JULAFTON 2010

Förväntningarna var inte särskilt stora på årets julafton sedan Affe och Lisa Gun blivit kvar i Hagfors närmast arktiska kyla och en krånglande värmepanna. Men ack vad fel jag hade, detta var faktiskt mot alla odds en riktigt trevligt och lyckad Julafton. Inledde traditionsenligt med lutfisk och Kalle Anka hos morsan, innan vi satte oss i bilen och jag rattade Toyotan mot Mölnlycke. Julbordet var som vanligt både omfångsrikt och välsmakande med en underbart gravad lax och en sillinläggning gjord av Katarina som de kulinariska höjdpunkterna. Stämningen runt bordet var överraskande trevlig, om än inte kanske så där våldsamt uppsluppen så ialla fall inte direkt fientlig. Julklappsutdelningen var inte lika omfattande och kaotisk som tidigare, utan löpte snabbt och smidigt utan skrik och gap, eller riv och slit i om presenter som kommit bort eller som måste bytas för att de inte passade mottagaren. Själv var jag helnöjd med mina klappar. Förutom mitt årskort till Blåvitt, fick jag en riktigt fräck Barcatröja, samt deo och kalsonger från samma lag, troligen inköpt från Tomas senaste resa till Barcelona och Neu Camp. Dessutom fick jag en snygg skjorta från Sebago. Efter klapparna blev det kaffe, kakor och frukt och konfekt under småputtrig samvaro fram till 22, då vi styrde kosan mot Mölndal igen, efter en lyckad kväll. Väl hemma på Bergman upptäckte jag till min stora glädje att jag fått ett God fortsättnings sms från Lången. Nöjd och belåten slog jag mig så ner framför tv:n med en välförtjänt whiskygrogg och en julcigarr, för att avnjuta min absoluta Julfilm, Ett pära till farsa firar jul. Fastän jag nu sett den ett otal gånger, skrattar jag fortfarande gott åt många scener, och Eddie är och förblir en stor favorit, kanske för att han har vissa drag av mig själv. Stort hjärta men liten hjärna som han beskrivs i filmen. Sammanfattningsvis en riktigt God Jul, som förhoppningsvis fortsätter idag då det är fortsättning eller repris om man uttrycker det så på Piltegatan.

