Så där, nu har jag äntligen kommit igång och börjat beta av mina Lets Deal restauranger. Lilla Tavernan i torsdags, Tony´s idag och South American med Gop nästa vecka så har jag ätit mig igenom mina rabatterbjudanden. Nära dock att jag inte kommit iväg överhuvudtaget idag. Blev fast framför TV.n och tennisen från Australien. Såg en ruggigt spännande och välspelad match mellan argentinaren David Nalbandian och hemmasonen Leyton Hewitt, som Nalbandian vann med 10-8 i femte set. Borde väl redan då förstått att detta skulle bli Argentinas dag. Fick pga tenninsen jäkta iväg till Biblioteket och lämna tillbaka en lånebok samtidigt som jag mer eller mindre rafsade till mig två nya ur hyllorna. Inte blev det mindre stressigt då jag sprang på Janne Carlgren och Köster utanför Bonjour/Royal på vägen till bussen. Bytte några ord med dessa gentlemän, och det visade sig att Janne precis som jag drabbats av öroninflammation mellan jul och nyår. Nåväl jag hann med bussen och anlände till Vasaplatsen ca. 16,10 varefter jag utan några problem letade mig fram till Tony´s. Restaurangen visade sig vara en rustik och trevligt ombonad lokal med inredning i tegel. Kändes trivsamt och personalen var både hjälpsam och tillmötesgående. Slog mig ner vid ett bord med utsikt mot TV:n varför jag därifrån kunde följa första VM matchen från Scandinavium. Beställde in en klassiker, nämligen Entrecote med klyftpotatis och bernaiesås. Avskyr det uttrycket men det smakade helt ok, även om köttet inte var av "Dohsé klass". Till dessert tog jag in creme brulee, som faktiskt var första gången jag prövade på. Men det testet föll väl ut och gav onekligen mersmak. Med 2 "starka" till det samt kaffe gick notan på 109:-, som med välförtjänt dricks blev 130:-. Mätt, nöjd och glad begav jag mig sedan till fots vidare mot Scandinavium, för att som jag trodde få se ett nytt kapitel i Sveriges hittills så framgångsrika VM saga. Men ack så man bedrog sig. Svenskarna kom aldrig riktigt in i matchen och fick aldrig till den fina handboll man spelat tidigare i turneringen. Men trots underläge nästan hela matchen levde hoppet både hos mig och de 9000 på läktarna, som höll hoppet uppe tills det bara återstod ett par minuter, innan man insåg det närmast ofattbara, att turneringens stora sensation så här långt Argentina, besegrat storfavoriterna Sverige på deras egen hemmaplan. Kändes lite som om luften gick ur inte bara åskådarna i Scandinavium, utan ur hela turneringen, åtmimstone för svensk del. Chansen att få spela om medaljerna i Malmö känns nu ganska liten och det krävs nog vinst i alla återstående matcher för att den drömmen skall bli verklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar