 |
| Kaffeburken |
Pyttsan heller ! Det utvecklade sig snarare till en riktig pärs. Är nog bara att konstatera att jag blivit för gammal och framförallt för rostig för bilkörning, så i fortsättningen lutar det nog åt tåg och buss för mig eller möjligtvis som passagerare om bilåkning blir nödvändigt någon gång i framtiden. Ditresan som startade redan kl 8 på morgonen gick väl dock hyfsat, trots att hela vägen från Surte upp till Vänersborg i princip består av vägarbeten, där det sannerligen inte är så lätt att hålla koll på var körbanan befinner sig, eller var den börjar och slutar. Mycket tack vare detta körde jag fel strax innan Vänersborg och hamnade istället i Uddevalla. Då jag inte hade någon karta i bilen, vågade jag inte chansa och fortsätta, utan fick istället vända tillbaka de 3 milen till Vänersborg för att komma rätt på det igen. Dock med trevligt sällskap av mina husgudar Totta, LeMarc och Affe Robertsson i högtalarna nådde jag så Karlstad och Färjestads travbana vid 12 tiden. Då travbanans parkering var avgiftsbelagd tog mitt nya snåla jag överhanden, varför jag istället letade upp en gratisparkering (tror jag) i ett bostadsområde på promenadavstånd till arenorna. Väl inne på travbanan, 130:- fattigare för entré och program, som storleksmässigt är i nivå med Halmstad och Axevalla, så hittade jag en fin plats på läktaren, med hyfsad utsikt mot banan, även om trav följs allra bäst i TV. Själva spelet började perfekt då jag inledde med att sätta en fidusspik direkt på MFF:s V 75. Sedan var dock det roliga slut och resten av spelandet gick tyvärr i moll.
Efter att travet kört sitt sista lopp var det bara att knalla rätt över gatan till Löfbergs Lila Arena, i folkmun kallad Kaffeburken för att se det heta västderbyt mellan Färjestad och Frölunda. En riktigt bra hockeymatch som Frölunda ledde med 2-1 efter två perioder. Mer såg jag nämligen inte. För första gången någonsin beslöt jag mig nämligen för att inte se ett evenemang till slutsignalen. Kände nämligen att om jag med tanke på den långa hemresan inte skulle komma hem till Mölndal förrän fram på morgontimmarna, så var jag helt enkelt tvungen att sticka iväg lite tidigare. I hällande regn, vad hände med Sola i Karlstad ??, så började jag därför hemfärden mot Mölndal igen, som skulle visa sig bli en riktig prövning. För det första höll jag inte på att komma ut ur Karlstad, utan snurrade varv efter varv genom staden innan jag äntligen lyckades hitta rätt utfart. Höstmörker och ösregn gjorde sikten ytterst begränsad, och då jag inte lyckades hitta något helljus på kärran, kändes det som att köra med en ficklampa framför sig som enda ljuskälla. I höjd med Åmål började dessutom bensinmätaren blinka för påfyllning. Lyckades hitta en nattöppen station, men då jag i mitt uppjagade tillstånd inte fick upp luckan till tanklocket, så fortsatte jag med ofärrättat ärende närmast panikslaget mot Mölndal mer eller mindre på vinst eller förlust. Så de sista milen körde jag väl bara på bensinångorna, men kl 00,45 nådde jag lättad men mentalt utpumpad äntligen garaget på Piltegatan igen.
Fanns det då inget positivt med denna "lilla" dagstripp. Jo då. Måste säga att Löfbergs Lila Arena var en positiv överraskning. En riktigt fräsch arena. Ljus och luftig, men samtidigt tät och kompakt med branta läktare som gjorde att man hade en perfekt överblick och kom nära spelet även om man som jag satt högt upp. En modern hockeyarena av högsta klass som får Scandinavium att framstå som precis så omodern den tyvärr har blivit.