Ålborg 2010-12-10 - 12

Så där då har man till slut landat i verkligheten igen. Att resa på upplevelseturer är en aning slitsamt och hektiskt, men samtidigt mycket roligt och givande. Man klarar så mycket mer än man tro, vilket skänker en sådan härlig tillfredsställelse. Gav mig iväg i fredags morse från ett vinterkallt Göteborg, där och då det var så att man önskade att resan hade styrt mycket längre söderut än till Danmark, för det är verkligen en vargavinter vi hamnat i. Iallafall för oss västkustbor som inte är riktigt vana vid detta. 1 ½ månad har gått sedan Stenas passagerarramp blåste ner, men fortfarande har man inte lyckats fixa detta. Sådant ordnar man inte i en handvändning upplyste en av bolagets biljettkontrollanter. Istället fick vi nu, mutade med lite karameller, vandra ombord på båten via bildäcket och ta oss upp till passagerardäck uppför ett till synes otaligt antal trappor. Puhh ! Inte speciellt många passagerare ombord så det var faktiskt inga problem alls med att skaffa sig ett bra bord med fin havsutsikt. Kändes lite som om man befann sig vid Nordpolen när vi sakta stävade ut genom skärgårdens nedisade öar och kobbar och mot den lågt stående solen som försökte tränga igenom morgondiset. En hel del småbarnsföräldrar med och speciellt två unga par som satt i närheten av mig som jag studerade med en viss blandning av irritation, och beundran men samtidigt också ett milt överseende. Hela deras liv cirklar tydligen kring de här små illbattingarna. De enda de samtalar om verkar vara blöjor, barnmat, dagis, eksem och amning etc. För att inte tala om dessa nördar och velourbyxor till pappor. Utrustade med selar på magen och nappflaska i näven. Ja herrejesus vad har det blivit av det manliga släktet. Verkligheten kommer väl förmodligen ikapp också dessa lite naiva och oskuldsfulla föräldrar, men förhoppningsvis kommer deras ungar att växa upp som älskade och trygga barn. Väl framme i Fredrikshavn styrde jag stegen mot stadens järnvägsstation. När jag skulle betala biljetten och drog fram plånboken upptäckte jag till min fasa att den var tom på pengar. Första tanken var ju naturligtvis att jag glömt de danska sedlarna hemma, men så kom jag på att de förmodligen fortfarande låg kvar i kuvertet som låg i portföljen. Fann mig fort och frågade om de tog kort, vilket de gjorde, så jag fick min tor biljett iaf. Gick sedan åt sidan och kunde pusta ut en aning då jag efter en snabb koll i väskan mycket riktigt hittade pengarna där. Slog mig därefter nöjd och lugnad ner i vänthallen och väntade in avgångstiden. Roade mig under tiden med en kär sysselsättning, nämligen att studera människor. Njöt extra av en medelålders karl, till utseendet väldigt lik en engelsk skådespelare som jag inte kommer ihåg namnet på. Iförd tjock täckjacka och Jack Nicholssonmössa, satt han lugnt och sög till synes vällustigt i sig en burk Julebrygd direkt ur burken. Sedan fick jag för första gången stifta kontakt med "Konstnären" en figur som jag skulle stöta på många gånger under denna resa. En stor kraftig herre i 60 årsåldern med rakad skalle, glasögon och mustasch. Klädd i en gigantisk trenchcoat och på huvudet iförd en typ av sandfärgad rund fez, satt han pösande likt en pascha och halsade öl som hans till synes lite undergivna kvinnliga sällskap hämtade oavbrutet från kiosken. Tågresan förflöt utan problem förutom trots att jag borde ha lärt mig nu missade stämplingen av biljetten. Danska järnvägen har ett lite knepigt system där man måste stämpla biljetterna om och om igen en speciell maskin på perrongen upp till fem ggr beroende på hur långt man skall åka. Stämplade bara en gång så konduktören som säkert är van vid detta missöde klippte utan knot till biljetten så den stämde med antalet zoner. Väl framme i Ålborg tog jag mig utan problem fram till Hotel Chagall. Rummet var stort men lite slitet och låg med utsikt mot bakgatan så det var lugnt och stilla. Nöjd med att ha kommit fram blev det några stänkare av den på båten inköpta whiskyn. Att ta sig ut till Gigantium Arena med buss 2 var inga problem, men det var långt och jag förstod snabbt att promenera dit hade varit en omöjlighet. Själva hockeyn i sig kändes väl ärligt talat lite avslagen, eller ungefär som att gå och se en match med Mölndal Hockey. Dåligt tempo, och relativt lite folk ca 2200 där trots allt en del av dem i den sk Red Knight klacken kämpade tappert med att hålla stämningen uppe. Matchen vann Ålborg med 6-1 över Odense Bulldogs. För egen del blev det lite snurrigt förmodligen beroende av allt för mycket koko det skall villigt erkännas. Yrade runt på arenan utan att hitta min plats, drack insmugglad öl som en vänlig men bestämd vakt plockade av mig, rånade kiosken på chipspåsar, inann jag dråsade omkull på ståplatsläktaren men blev hjälpt upp av hjälpsamma åskådare. Efter matchen irrade jag omkring utanför arenan utan att hitta varken busshållplatsen eller någon taxistation. Hann bli lite skrajsen för att bli kvar eller för att tvingas gå in mot stan innan jag nästan av en slump fann busshållplatsen. Kan lugnt säga att det var med en stor lättnad jag satte mig på 2:an när den så dök upp efter att bara ha behövt väntat ett par minuter. Väl framme på hotellrummet fortsatte fyllestirrigheten då jag som vanligt inte hittade plånboken. Efter att ha vänt upp och ner på hela hotellrummet fann jag den så i skrivbordslådan där jag mycket ordentligt hade lagt undan den innan matchen för att den inte skulle försvinna. Ridå !! Men trots allt som jag sa tidigare man klarar mycket mer än man tror och hur illa det än ser ut ibland så löser sig det mesta sig ändå. Morgondagen inledde jag med en stärkande frukost eller som man i Danmark säger morgenmadsbuffé. Liten men naggande god, där vanan att servera härligt frasiga och krämiga wienerbröd och läckra dessertostar till frukost förstärker mitt