dras med inte är något att oroa sig för, mer än att eventuell start kommer att skjutas fram ett tag, och enligt Veijo nu är planerad till maj istället för april.
Själva Kick Offen på Åby i samband med lunchtravet var ett, trevligt arrangemang i all sin enkelhet. Hade bjudit med mig Gop, och vi bjöds på gulaschsoppa med bröd och dricka, och kaffe med kaka till dessert i totohallen. Veijo och skötaren Josefin intervjuades före och mellan loppen, och lämnade lite intressant info om Aramis och träningen. Hade bestämt mig för att låta bli att köpa någon T-shirt med Aramis porträtt på, men när det väl kom till kritan kunde jag naturligtvis inte låta bli utan införskaffade en för 100:-. Gop tröttnade efter ett tag då vi åkt ut på liret, och begav sig istället till Landvetter för att såga itu ett par älgben !! Själv tog jag mig tillsammans med de andra delägarna, som till huvudsak visade sig vara pensionärer, ner till stallet, där vi fick klappa och beundra Aramis, samtidigt som kamerorna gick varma.
Sammanfattningsvis en trevlig och gemytlig dag i det härliga vårvädret. Trevligt också att springa på gamla kompisar som Gummi Pelle och Tomas Lönn, som var där, dock inte i egenskap av delägare till Aramis.
Så nu ser vi fram emot att hästen blir kvitt sina krämpor och kommer till start i Örebro i början på maj.

CL Handboll Köpenhamn 23-25/3

Bröndbyhallen

Vilken satans stämning, och vilken härlig show !! Trots att matchen mellan AG och Sävehof mer eller mindre redan var avgjord efter att Ag vunnit med 9 mål i Göteborg förra veckan,så kokade gamla slitna men anrika Bröndbyhallen eller Boozt.com Arena som den numera är omdöpt till. Sävehof bjöd också till skillnad mot senast upp till kamp, och ledde länge matchen, men anförda av världsstjärnor som storskytten Mikkel Madsen och målvakten Kapser Hvidt vände till slut AG på steken och kunde efter en härlig handbollsmatch vinna med två bollar. Jag hade köpt ståplatsbiljett, som visade sig vara belägna precis under taket på arenan. Då matchen började lade jag dock snabbt beslag på en ledig sittplats, som jag som jag spanat in några rader längre ner, och som jag fick behålla hela matchen, kanske därför som biljetten också kallades för en chansbiljett ??
Tur att jag åkte ner till Köpenhamn en dag i förväg, för att hitta ut till Bröndbyhallen, var tom krångligare än jag anade att det skulle vara. På lördag förmiddag gav jag mig därför ut på en välbehövlig rekognogseringstur. Köpte ett 24 timmarspass på tågstationen för 130:-, och tog därefter S-tåg till Bröndby Strand, en resa som tog drygt 20 minuter i anspråk. Därefter lyckades jag efter visst trassel, den linje som var angiven på AG:s hemsida fanns nämligen inte, hitta en buss som gick vidare mot Bröndbyhallen, som jag nådde ca 10 minuter senare. Hallen låg utslängd på ett område som liknade en stor parkeringsplats intill motorvägen, med pampiga Bröndy Stadion och Danmarks Idrottsförbund som närmsta grannar. Hann med en tur till Bröndbys stora klubbshop, där jag köpte en pin för 20:-, innan jag påbörjade återresan mot Köpenhamn. Stannade till i Bröndby Centrum, som visade sig vara en ganska sliten och nedgången förrort, liknande Angered eller Hjällbo, med mycket invandrare och allmänt nedgångna människor. Gick in på en pizzeria och beställde en inbakad calzone, som smakade alldeles utmärkt. Det enda som var lite märkligt var att man hällde tomatssåsen som brukar finnas i botten på våra pizzor här hemma, på utsidan av pizzan istället.
Nedresan till Köpenhamn företog jag med Bus4you. Och även om det inte var sedvanlig Bus4You standard på bussen, utan mer vanlig turistklass, så gick resan bra, och 4,5 timme senare anlände vi punktligt till den danska huvudstaden, efter stopp i Helsingborg, Malmö och på Kastrup. DGI byn som var slutadressen visade sig vara belägen precis bakom Hovedbangården, vilket innebar att jag efter bara några minuters promenad var framme vid mitt "kära" gamla Nebo på Istedgade på Vesterbro. Hotellet var sig likt med sina små celler till rum, och sin omgivning med horor och knarkare. Men mig stör det inte, och till det priset och det läget, är hotellet ett fynd, och dessutom utrustad med en TV med förvånansvärt många fina kanaler, bla en uppsjö med sportkanaler.
På hemresan blev det så till slut läge att använda min "plåster på såren" biljett jag fått av Öresundstågen, för incidenten i Ängelholm i höstas, där ett havererat godståg på spåret, tvingade mig till en mardrömslik bussresa. Första klass på Örseundstågen håller dock inte samma komfort som på SJ, men ändå skönt att slippa ifrån stöket i 2:klass och framförallt det värsta slöddret och inte minst alla barnfamiljer. Helt utan mankemang gick det dock inte denna gång heller. Väl framme i Mölndal där jag skulle stiga av, gick nämligen inte dörrarna upp. Fick därför rusa igenom nästa vagn för att komma ut. Förgäves dock, för när jag väl kom fram till nästa dörr slog den igen och tågade fortsatte mot Göteborgs Central. En hel del irriterande resenärer bla en ganska nergången Christer Sandén gjorde mig sällskap på denna ofrivilliga resa. Väl framme i Göteborg lyckades jag "gråta" mig till en gratisresa på pendeln tillbaka till Mölndal utav konduktören. Så en halvtimma efter utsatt tid var jag välbehållen tillbaka på Bergamnsgatan.

