Kick Off Stall Göteborg

Aramis och Josefin poserar på Åby Stallbacke

Så har jag då för första gången fått bekanta mig med "min" rikshäst Aramis Hornline. En stilig och snygg individ som verkade ta uppståndelsen med ro. Om han är en kommande vinnare på travbanan, återstår väl dock att se. Tycker rapporterna om att han redan har problem med kotor och leder låter lite illavarslande, medan däremot den förkylning han för närvarande dras med inte är något att oroa sig för, mer än att eventuell start kommer att skjutas fram ett tag, och enligt Veijo nu är planerad till maj istället för april.
Själva Kick Offen på Åby i samband med lunchtravet var ett, trevligt arrangemang i all sin enkelhet. Hade bjudit med mig Gop, och vi bjöds på gulaschsoppa med bröd och dricka, och kaffe med kaka till dessert i totohallen. Veijo och skötaren Josefin intervjuades före och mellan loppen, och lämnade lite intressant info om Aramis och träningen. Hade bestämt mig för att låta bli att köpa någon T-shirt med Aramis porträtt på, men när det väl kom till kritan kunde jag naturligtvis inte låta bli utan införskaffade en för 100:-. Gop tröttnade efter ett tag då vi åkt ut på liret, och begav sig istället till Landvetter för att såga itu ett par älgben !! Själv tog jag mig tillsammans med de andra delägarna, som till huvudsak visade sig vara pensionärer, ner till stallet, där vi fick klappa och beundra Aramis, samtidigt som kamerorna gick varma.
Sammanfattningsvis en trevlig och gemytlig dag i det härliga vårvädret. Trevligt också att springa på gamla kompisar som Gummi Pelle och Tomas Lönn, som var där, dock inte i egenskap av delägare till Aramis.
Så nu ser vi fram emot att hästen blir kvitt sina krämpor och kommer till start i Örebro i början på maj.

CL Handboll Köpenhamn 23-25/3

Bröndbyhallen

Vilken satans stämning, och vilken härlig show !! Trots att matchen mellan AG och Sävehof mer eller mindre redan var avgjord efter att Ag vunnit med 9 mål i Göteborg förra veckan,så kokade gamla slitna men anrika Bröndbyhallen eller Boozt.com Arena som den numera är omdöpt till. Sävehof bjöd också till skillnad mot senast upp till kamp, och ledde länge matchen, men anförda av världsstjärnor som storskytten Mikkel Madsen och målvakten Kapser Hvidt vände till slut AG på steken och kunde efter en härlig handbollsmatch vinna med två bollar. Jag hade köpt ståplatsbiljett, som visade sig vara belägna precis under taket på arenan. Då matchen började lade jag dock snabbt beslag på en ledig sittplats, som jag som jag spanat in några rader längre ner, och som jag fick behålla hela matchen, kanske därför som biljetten också kallades för en chansbiljett ??
Tur att jag åkte ner till Köpenhamn en dag i förväg, för att hitta ut till Bröndbyhallen, var tom krångligare än jag anade att det skulle vara. På lördag förmiddag gav jag mig därför ut på en välbehövlig rekognogseringstur. Köpte ett 24 timmarspass på tågstationen för 130:-, och tog därefter S-tåg till Bröndby Strand, en resa som tog drygt 20 minuter i anspråk. Därefter lyckades jag efter visst trassel, den linje som var angiven på AG:s hemsida fanns nämligen inte, hitta en buss som gick vidare mot Bröndbyhallen, som jag nådde ca 10 minuter senare. Hallen låg utslängd på ett område som liknade en stor parkeringsplats intill motorvägen, med pampiga Bröndy Stadion och Danmarks Idrottsförbund som närmsta grannar. Hann med en tur till Bröndbys stora klubbshop, där jag köpte en pin för 20:-, innan jag påbörjade återresan mot Köpenhamn. Stannade till i Bröndby Centrum, som visade sig vara en ganska sliten och nedgången förrort, liknande Angered eller Hjällbo, med mycket invandrare och allmänt nedgångna människor. Gick in på en pizzeria och beställde en inbakad calzone, som smakade alldeles utmärkt. Det enda som var lite märkligt var att man hällde tomatssåsen som brukar finnas i botten på våra pizzor här hemma, på utsidan av pizzan istället.
Nedresan till Köpenhamn företog jag med Bus4you. Och även om det inte var sedvanlig Bus4You standard på bussen, utan mer vanlig turistklass, så gick resan bra, och 4,5 timme senare anlände vi punktligt till den danska huvudstaden, efter stopp i Helsingborg, Malmö och på Kastrup. DGI byn som var slutadressen visade sig vara belägen precis bakom Hovedbangården, vilket innebar att jag efter bara några minuters promenad var framme vid mitt "kära" gamla Nebo på Istedgade på Vesterbro. Hotellet var sig likt med sina små celler till rum, och sin omgivning med horor och knarkare. Men mig stör det inte, och till det priset och det läget, är hotellet ett fynd, och dessutom utrustad med en TV med förvånansvärt många fina kanaler, bla en uppsjö med sportkanaler.
På hemresan blev det så till slut läge att använda min "plåster på såren" biljett jag fått av Öresundstågen, för incidenten i Ängelholm i höstas, där ett havererat godståg på spåret, tvingade mig till en mardrömslik bussresa. Första klass på Örseundstågen håller dock inte samma komfort som på SJ, men ändå skönt att slippa ifrån stöket i 2:klass och framförallt det värsta slöddret och inte minst alla barnfamiljer. Helt utan mankemang gick det dock inte denna gång heller. Väl framme i Mölndal där jag skulle stiga av, gick nämligen inte dörrarna upp. Fick därför rusa igenom nästa vagn för att komma ut. Förgäves dock, för när jag väl kom fram till nästa dörr slog den igen och tågade fortsatte mot Göteborgs Central. En hel del irriterande resenärer bla en ganska nergången Christer Sandén gjorde mig sällskap på denna ofrivilliga resa. Väl framme i Göteborg lyckades jag "gråta" mig till en gratisresa på pendeln tillbaka till Mölndal utav konduktören. Så en halvtimma efter utsatt tid var jag välbehållen tillbaka på Bergamnsgatan.

