EM Friidrott Helsingfors 29/6 - 2/7 2012

Helsingfors Olympiastadion

Cirkeln är sluten, både på det ena och andra sättet. Dels för att jag nu kommit till den sista hållplatsen i min nordiska huvudstadsturné som började med Oslo och Skid VM förra vintern, och dessutom tillbaka till Helsingfors där allt en gång började. Mitt första stora idrottsevenemang på bortaplan besökte nämligen jag och Tomas här 1983, då vi gästade Olympiastadion för att bevittna det första (tror jag) Världsmästerskapet i Friidrott. 30 år sedan, Ja herregud vad tiden går !
Höll dock aldrig på att bli någon resa, då det häxade rätt rejält innan planet lämnade Landvetter. Åtminstone kändes det så i de hårt spända resenerverna. Efter att ha intagit en stadig och god avskedsmiddag med oxstek och bearnaisås på Restaurang Tabla, äntrade jag så flygbussen på Korsvägen. En buss vars motor skar ihop redan i Kallebäcksbacken, där vi därför blev stående utefter vägkanten. Som tur var visste jag att jag var ute i god tid, så någon panik inombords blev det aldrig, och dessutom behövde vi bara vänta ca 20 minuter innan vi plockades upp av nästa buss. Väl framme vid Landvetter så växlade jag in Euro och checkade in utan problem. Vid säkerhetskontrollen blev det dock tvärstopp. Efter att plockat ut allt löst ur fickor, dragit ur livremmen och lagt ryggsäcken på röntgenbandet, plockades jag åt sidan av en barsk dam i 60 årsåldern. Blev beordrad att öppna ryggsäcken, och plocka fram den spray jag olovligen försökt smuggla med mig. Nekade till att ha försökt ta med mig någon spray överhuvudtaget, och efter lite dividerande kom vi fram till att det måste varit mitt raklödder som givit utslag i deras röntegenapparat. Efter att fått en lektion i hur olämpligt det är att ta med sig den typen av varor, fick jag välja på att antingen checka in ryggsäcken heller att kasta raklöddret. Då jag inte hade någon större lust att göra om incheckningsproceduren en gång till, lät jag henne därför motvilligt slänga mitt raklödder, vilket jag tyckte hon gjorde med ett belåtet ansiktsuttryck, och med en förnumstig uppmaning om att inte göra om det här någon mer gång. Men det var väl bara inbillning, det där med ansiktsuttrycket alltså. Kunde dock inte låta bli att tänka, då jag stod med byxorna halvvägs ner på knäna och försökte samla ihop mina grejer, att det måste vara fantastiskt att ha ett sådant jobb där man varje dag räddar mänskligheten från lömska terrorister som mig. Något jag lämpligt nog inte sa högt, för då hade jag väl aldrig fått se Helsingfors. Väl ute i vänthallen, var jag på vippen att störta in i tax freen och köpa mig en stor flaska whisky för att lugna ned mig, men som tur var motstod jag frestelsen, och lyckades även därefter hålla min försats om en promillefri resa. Istället gick jag in i parfymbutiken och inhandlade ett litet resekit med bla tillåten förpackning och mängd raklödder för 150:-.
Själva flygresan gick smidigt och enkelt även om bekvämligheten för en man i min storlek inte är speciellt stor. Men 1,20 minuter för att ta sig från Göteborg till Helsingfors är ju oslagbart, och det till ett pris som bara motsvarar en tågbiljett mellan Göteborg - Stockholm. Fantastiskt.
Väl framme i Helsingfors, gick det fort att bara med handbagage ta sig ut ur flygplatsen. Tog därefter lokalbuss 615 som för 4,50 euro tog mig till Järnvägsstationen i centrala Helsingfors. Efter lite irrande lyckades jag också hitta buss 63 som tog mig vidare till Hotel Haaga. Ett bra hotel, visserligen beläget en bra bit utanför själva citykärnan, utan någon affär eller restaurang i närheten, men med stora ljusa rum, fräscht badrum, bekväm säng, frukostbuffé, och en fet platt TV med hyfsat många kanaler på. Hann för övrigt knäppa på TV n lagom för att se Moa Hjelmers bragdlika guld på 400 m. Allt till ett pris i paritet med sunkiga Hotel Nebo i Köpenhamn. 177 euro för 3 nätter, måste betecknas som ett fynd.
Att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder är rent skitsnack. Efter att sett klart förmiddagspasset på lördagen, började regnmolnen hopa sig, och jag hade tankar på att istället dra tillbaka till hotellet och se tävlingarna på TV. Men det kändes inte riktigt rätt, så efter en middag på McDonalds så bänkade jag mig iklädd regnjacka och regnbyxor på Olympiastadion även för kvällspasset. En kvart innan tävlingarna skulle börja öppnade sig dock himmelens portar, och regnet verkligen öste ner. Och så höll det på hela kvällen, och jag skall erkänna att det var inte bara en gång under kvällen, som jag funderade på att ge mig, och dra tillbaka till Haaga, för det är inte kul att se på idrott, inte ens i världsklass, i ösregn, blåst och kyla, oavsett vilka kläder du har på dig. Nu stod jag ut till efter herrarnas 10 000 meter, och med ca en timme kvar av tävlingspasset. Sedan drog jag mig tillbaka till hotellet, där jag kunde följa slutet av tävlingsdagen på min kära platt-tv.