Invigning av "nya" Kamratgården

Efter spårvagnsresa och en tjostig promenad efter ett lämmeltåg av änglar genom Skatåsterrängen, nådde jag slutligen fram till "nya" Kamratgården. En i mitt tycke pampig och elegant träbyggnad som på ett smakfullt sätt smälter i den vackra miljön.
Köerna för att komma in ringlade redan en timme innan själva invigningen långa, men då man slutligen släpptes in i det allra heligaste, fick man se ljusa och fräscha lokaler, även om själva omklädningsdelen faktiskt var lite mindre än vad jag hade föreställt mig. Under hela rundvandringen guidades man av Kamratgårdens personal med Vaihela och Håkan Mild i spetsen, på ett mycket trevligt och välkomnande sätt. I matsalen väntade så stora delar av spelartruppen för autografskrivning och fotografering. Måste säga att dessa grabbar verkligen gör ett trevligt och sympatiskt intryck och på allra bästa sätt gör god PR för föreningen. Själva invigningen av nybygget och Kamratstenen, förrättades av Gunnar Larsson, innan Andrej Häggblad och Kent Olsson klippte banden, allt under blåvit musik från Göta Lejonorkestern, och Snart skiner Poseidon i högtalarna. Ett pampigt ögonblick utan tvekan, och underbart att få omges av så många underbara blåvita profiler. Både spelare, ledare och supporterprofiler i alla åldrar.

Tomas Ledin på Rondo

Vid sextiden ramlade Henke och hans grabb Andreas in med Kinamat och Staropramenöl i högsta hugg. Själv ägnade jag mig mest åt den tjeckiska malten, medan jag överlät den friterade kycklingen/räkorna åt mina gäster. Jonsson, som nu låtit sitt skägg växa fritt, vilket gjort att han nu närmast kan liknas vid en jultomte eller om man vill vara lite elakare en uteliggare. Vid åtta drog vi så vidare mot Rondo. Dvs Andreas körde oss in i Henkes S 60.
Väl på plats på Rodo, fick vi dela ett litet bord med  de två andra vinnarna av biljetter, två yngre tjejer, precis i utkanten av matplatserna, men med bra utblick mot scenen. Jonsson hann med att  köpa oss varsin öl innan föreställningen började. Själva förställningen då, hur var den ?? Tja, för att använda ett uttryck som jag avskyr, så var det helt Ok. Tycker dock att Ledin har en sådan enorm låtskatt att ösa ur, att han inte skall behöva gå ner i tempo som han gör emellanåt. För när han väl släpper loss, så får han verkligen hela Rondo att fullkomligt koka.