intryck av Danmark som ett land för livsnjutare. Efter utcheckning begav jag mig ut på en liten stadsvandring i ett julskrudat centrum. Efter en stund kände jag behov av lite vila och samtidigt fylla på vätskedepåerna en aning. Puben John Bull blev således nästa anhalt. En gemytlig pub i typisk engelsk stil, med murrig inredning och fotbollströjor upphängda i taket. Beställde in husets egna classicöl för 45:- som jag långsamt sippade på medan jag studerade pubens gäster och omgivning. Många stamgäster, där man särskilt lade märke till Gudfadern, den pratglada och Hästsvansen. För att inte nämna Konstnären från Fredrikshavns tågstation och hans fru som satt parkerade inne i ett hörn och drack finöl som hon hämtade till de båda med jämna mellanrum från baren. Efter ett par timmar kände jag att det var dags att få lite mat i magen, varför jag drog vidare mot stadens bästa kinarestaurang, som drivs av Jackie Cheng. Här hade jag en kulinarisk upplevelse av stora mått för ett tiotal år sedan, då jag för första gången provade friterad anka i sötsur sås. Naturligtvis blev det anka denna gången också, men skall jag vara ärlig så blev det väl inte samma höjdare denna gången. Fågeln sköljdes ned med två gigantiska öl (75 cl) och mätt och belåten och lite lagom rullig under fötterna, så lämnade jag i alla fall stället för att bege mig längre ner på gatan till Limfjordshotellet. Har bott där några gånger tidigare och det är utan tvekan ett ställe som andas klass. Problem uppstod dock då jag efter incheckning skulle ta hissen upp till mitt rum på femte våning. Tryckte intensivt och energiskt på "femman" men dock utan resultat. Började bli lite paniksvettig och förberedde mig på att traska upp de fem våningarna, för att gå bort till receptionen och fråga hur hissen fungerade kändes lite pinsamt. Men då dök ett ungt par upp, där han drog fram sitt nyckelkort och satte in det i en springa i hisspanelen, och vips så började hissen röra sig uppåt. Vem kunde räkna ut det. Nästan lika mystiskt som med TV:n på rummet som närmast krävde en civilingenörsexamen för att komma till rätta med.Rummet var dock stort och rymligt med en underbar utsikt över Limfjorden. Det enda som irriterande mig var ett rinnande element på toaletten. Andra resan till Gigantium gick betydligt smidigare och enklare än föregående dag. Tog 2:an utanför John Bull och steg av på samma hållplats som igår. Ingången var den samma som vid hockeyn men handbollen spelade i annan större hall som låg bredvid ishallen. Letade intensivt en bra stund men tyvärr utan resultat efter några officiella EM souvenirer. Programmen var dock gratis, och som plåster på såren träffade jag på den officiella maskoten Trille som jag fick göra high five med och som villigt ställde upp för fotografering. Såg först Rumänien mot Serbien. En lite avslagen tillställning där rumänskorna tidigt ryckte åt sig kommandot och till slut vann med bortemot 10 bollar. Sedan var det dags för Danmark mot Spanien och då höjdes temperaturen påtagligt både vad det gäller stämningen i den fullsatta hallen (6600 åskådare) och värmen i arenan. Puhh vad varmt det var, närmast som i en bastu. Matchen var inte särskilt välspelad, utan präglades mer av kamp, men var målmässigt jämn och spännande. Atmosfären var dock fantastisk, och mot slutet av kampen då danskorna ryckte ifrån kokade fullkomligt hela Gigantium. Efteråt kom jag utan problem tillbaka till hotellet med 2:ans buss. Dagen efter vaknade jag upp till dansk TV:s rapporter om bombdådet i Stockholm, där en sådan där av vissa omhuldad kulturberikare sprängt sig själv och en bil luften. Kanske dags nu för alla naiva och blåögda svenskar att vi blir införstådda med vad islam är för typ av religion och vad muslimerna i gemen är gjorda utav. Ut med packet !!! Limfjordens frukostbuffé slog Chagalls med hästlängder iaf då det gällde mångfald. Här fanns det mesta. Bla äggröra med bacon som jag slevade upp en jättelik portion utav. Tyvärr blev jag dock lite besviken då äggröran var helt kruttorr istället för krämig som jag vill ha den. Tog en promenad ner till tågstationen och tåget mot Fredrikshavn som avgick 10,21. På perrongen stötte jag återigen på...vem om inte Konstnären och hans fru, dock utan öl, som också verkade vara på väg hemåt, liksom många andra tillsynes festtrötta individer. Resan till Fredrikshavn gick snabbare än ditresan, bara lite drygt en timma, mot en halvtimma längre dit. Men i och för sig var ju resan dit rätt snurrig av olika anledningar så kanske är det mitt minne som sviker mig en aning. Överskred resebudgeten med att ta ut ytterligare 200 dkk, för att kunna köpa mig en skjorta för 100:- och fyra st av dessa underbara danska wienerbröd jag fallit pladask för. Kände mig lite ölsugen efter ett tag, men att hitta en öppen bar en söndag förmiddag i Fredrikshavn visade sig inte vara det lättaste. Till slut fann jag dock Fladstrand Bar, en riktig pärla helt i min smak. Ett sådant där härligt inrökt ställe där tiden verkar ha stått still de senaste 30 åren, med en inredning och för den delen även gäster bestående av diverse vinddrivna men fridfulla existenser som inte bytts ut på lika länge. Beställde in några Albani Odense och bara njöt av den härligt gemytliga atmosfären, och förstås också av den charmiga mopsen som sprang fritt omkring i lokalen, vilken underbar uppsyn den hade. Efter fyra Albani var det dock dags att dra sig mot hamnen för att ta färjan tillbaka till Göteborg. Båten avgick som planerat 14,00, och innan vi var framme i Götet igen hade jag spenderat mina sista danska pengar i taxfreeshopen på inköp av några av livets nödvändigheter såsom öl, chips och choklad. På bussen mot Mölndal ringde jag upp Porten och beställde en kebabrulle med vitlökssås som jag avnjöt tillsammans med en god öl då jag återigen kom hem till Bergmansgatan. Borta bra men hemma bäst.

