EM/VM Kval Handboll 15/6

Bella  Gulldén väntar på att få skriva autograf till Kingen

Så där,då var både de svenska damerna och herrarna tillbaka i handbollens finrum igen, sedan man lyckats att kvala sig in till för damernas del till EM i Ungern/Kroatien, och för herrarnas del väntar VM i Qatar nästa år.
Att lämna det fina sommarvädret för att krypa in i Scandinavium för att titta på handboll kändes lite knepigt, men hallen var förvånansvärt välfylld och stämningen var god, så det blev trots allt en positiv upplevelse.
Damerna var klara för avancemang redan innan matchen mot tabelljumbon Schweiz, men kom trots det ut heltaggade och körde fullkomligt över schweiziskorna. 12 bollars ledning i halvtid blev till slut seger med 36-17. Mest anmärkningsvärt var kanske ändå den nästan totala Sävehof dominans som nu råder i landslaget. 11 av 16 spelare i truppen spelar eller har spelat i Partilleklubben. Helt fantastiskt och ett kvitto så gott som något vilket fantastiskt arbete man uträttar.
För herrarnas del var det vinst eller oavgjort som gällde i den avgörande matchen mot Rumänien. Och inte heller här var det något snack om saken. Sverige anförda av en storspelande Mathias Andersson i målet och ett mycket bra försvarsspel, sprang mer eller mindre sönder Rumänien i första halvlek, som man vann med 15-7. Matchen var naturligtvis avgjord redan där, och i andra halvlek slog svenskarna av på takten en aning, varför Rumänien knappade in till som bäst ett fyra måls underläge. Men närmare än så kom man aldrig, utan slutresultatet skrevs till slut till 27-21.
I pausen mellan matcherna, drev hungern mig till att ställa mig i en evighetslång kö för att köpa en korv med bröd för 20:-. men det gav mig också möjligheten att träffa och plocka en autograf från Bella Gulldén. Hon deltog nämligen i en publiktävling nere i foajén, och när den var kvar var jag först framme och skaffade mig en signatur från Sveriges främsta handbollsspelare. Gud ! vad var barnslig man är, men det bjuder jag på.

Göteborg Grand Prix 14/6 2014

Khaddi Sagnia i stilstudie

Hade en småtrevlig eftermiddag i solskenet på gamla anrika Slottskogsvallen, då Göteborgs Grand Prix avverkades. Kanske inga världsresultat eller Diamond League startfält, förutom kubanen Lopez, som sololöpte 800 meter på under 1,44, men trots allt med både OS och VM guldmedaljörer som häcklöparen Robles och den polske stavhopparen Wojciechowski i startlistorna.
En hel del bra svenska resultat dessutom. Bla var det snudd på svenska rekord både för slägg-Tracy och Lotta Fougberg på 3000 meter hinder.
Bäst ur svensk synvinkel var väl ändå Erica Jarders 6,84 i längd, förvisso med en anings för mycket medvind i ryggen, samt Kim Amb, som avslutade galan med att i tävlingens sista kast få iväg spjutet över 82 och en halv meter.
Så det var en nöjd och belåten King, som haltade iväg från Vallen framåt sextiden för att med spårvagn och buss ta mig tillbaka till Bergman, för en kebabrulle och VM fotboll.

Göteborg City Race 7/6

STCC bilarna in i publikkurvan

Så där ja, då har man slutligen spräckt oskulden även då det gäller bilsport. Har jag då också blivit en frälst racingfan. Nja knappast. Visst var det lite häftigt med farten, motorljudet och lukten av bränt gummi, och visst är möjligheten att se motorsport på en bana mitt i centrala stan fantastisk, även om den enda läktaren på banan var placerad i en kurva, där man inte kunde se något annat av loppet. Resten av loppen fick man nämligen följa från en bildskärm som var placerad på 100 meters avstånd.
Lägg därtill att vädret var perfekt, med sol och lite svalkande vindar, så gick det inegn nöd på en nere i Frihamnen. Men så mycket racing blev det väl inte om sanningen skall fram. Så gott som varje race hackades nämligen sönder av olika krascher och därtill efterföljande safteycar. Allra värst var det i det första STCC heatet, där man bara kunde köra ett par varv, innan säkerhetsbilen var inne på banan tack vare några rejäla krascher, där både prins Carl-Philip och fältets enda kvinnliga förare, finskan Kimiläinen återigen var inblandade. Resten av loppet blev därför ett rent följa John lopp, innan man helt sonika blåste av heatet.
Mycket dödtid blev det, och inte blev det bättre av att en kvinnlig förare (vad har dom bakom ratten att göra) i Clioklassen lyckades köra ner en stor del av avbärarräcket, vilket orsakade ett en timmas långt uppehåll. Inte så lyckat med tanke på de ganska obekväma stolarna och mitt stela knä.
Avslutningsvis. Carl-Philip, ärligt talat vad har han i en STCC bil att göra. För inte kan det vara på några sportsliga grunder, för hittills har han väl knappt tagit sig igenom ett enda heat utan att vara inblandad i någon krasch, utan det måste väl helt enkelt vara rent PR mässiga skäl som ligger bakom. Ger väl i mitt tycke ingen större trovärdighet åt motorsporten. Ungefär som om Gais, skulle spela med Håkan Hellström på topp för att dra lite folk till Ullevi istället för de närmast sörjande.