Travkväll med Berget och Köster

Travbuffén är framdukad

Idag har jag bjudit in mina mycket goda vänner Janne Westerberg och Rein Köster på en helkväll med spel och buffé i förgrunden.
Hade dukat fram en travbuffé bestående av korv & bröd, revben och kycklingtrummor, med ett dignande snacksbord med chips, dip, ostbågar och nötter. Hade också inhandlat några soda på min Let´s Deal kupong, men i sanningens namn blev dom stående orörda till förmån för ölen.
Spelet gick så där. Köster hade tagit ut en gemensam V 86, men den sprack relativt tidigt. Själv gick jag dock lite plus tack vare en snygg dubbel. Lita CL fotboll fick avrunda en trots avsaknad av storvinst på travet, en mycket trevlig kväll.

SM Bordtennis Borås

Utsikt över hagarna i Boråshallen

Med ryggsäcken laddad med stekt ägg & korvmackor, pärondryck och bananer, äntrade jag kl 9,30 Västtrafiks eleganta dubbeldäckare på linje 100 för vidare färd mot Ellosland och mitt första Svenska Mästerskap i Bordtennis. 50 minuter senare steg jag av vid Borås resecentrum, och därifrån var det bara drygt fem minuters promenad till stadens anrika Idrottshall. Efter entré på 80:- och inköp av program för 30:- var jag så redo för pingis. Programet liksom alla affischer pryds av de gamla legendarerna Waldner, Persson och Appelgren, vilka också är de stora dragplåstern för mästerskapet. All heder åt dessa idrottshjältar, men det säger väl också tyvärr en del om standarden på svensk bordtennis i dagsläget, när dessa gubbar inte bara deltar utan också är med och slåss om de ädlaste medaljerna. Mikael Appelgren var den ende av de tre musketörerna som spelade under "mitt" pass, även om jag sprang på Jörgen i environgerna. Äpplet spelade mixeddubbel med en ung tjej på 15-16 år, som jag tror var hans dotter. Dom blev dock utslagna i semi mot toppseedade äkta paret Åkesson, från Warta/Falkenberg. Finalen blev en relativt rask och odramtisk historia, som konstellationen Donner och Sandell från Taberg/Halmstad, coachade av Ulf " Tickan" Carlsson, vann med 3-1. Klockan var nu närmare 17,30 och första omgången i herrsingeln stod närmast på programmet. Men efter en hel dag med pingis och en rejäl dos träsmak, orsakad av hallens stenhårda träbänkar, valde jag istället att påbörja återfärden. Vilket innebar ny promenad till resecentrum och ny bussresa med linje 100 innan jag en dryg timme senare åter var hemma på Bergman.

Lunchpromenad Sisjön

En ensam fiskare på Sisjöns is

Vid  tolvtiden dök BMW:n med Peter, Daffy och Tjabo upp på Tempelgatan för att plocka upp mig och ta oss vidare mot Sisjön/Svartskogsmosse för en rejäl skogspromenad. Märkligt att man bara efter ca 10 minuters bilfärd utanför storstaden hamnar i rena urskogen. För så kändes det i detta enorma skogsområde, med massor av stigar och spår, några preparerade och belysta, medans några var små och snåriga mitt inne i skogen. Hundarna släpptes fria och rusade glatt iväg på egna äventyr, medan jag och Peter så sakteliga lufsade efter, i den härliga, tidiga vårvärmen. Vi  kom så småningom ner till Sisjön, där en gubbe stod ute på isen, som inte såg helt säker ut i mina ögon, och pilkade ur några uppborrade hål. Enligt Peter skulle det finnas lax inplanterad. Efter ca 1 timme nådde vi så tillbaka till bilen. På vägen hem stannade vi till vid Sisjöns Shoppingcenter. Leif Mannerström har öppnat en typ av saluhall där med kött, fisk och diverse delikatesser. Den inkluderar även en lunchrestaurang, där vi efter lite tvekan slog oss ner och beställde in "dagens", som var Pytt Greta för 110:-. Den visade sig dock vara värd varje krona, för även om portionerna var små så smakade det alldeles förträffligt. På vägen ut passade jag på att inhandla en semla, innan färden mot Bergman påbörjades.