Winters Bone

Min biokväll startade med ett traditionsenligt besök på julmarknaden på Liseberg och gav mig samtidigt en chans att krama ur det sista ur Lisebergskortet, som iaf har gått ihop sig och lite till detta år även om det aldrig blir så många besök som man tror innan säsongen börjar. Trots allt tingeltangel, plastigheten och mängden av månglare som vill sälja allt från himmel till jord så infinner sig ändå en viss julstämning, det skall jag inte neka till, kanske detta år hjälpt på travenav det vintriga vädret som utan tvekan ökar stämningen ytterligare ett snäpp. Lyckades stå emot köplusten även om jag var nära att åka dit på julsnuset och cigarrerna för att inte tala om årets julsill. Lade faktiskt inte en krona inte ens på spelhjulen. Tog ett par varv i parken och smakade på lite olika grejor, innan jag drog vidare mot Köttbullscafeet. Ett ställe helt i min smak, lugnt och otrendigt, med en trevlig och gemytlig atmosfär som liksom sitter i väggarna på detta klassiska ställe, och sist men inte minst dessa underbara köttbullar. Tog 3 st med mos, lingon och den starke senapen och sköljde ner detta med ett glas mjölk därtill. En ren kulinarisk njutning ta mig tusan. Träffade därefter Gop på Biopalatset för föreställningen av Winter Bones, som jag fått biljetter till via Offside. En riktigt bra film, som jag skulle ge en fyra på en femgradig betygsskala om jag varit filmrecensent. Lite lågmäld och trög i tempot men samtidigt fanns hela tiden en kuslig och lite krypande spänning filmen igenom. Lite Den långa färden känsla över det hela med många av de dom där lite inavlade "banjogubbarna" som förekom där, fanns med även här, och för den delen även hel del mindre sympatiska kvinnor . Arrangörerna hade dessutom varit vänliga nog att lägga ut presenter på varje stol i salongen med fina anteckningsböcker i olika format, utav vilka både jag och Gop försåg oss rikligt. Efter filmen bjöd Gert på Burger King där vi efter lite bläddrande i hans rabattkuponger, bestämde oss för att satsa på Big Burger Menyn. Därefter var det drags att dra sig hemåt i det ymniga snöfallet som brutit ut. Sicken vinter vi har fått.