Invigning av "nya" Kamratgården

Efter spårvagnsresa och en tjostig promenad efter ett lämmeltåg av änglar genom Skatåsterrängen, nådde jag slutligen fram till "nya" Kamratgården. En i mitt tycke pampig och elegant träbyggnad som på ett smakfullt sätt smälter i den vackra miljön.
Köerna för att komma in ringlade redan en timme innan själva invigningen långa, men då man slutligen släpptes in i det allra heligaste, fick man se ljusa och fräscha lokaler, även om själva omklädningsdelen faktiskt var lite mindre än vad jag hade föreställt mig. Under hela rundvandringen guidades man av Kamratgårdens personal med Vaihela och Håkan Mild i spetsen, på ett mycket trevligt och välkomnande sätt. I matsalen väntade så stora delar av spelartruppen för autografskrivning och fotografering. Måste säga att dessa grabbar verkligen gör ett trevligt och sympatiskt intryck och på allra bästa sätt gör god PR för föreningen. Själva invigningen av nybygget och Kamratstenen, förrättades av Gunnar Larsson, innan Andrej Häggblad och Kent Olsson klippte banden, allt under blåvit musik från Göta Lejonorkestern, och Snart skiner Poseidon i högtalarna. Ett pampigt ögonblick utan tvekan, och underbart att få omges av så många underbara blåvita profiler. Både spelare, ledare och supporterprofiler i alla åldrar.

Tomas Ledin på Rondo

Vid sextiden ramlade Henke och hans grabb Andreas in med Kinamat och Staropramenöl i högsta hugg. Själv ägnade jag mig mest åt den tjeckiska malten, medan jag överlät den friterade kycklingen/räkorna åt mina gäster. Jonsson, som nu låtit sitt skägg växa fritt, vilket gjort att han nu närmast kan liknas vid en jultomte eller om man vill vara lite elakare en uteliggare. Vid åtta drog vi så vidare mot Rondo. Dvs Andreas körde oss in i Henkes S 60.
Väl på plats på Rodo, fick vi dela ett litet bord med  de två andra vinnarna av biljetter, två yngre tjejer, precis i utkanten av matplatserna, men med bra utblick mot scenen. Jonsson hann med att  köpa oss varsin öl innan föreställningen började. Själva förställningen då, hur var den ?? Tja, för att använda ett uttryck som jag avskyr, så var det helt Ok. Tycker dock att Ledin har en sådan enorm låtskatt att ösa ur, att han inte skall behöva gå ner i tempo som han gör emellanåt. För när han väl släpper loss, så får han verkligen hela Rondo att fullkomligt koka.

Travkväll med Berget och Köster

Travbuffén är framdukad

Idag har jag bjudit in mina mycket goda vänner Janne Westerberg och Rein Köster på en helkväll med spel och buffé i förgrunden.
Hade dukat fram en travbuffé bestående av korv & bröd, revben och kycklingtrummor, med ett dignande snacksbord med chips, dip, ostbågar och nötter. Hade också inhandlat några soda på min Let´s Deal kupong, men i sanningens namn blev dom stående orörda till förmån för ölen.
Spelet gick så där. Köster hade tagit ut en gemensam V 86, men den sprack relativt tidigt. Själv gick jag dock lite plus tack vare en snygg dubbel. Lita CL fotboll fick avrunda en trots avsaknad av storvinst på travet, en mycket trevlig kväll.

SM Bordtennis Borås

Utsikt över hagarna i Boråshallen

Med ryggsäcken laddad med stekt ägg & korvmackor, pärondryck och bananer, äntrade jag kl 9,30 Västtrafiks eleganta dubbeldäckare på linje 100 för vidare färd mot Ellosland och mitt första Svenska Mästerskap i Bordtennis. 50 minuter senare steg jag av vid Borås resecentrum, och därifrån var det bara drygt fem minuters promenad till stadens anrika Idrottshall. Efter entré på 80:- och inköp av program för 30:- var jag så redo för pingis. Programet liksom alla affischer pryds av de gamla legendarerna Waldner, Persson och Appelgren, vilka också är de stora dragplåstern för mästerskapet. All heder åt dessa idrottshjältar, men det säger väl också tyvärr en del om standarden på svensk bordtennis i dagsläget, när dessa gubbar inte bara deltar utan också är med och slåss om de ädlaste medaljerna. Mikael Appelgren var den ende av de tre musketörerna som spelade under "mitt" pass, även om jag sprang på Jörgen i environgerna. Äpplet spelade mixeddubbel med en ung tjej på 15-16 år, som jag tror var hans dotter. Dom blev dock utslagna i semi mot toppseedade äkta paret Åkesson, från Warta/Falkenberg. Finalen blev en relativt rask och odramtisk historia, som konstellationen Donner och Sandell från Taberg/Halmstad, coachade av Ulf " Tickan" Carlsson, vann med 3-1. Klockan var nu närmare 17,30 och första omgången i herrsingeln stod närmast på programmet. Men efter en hel dag med pingis och en rejäl dos träsmak, orsakad av hallens stenhårda träbänkar, valde jag istället att påbörja återfärden. Vilket innebar ny promenad till resecentrum och ny bussresa med linje 100 innan jag en dryg timme senare åter var hemma på Bergman.