Sävehof - Barcelona Champions League

Efter en stärkande brunch med omelett och prinsar på Bergman, blev det buss till Linnéplatsen och därefter promenad genom ett vårlikt Slottskogen, till Frölundaborg, för match mellan regerande CL mästarna Barcelona och Sävehof. Ett Frölundaborg, som förresten gått igenom en välbehövlig uppfräschning sedan mitt senaste besök. En renovering som verkligen gjort arenan gott. Bekväma stolar istället för de där hemska träbänkarna, och i övrigt ljust och färgglatt har gjort den gamla Borgen till en i mitt tycke närmast perfekt inomhusarena. Tät och intim har den alltid varit, och ståplatserna i kurvorna gör att stämningen ofta blir mycket bättre än i Scandinavium. Tycker faktiskt att Sävehof borde fortsätta att spela sina CL matcher här, och varför inte också Frölunda Hockey. Dom,skulle väl mer eller mindre bäras fram av det tryck som kan skapas här. Annat det än den begravningsstämning som ibland råder i Scandinavium. Själva matchen då ? Tja, redan på förhand var ju bägge lagen klara för vidare spel, vilket säkert gjorde sitt till att det blev lite av uppvisningskaraktär på den här tillställningen. Dessutom är det bara inse att det är enormt stor klasskillnad mellan de här båda lagen. Barca har ett helt annat tempo, fysik och effektivitet i avslutningarna. Lägg därtill världsspelare på samtliga positioner, som Enterrios, Igopulu, Sorhaindo, och Tomas, inklusive två toppmålvakter i Johan Sjöstrand och Daniel Saric. Så utan att på något sätt gå för full maskin kunde spanjorerna till slut vinna med förkrossande 39-26. Men även om den där riktiga nerven saknades var det ändå kul att få uppleva kanske världens bästa handbollslag live. Mindre kul, var dock slyngeln med arenans enda vuvuzela, vilken han tutade i nästan oupphörligen, och som dessutom naturligtvis slog sig ner på platsen bredvid mig. Borde vara spöstraff på att släpa med sig sånt otyg till en idrottsarena.

Göteborg Horse Show

Göteborg Horse Show är ju något man fnyst föraktfullt åt så länge jag kan minnas. Men fördomar och gränser är ju till för att sprängas. Så kl 10.00 i morse bänkade jag mig i ett halvfullt Scandinavium, utrustad med matsäck, program, kamera och kikare. De 5 -6000 åskådarna bestod till 90 % av hästtjejer eller mammor till sådana. Nå, var denna typen av hästsport något som jag blev frälst på ?? Nej, skall jag vara ärlig så var det väl inget jag gick igång på direkt. Hoppningen var väl ok, där fanns ju i alla fall en viss tävlingsnerv, och vissa ryttare som man kände igen till namnet såsom Malin Bayard, Rolf-Göran Bengtsson och tyske Ludger Beerbaum, även om man hade känslan av att många av deltagarna tog denna hoppning som ren träning eller uppvisning. Dressyren däremot var för en total novis som jag, ett stort fett sömnpiller, för att tala klarspråk, trots svensk seger. Klitten tror jag han hette, han som red alltså. I pausen gjorde jag ett besök på Euro Horse i Svenska Mässans lokaler. Något som kan sammanfattas med: Mycket och folk och ännu mer prylar till försäljning. Nej för mig blir det nog även fortsättnigsvis trav som gäller då det handlar om hästsport. ATG hade fö en monter i Scandinavium, där jag roffade åt mig V 75 program, mobilsnöre och penna. Kändes nästan som höjdpunkten på denna dag.

