|
Alingsås potatiskung Jonas Alströmer |
Den största matchen i Alingsås genom tiderna. Så gick snacket innan, och visst var stämningen och förhoppningarna på topp i en fullsatt Estrad Arena då domarna blåste igång matchen. Något som inte blev sämre då Alingsås för första och enda gången tog ledningen med matchens första mål, för då kändes det som om taket skulle lyfta på arenan.
Men Barcelona som är ett utav världens allra bästa handbollslag, med världsstjärnor och landslagsspelare, som Karabatic, Rutenka, Lazarov och Enterrios, bara för att nämna några, och dessutom en bänk som håller i princip samma klass som startuppställningen, drog sakta men säkert ifrån i målprotokollet. Fem mål upp i halvtid blev till slut tio vid full tid, fastän hemmalaget stretade emot berömvärt, men mot Barcas större styrka och kraft, och en oemotståndlig Jesper Nöddesen på linjen hade man till slut inget motvapen.
Resan fram och tillbaka till Alingsås, företogs med Västtrafiks pendeltåg, som tog ca 40 minuter från Göteborgs Central, och som utföll till belåtenhet förutom några skrikiga ungar och lite trassel med utstämplingen av resekortet.
Arenan ligger ju nästan vägg i vägg med tågstationen, så innan match fanns det tid för en tjock korv med bröd på KG grillen, och en liten promenad i Alingsås mysiga centrum. Enda orosmolnet dök upp då speakern annonserade att det var absolut förbjudet att ta med sig nötter in på arenan, pga att en spelare i hemmalaget hade barn med svår nötallergi. Hade precis innan matchen köpt två Marabou helnöt, vilka jag nu fick smyga i mig lite försiktigt.
Bland de 2600 på läktaren såg jag
också en gammal kär bekant, nämligen min bänkgranne Urban från Gamla Ullevi, som tydligen aldrig missar en AHK match, och som nu var på plats med vad som jag tror var hans fru och dotter. Ack vad man kan bedra sig. Har nämligen alltid tagit för givet att Urban var en inrotad ungkarl.