Lunchtrav

Tänk vad en vinnare kan betyda. Efter att ha förlorat både på V 4, tvilling och vinnare kände jag mig lite nedslagen trots trevligt sällskap av Peter M och god mat. Inför sista loppet drog dock Magnusson upp 30:- och sade att jag skulle ta ut en vinnare för dom pengarna så delar vi på vinsten. Hade inte läst på något om loppet innan, men vid en snabb genomgång fastnade jag för Peter "Bagge" Norberg och nr 7 Mille Nitro. Inte för hästens skull för den hade bara nollor i raden utan just för sympati med denne i mitt tycke så härlige och trevlige kusk och gamäng. Peter körde direkt till front med en häst som travade lite knackigt, men där körde han på i friskt tempo från start till mål, en vinnare till 8 ggr pengarna. Och med ens så steg trivselfaktorn på hela konceptet med många grader. Så när vi gick därifrån var både Peter och jag övertygade om att det här måste vi göra om igen. Annars fick jag nästan en chock då vi kom dit och upptäckte att nästan varenda plats på restaurangen var upptagen. Faktiskt mer folk än var det brukar vara på V 75 dagarna tom. Vi var tydligen bland de sista och maten började faktiskt redan sina på faten. Något sallad gick inte att uppbringa och glasen var slut så det var bara till att halsa direkt ur flaskan. Maten, raggmunk med fläsk, smakade dock bra. Träffade förutom Köster även Rune Bacon, Ove Grönlund och Tomas Lönn, varav den sistnämnde var många herrans år sen jag träffade senast. Riktigt roligt återseende, kort men glatt. Efter tävlingarna körde Peter mig hem i sin nyinköpta BMW. Aktieaffärerna går enligt honom bättre än nånsin och förra månaden drog han enligt egen uppgift in 50 000:-. Fan tro´t men pengar verkar tydligen inte vara något problem för honom. Hem till Bergman där jag kunde beundra mina nya kranar både i köket och badrummet. Blev faktiskt rätt snyggt och nu väntar jag bara på en ny spis också som pricken över i:et.

Den förlovade staden

Stack hemifrån Bergman vid 9,30 tiden innan hantverkarna som skulle byta kökskranen eller blandare som det heter på rörspråket kommit. Åkte till Kungsportsplatsen och tog en promenad via Saluhallen bara för att njuta av atmosfären lite, och sedan vidare till Bokia på V:a Hamngatan för att hämta ut Offsides erbjudande om gratis biobiljetter. Var där strax innan dom öppnade kl 10 och redan då var det faktiskt kö utanför av ivriga filmfantaster. Men inga problem med att få biljetter, så nu har jag två plåtar till Winters Bone på onsdag. Får se vem jag bjuder med mig, men Gop eller kanske Henke som en försenad födelsedagspresent är väl inget dumt tips. Tog mig därefter till fots via Nordstan till Centralstationen för avfärd till Håkans förlovade stad Trollhättan. Gäller ju att krama ur det sista på Västtrafiks förnämliga Provåkarkort. Hann dock innan avfärd med att på ren impuls köpa en burk Apotekets Julsenap i en röd tjusig lerbytta som jag skall ge till Morsan i födelsedagspresent på lördag. Kl 11,15 avgick bussen som via ett vintervackert landskap tog mig till Trollhättan dit jag anlände 1 ½ timme senare. Minst lika kallt där som här men betydligt mer snö, nästan så man kan tro att man hamnat i en ort lång upp i Norrland. Intog lunch på Max Hamburgare där man fick två ostburgare och en liten cola för det facila priset av 34:-. Tog mig därefter en rundtur i det lilla ptitoreska men till synes mysiga affärscentrumet, med ett och annat stopp i någon affär bla Myrorna för att i huvudsak få värma sig en aning. Tror också att jag såg det bowlingställe/restaurang som Håkan är delägare i. Buddy heter det iaf stället och ligger mitt i centrum. 14,25 gick sedan tåget tillbaka mot Göteborg som vi ankom 45 minuter senare. Tog pendeln tillbaka till Mölndal, och väl framme på Bergman kunde jag konstatera att hantverkarna inte varit där, utan en lapp på golvet förkunnade att dom kommer på tisdag nästa vecka istället. Varför blir man inte förvånad ??