Promenad i Billdal 16/2

Peter, Tjabo och Daffy utanför nya kojan

Kl 11 hämtade Peter med Tjabo och Daffy mig på Tempelgatan för vidare transport i BMW:n till hans nygamla revir ute i Billdal. Efter en bilfärd på knappt en kvart, var vi framme vid hans nyinköpta parradhus. Ett lugnt och fint område precis i kanten på Hovås/Billdals fotbollsplan, med hästhagar och fina promenadstigar precis runt knuten. Vi traskade iväg i ett tilltagande snöväder, som så småningom övergick i regn, på en rundtur i den vackra terrängen, 3,6 km noga räknat, enligt Peters stegräknare, vilket tog oss drygt 1 timme, med vissa små pauser. Träffade Peters gamle travtränare Sven-Alvar, som körde där fram och tillbaka på en av skogsstigarna med vad vet jag, en kommande V 75 vinnare kanske. Åter tillbaka vid bilen, tog vi oss en närmare titt på lägenheten, även om vi fick nöja oss med att kika in utifrån. Såg dock bra ut, även om det är litet, men en trevlig och insynsskyddad uteplats uppväger väl en del av det. Därefter drog vi vidare till Konditori Bärnarp, där vi slog oss ner i två sköna skinnfåtöljer och njöt av en välförtjänt semla med kaffe för 52:- efter vårat tidigare motionspass. Skönt att komma ut och få lite frisk luft och en nyttig promenad i benen. Förhoppningsvis inte sista gången.

Sävehof - Viborg Cupvinnarcupen 5/2

Efter en stärkande brunch på Piltegatan, och ett glädjande VM guld i bandy, så bar det iväg med vagn och 510:ans buss till Partille och åttondelsfinalen i Cupvinnarcupen mellan Sävehof och danska storklubben Viborg. Sävehofs tjejer må vara närmast överlägsna inom svensk handboll, men till högsta internationella nivå har man dock fortfarande en bit kvar, även om det väl ändå får betecknas som klart godkänt att bara förlora med uddamålet mot de trefaldiga champions league mästarna från Jylland. Visserligen hade man väl en känsla av att danskorna, hade en växel till att lägga in om det hade behövts, och att man kanske dessutom slog av på takten en aning då man ett tag ledde med sex mål. Oavsett vilket, kul att se världsklasspelare som, Grith Jurek, Rikke Skov, och norskan Frafjord, från bokstavligen första parkett. Hade nämligen köpt biljett på första rad. Naturligtsvis också kul att se våra svenska stjärnor Bella Gulldén och Johanna Ahlm tillbaka i Partillebohallen. Tyvärr var det bara en halvfull hall, där för att hälsa dem välkomna hem, varav hälften av dem, åtminstone lät det så, bestod av tillresta danska supportrar.

Göteborgs Filmfestival 3/2

Hade faktiskt planer på att stå över årets upplaga av Filmfestivalen, delvis pga av min ekonomiska situation och delvis på att jag istället satsat på andra evenemang, typ CL handboll med Sävehof och hästhoppning i Scandinavium. Samtidigt kändes det dock surt att behöva bryta en 15-20 årig tradition, så till slut blev det en biljett, vilket för övrigt blev en dyr sådan med festivalpass och adm. kostnader utöver det ordinarie priset på 80:-. Så idag gjorde jag således mitt första och enda framträdande vid årets upplaga av Festivalen.Efter ett pass simning i Valhalla, för övrigt, mitt första pass sedan i somras, vilket  jag kan garantera också kändes i kroppen, drog jag vidare  till biograf Capitol på Skanstorget, för att bevittna den danska komedin Superclassico, där en argentinsk fotbollsspelare, har en bärande och central roll. En småputtrig historia som lockade fram ett och annat leende. På den femgradiga betygsskalan blir det dock inte mer än en halvsvag trea. Högsta betyg dock åt Capitol, som var precis som min simpartner Ralf utlovade, en härlig biosalong, med sköna fåtöljer, gott om benutrymme och avdelade stolsrader, vilket gör det lätt att röra sig i lokalen.