VM Bandy Vänersborg 2/2 2013

Huvudarenan för Bandy VM 2013

Efter en lite udda frukost på rostat bröd och semla, traskade jag vid 9-tiden iväg till Piltegatan för att hämta upp Yarisen.

Till skillnad mot mardrömsresan i september upp via E 45:an till Karlstad, där man fick köra mer utanför vägen än på den, så blev det denna gång en mycket behaglig färd, trots att jag körde lite fel vid Tingstadstunneln, på den nyinvigda motorvägen upp till Vänersborg i ett ljuvligt vinterväder.

Att hitta till arenan var inga problem och gratis parkering hittade jag precis utanför. Arena Vänersborg visade sig vara en ljus och luftig arena, dock inte lika ombonad som arenan i Lidköping, utan lite mer av isladestuk över sig. Hade fått en bra sittplats, nära isen och med bra utsikt över isen.Att sitta inomhus och titta på bandy, gör mig lite kluven. Den bekväma sidan av mig tycker naturligtvis att det är toppen, medan den nostalgiska sidan av mig saknar lite av den där speciella atmosfären som en utematch kan ge.

Själva semifinalmatcherna var väl dock i ärlighetens namn inga höjdare. Den internationella bandyns stora problem är att det i princip bara handlar om två lag, Sverige och Ryssland, medan övriga lag halkar allt längre efter.

Ryssarna fick en ganska bekväm resa till final efter 8-2 mot ett Kazakstan, som såg ut att ha tankarna  på söndagens tredjeprismatch. Men att få njuta av Sergej Lomanovs underbara skridskoåkning och spelsinne, var dock en njutning. Den andra semifinalen trodde åtminstone jag skulle bli en tuff och tät match, men ack vad man bedrog sig. Sverige körde fullständigt över ett mycket blekt Finland. Två hörnor gav 2-0 ledning redan efter 7 minuters spel, och redan där var matchen i praktiken över. En match som Sverige till slut vann med förkrossande 10-2.

I pausen mellan matcherna sprang jag på den förre WBA mästaren i tungvikt, ryssen Alexander Valujev, som var där som någon slags representant för det ryska idrottsförbundet. En jättelik människa, med en ryggtavla som en ladugårdsvägg och framförallt med det största och mest oformliga huvud jag någonsin sett på en mänsklig individ.

VM souvenirbordet var dock en liten besvikelse, och bestod mestadels av T-shirts och halsdukar. Fick därför nöja mig med en klubbnål från IFK Vänersborgs klubbshop, samt ett VM program.

Hemresan gick lika smärtfritt och snabbt som ditresan, även om jag inte tycker det är särskilt behagligt med mörkerkörning längre. Vid 19 tiden var jag dock hemma på Piltegatan igen till väntande varma smörgåsar och första deltävlingen i Melodifestivalen.