casino cosmopol 2010-11-29

CINKO !! Barcelona förnedrade Real Madrid med 5 - 0 baserat på ett passningspel som härstammade från en annan planet. Poesi ... utbrast jag till en av gästerna, som bara kunde hålla med.

Förutom underbart läcker fotbollsunderhållning bjöd Gert-Ove på en smaklig pastamiddag. Undra om inte förädaren Martin Ericson var där och kollade matchen tillsammans med en expresso, Tyckte han reagerade lite besvärat då jag sjöng ut i " Vad säger Pappa" men jag kanske tog miste, men likt var det iaf.

Trevligt ställe med god mat, musikunderhållnig och storbildstv i en stillsam atmosfär. Öppnar utan tvekan för återbesök. Tog en sväng runt spelborden innan vi gick hem, inga småhandlare, om man säger så. Men som vanligt mest kineser, så de friterade räkorna verkar fortfarande gå bra.

Hem med 4:an och hemma på Bergman vid 00,20 i en bitande kall novemberkväll.

LIDKÖPING 19/11 - 20/11 2010

Anlände till ett bitande kallt Lidköping kl 15 på fredagseftermiddagen. Tågresan gick bra. Avreste från Göteborgs C och gjorde ett byte i Herrljunga. Efter en kort väntan där fortsatte resan med "mjölktåget" som bara bestod av en kombinerad vagn och lok, tvärs över den flacka Västgötaslätten. Ett stort Tack till Västtrafik, som betalade hela resan via sitt oerhört generösa erbjudande om ett gratis provåkarkort som gäller i hela regionen, och som jag på lite dubiösa grunder lyckats mygla till sig. Men några större samvetskval lider jag inte av då jag tycker att jag sponsrat Västtrafiks verksamhet ganska ordentligt genom åren. Erhöll en liten anmärkning om att jag inte hade något aktiveringskvitto av en konduktör eller som de hellre själva vill kallas en tågvärd med flätat skägg på resan till Herrljunga. Tydligen får en statstjänsteman se ut lite hur som helst nu för tiden, men det är klart kan vi ha en finansminister med hästsvans, så varför inte. Detta lilla problem med kvittot åtgärdade dock en serviceminded kollega till det flätade skägget på mjölktåget snabbt och enkelt.

Väl framme i Lidköping tog det inte många minuter att hitta fram till Stadtshotellet. Fick en riktig sk Deja Vu upplevelse då jag såg det torna upp sig i all sin prakt. Här har jag varit förut slog det mig. Kom nämligen ihåg att jag under min tid som väderbiträde vid Flygflottiljen i Såtenäs åkte dit med mina lumparkompisar några gånger för att festa loss. Väl uppe på rum 208 kunde jag konstatera att det var helt i sin ordning, med stor skön bädd, kristallkrona i taket, Canal + på tv:n och utsikt mot gågatan och Hotell Läckö tvärs över gatan. En oslagbar känsla än att få packa upp sina saker i lugn och efter att ha anlänt till nytt ställe och hela känslan av äventyr och förväntan ligger framför en. Efter några Bellman på rummet, kände jag mig mogen att bege mig ut på stan. Lämnade in tipset och fortsatte därefter till Sibyllarestaurangen som låg belägen precis vid tågstationen. Beställde där in 2 korvar med mos, gurka och dricka för 39:- med den rabattkupong jag tagit med mig, allt i enlighet med den nya ekonomiska linje jag lagt mig till med.

