Ishockey VM Stockholm 5 - 7/5

Svenska Hockeyförbundet hade världens chans att göra Hockey VM till en utormordentlig hockeypropaganda och en riktigt härlig publikfest för alla genuina ishockeysupportrar. Istället gjorde man samma misstag, som många andra arrangörer, och lät girigheten få ta över före sunt förnuft. Istället för vettiga priser för den vanlige supportern,samt subventionerade biljetter till ungdomar och föreningar, allt för att locka folk till Globen, valde man att satsa på rena ockerpriser med krav på paketinköp, och dessutom att smöra för "slipspubliken", med olika vip arrangemang. Detta helt verklighetsfrämmande agerande från förbundet har istället för en idrottsfest, lett till att  många matcher måste spelas inför en för arrangörerna och Sverige generande tom och ödslig arena, och med en VM stämning som förutom vissa färg och röststarka utländska supporterinslag på läktaren känns som helt bortblåst.
För egen del löste väl sig själva biljettfrågan dock till det bättre. Jag hade nämligen köpt de billigaste biljetterna på det övre etaget. Ett etage som arrangörerna i panik stängde av efter den första rundan, för att fylla upp de stora hålen på de undre sektionerna, och på så sätt skapa lite bättre tryck, och förmodligen få det att se lite roligare ut i TV. Så istället fick jag bytt ut min biljett till Sverige mot Tjeckien till en för1295:- med plats på nedre etage. Visserligen bakom mål, men ändå. Till de tre mindre attraktiva matcherna på söndag, var det så lite folk att man i princip kunde sätta sig var man ville. Stämningen på Sverige matchen och underhållningsvärdet på den höll dock högsta klass, och även om 10 500 åskådare på en sådan match är för klent, i alla fall om man tar i beaktning att Hammarby hade över 11000 åskådare i sitt möte med Varberg, på Söderstadion som ligger granne med Globen. Bra tryck, underhållande hockey och en Joel Lundqvist i storform gjorde det dock till en fin idrottsupplevelse. Positivt i övrigt kan man konstatera att Globen är en mäktig arena även om den bara är halvfull, att det är hockeygodis att få se storspelare som Malkin och Datsyuk live, och att det är bara på nära håll man verkligen kan uppleva farten och tyngden i hockeyn.
Resan upp till huvudstaden gjorde jag med 1:a klass tåg, ett oöverträffat färmedel både då det gäller komfort och rent tidsmässigt. Hem blev det dock Toyota Yaris. En hyrbil med Gert-Ove som chaufför. Inte dumt det heller, åtminstone om man som vi kunde stanna och ta en smörgås och en glass på vägen hem.
Hotel Ingvar på Fågelvägen i Danderyd stod för boendet, vilket innebar delat rum med Gert-Ove och frukost på medhavda mackor, youghurt och juice. Ingvar var sig lik. Lika pratglad och smågrining, speciellt på Gert, som vanligt. Han har svårt att förlika sig med hans annorlunda matvanor och slarviga språkbruk. Som vanligt underhöll han också med några truddelutter på sin nyinköpta blockflöjt, på vilken han med stor entusiasm spelade både nationalsånger och Lasse Dahlqvist.
Hade bespetsat mig på en kalvlevergryta på Östermalmshallen, men tyvärr gick jag miste om detta då denna till min stora besvikelse var slut. Fick istället nöja mig med en Biff Bourgignon, som iofs inte var dum alls, och den underbara atmosfären i hallen. Hann också med ett krogbesök på lördag kväll efter Tre Kronor matchen. Lyckades efter lite nattlig orientering leta mig fram till Wirströms på Stora Nygatan i Gamla Stan, där Gert-Ove befann sig med sina vänner, Polis-Ola och Ove. Ett minst sagt pittoreskt ställe, fullt med små smala och trånga  källarsprång, som förmodligen sett lika dana ut sedan 1700 talet. Dock mysigt, men trångt som sagt och med en inhyrd Jimmie Hendrix kopia, som gjorde sitt bästa för att omöjliggöra all konservation. Ölen som Gert bjöd på satt dock bra.
All kommunikation i Stockholm företogs med tunnelbana och buss, som fungerade alldeles utmärkt. Köpte ett 24 timmars kort för 115:- som gäller överallt. Måste säga att hur mycket göteborgare jag än är att tunnelbana är ett oslagbart kommunikationsmedel. Snabbt, enkelt och rent och fräscht på vagnarna, gör att det slår våra spårvagnar med hästlängder.