Därefter begav jag mig till fots av längs Lidan mot Sparbanken Lidköpng Arena, som jag utan problem nådde efter ca 15 minuter. Hur var arenan då ?? Jo fantastiskt fin och så långt ifrån islada man kan tänka sig. Kändes riktigt lyxigt att kunna sitta varmt och bekvämt och titta på bandy, speciellt med tanke det bistra vintervädret ute samt även av tidigare erfarenheter som bandyåskådare, då man frusit halvt ihjäl sig på Jennylund och Ruddalen. Men samtidigt måste jag erkänna att lite av den där speciella bandyatmosfären man får på utomhusarenaorna gick förlorad, och stämningen överhuvudtaget kändes faktiskt lite tam och avslagen. Bytte från sittplats till ståplats i andra halvlek, men även där kändes stämningen lite ljummen. För ett lite ovant öga är också bandyn en relativt svår sport att följa även live då ytorna är stora och bollen liten. Mycket mål blir det dock ofta, så även här. det första kom redan efter 19 sekunder och sedan ramlade dom in med jämna mellanrum innan Villa till slut hade slagit Sirius med 9-6.

Letade mig hem samma väg som jag kom dit, men snön hängde i luften och efter ett stopp på Hemmakväll, för lite inköp av godis och soda, så yrde snön för fullt då jag kom ut igen. Väl uppe på rummet slängde jag mig i sängen med snask och läsk och tittade på ett avsnitt av Sopranos, som jag faktiskt inte sett tidigare. Måste vara från den avslutande omgången, som jag ännu inte införskaffat. Trots lite oro för att snöfallet skulle tillta och risk för att jag skulle bli kvar i staden somnade jag in och sov gott hela natten. Vaknade upp i min sköna Dux säng på morgonen och kunde med en viss lättnad konstatera att snöfallet upphört. Gick ner till frukosten vid 8 tiden som serverades på Harrys Pub som låg i anslutning till hotellet. Inget överflöd till frukostbuffé, men fullt tillräckligt. Gott bröd, pålägg, ägg kaffe, juice och frukt kändes som en bra start på dagen. Checkade ut och begav mig mot järnvägsstationen. Var där i god tid och passade på att köpa mig en GT i Pressbyrån. Vänthallen fylldes på med folk ju närmare avgång vi kom. Så jag var lite förutseende och förstod att det skulle bli trångt på tåget så jag sökte mig ut på perrongen. Efter lite strul med att hitta tåget då detta stod på spår 1 istället för 2 som angivits, kom jag slutligen ombord och kunde välja en fönsterplats. Mycket riktigt fylldes tåget därefter snabbt upp, och då vi lämnade Lidköping var det helt fullsatt, och de passagerare som steg på efter vägen fick finna sig i ståplats till Göteborg. Mina medpassagerare var i hög grad "lantisar" på väg till Göteborg för en trevlig weekend. Där fanns det käcka tjejgänget som plockat fram finkläderna för att åka till storstaden och kanske busa till det med ett glas vin. Sedan hade vi kulturgänget i fotriktiga skor, manchesterkavajer och tjocka tröjor, som slog upp sina medhavda böcker så fort de kommit på plats. Och naturligtvis det högljudda och åtminstone i deras tycke världsvana granngänget som redan i Herrljunga hade korkat upp medhavd dryck och började bli lite smålulliga. Själv försökte jag trots en bastulik värme på tåget koppla av med att läsa igenom V 75 Guiden och lämnade in ett litet system via mobilen. Retade mig på att jag inte hittade min nyinköpta GT, elva kronor kan ibland kännas som en stor förlust, vilket jag hade svårt att släppa. Men då vi punktligt anlände till Göteborgs C och då jag reste mig för att gå av, vad fann jag då om inte min saknade GT. Jag hade nämligen suttit på tidningen under hela resan. Jaja slutet gott allting gott.