Dagen efter var det dock ett härligt sommarväder i Helsingfors, vilket gör hela reseupplevelsen så mycket bättre. Då jag visste att hotellet låg i närheten av Hartwall Arena, så bestämde jag mig, trots min stukade fot, för att försöka promenera dit. Så utrustad med karta och bananer gav jag mig av från hotellet redan vid 10 tiden på morgonen. Halvvägs förflöt allt bra, och jag kunde följa rutten på kartan, men så helt plötsligt hamnade jag i ett skogsområde liknande det i Skatås med kolonilotter och motionsslingor kors och tvärs.Inte utan att jag kände mig lite vilsen och var nästan helt säker på att jag kommit rejält fel. Strax efter hörde jag dock svenska röster bakom mig, vilka visade sig vara Musse Mohammed och några andra svenska landslagslöpare, som var ute på en joggingrunda. Blev så paff att jag inte hann och ropa på "hjälp" men jag anade då jag såg dom att jag förmodligen var i närheten av Stadion, och trots allt på rätt väg. Och mycket riktigt att efter ha mer eller mindre gått på instinkt sista biten, kom jag ur skogsområdet och ut i ett bostadsområde, där helt plötsligt Hartwall Arena strax uppenbarade sig som en gigantisk rymdfarkost, mitt emellan en stor motorväg och järnvägen. En fantastik skapelse och betydligt större än både Globen och Malmö Arena för att inte tala om Scandinavium, som känns futtigt i jämförelse.
Efter att ha pustat ut en stund nöjd med mitt lokalsinne och min upptäckt, började jag så sakteliga att promenera mot Olympiastadion. Hann med en ny lunch på samma McDonalds, som igår. Jaja jag vet, det ger väl inte upphov till några kulinariska höjdpunkter, men man vet vad man får och dessutom till ett bra pris. Denna gång käkade jag ute i den värmande solen. Efter ett tag stelnade jag till när jag upptäckte att jag saknade min ryggsäck. Kom på att glömt den inne i restaurangen, varför jag snabbt sprang in och glädjande nog återfann den där jag lämnat den. Väl ute igen upptäckte jag att hela traktens fåglar med en enormt stor mås i spetsen, gått till gemensam attack mot min hamburgermeny. Lyckades dock vilt viftande jaga bort dom samtidigt som jag naturligtvis slog ut min mugg med Cola.
Till skillnad mot gårdagen fick jag så en helt underbar dag på Stadion med tävlingar i toppklass, och med många resultat i högsta världsklass, såsom Lavillenies 5,97 i stav, liksom på herrarnas 110 häck och i damdiskus. Glädjande för svensk del var ju naturligtvis att Mikael Torneus äntligen fick till det på en stortävling och blev trea i längd, och som nordbo kunde man ju också njuta av norrmannens Ingebrigtsens minst sagt överraskande seger på 1500 m. För finnarna gick det dock desto sämre, och trots en hel del förhoppningar sista dagen så fick man nöja sig med den nästan obligatoriska medaljen i spjut. Hade bra plats precis bakom mål, där jag satt precis ovanför den mixade tv zonen, där alla deltagare paraderade förbi, och där man även kunde se det svenska intervjuteamet från SVT med Lehman, Kajsa Bergqvist och Sanna Kallur. Innan tävlingarna lyckades jag dessutom fixa en autograf från trestegssegraren Fabrizio Donato från Italien, som jag stötte på innanför entrén, och som naturligtvis fick ett uppskattat grazie efter att han skrivit i mitt programblad.
Efter avslutade tävlingar kunde jag nöjd och belåten ta buss 63 tillbaka till hotellet, där jag tillsammans med en skinka/cheddar sandwich från Alepa, min stamaffär, och en flaska mineralvatten kunde avnjuta VM finalen i fotboll mellan Spanien och Italien.
Då mitt plan inte skulle gå förrän kl 16 så passade jag efter utcheckning från Haaga på att ta mig in till city för att utforska Helsingfors. Hade tänkt att ta mig emot hamnen och Salutorget via Domkyrkan och Senatstorget. Trodde jag hade kläm på vart jag skulle gå, men efter ett tag upptäckte jag att jag hade gått precis  i motsatt riktning mot dit jag skulle. Bra lokalsinne, jo men visst !! Ja ja efter ett tag så kom jag dock på rätt kurs och fick en härlig promenad genom ett mycket vacker stad, med en smakfull blandning av gammalt och nytt. Hann dessutom sätta mig ner en stund på Senatstorget och skriva ett par vykort till Janne och Köster, men blev avbruten av hel flock japaner eller möjligen kineser, som propsade på att bli fotograferade tillsammans med mig. Varför vet jag inte, men förmodligen såg jag väl tillräckligt exotisk ut i deras ögon. En lunch hann jag också med på Saluhallen. En hall som påminner en hel del om vår i Göteborg, men betydligt fräschare och snyggare, med fisk, grönsaker och kött i alla dess former. Pga av en ömmande tand, så ville jag ha något lättuggat, varför det blev en sushi för 11 euro för mig. Är väl ingen större entusiast av den japanska nationalrätten, och denna var väl varken bättre eller sämre än den man kan få här. Trevligt dock att sitta i detta mattempel och insupa den härliga atmosfären.
Tog Finnairs egna flygbuss tillbaka till Vanda, som flygplatsen i Helsingfors heter. Någon manuell incheckning fick man inte göra, utan var tvungen att göra detta i de maskiner som fanns uppställda lite varstans. Lyckades också efter lite trixande och knappande få ut mitt boarding card. Man klarar det mesta. Tom säkerhetskontrollen gick relativt smidigt denna gång, även om naturligtvis metalldektorn började pipa, då jag skulle igenom. Detta var dock snabbt avklarat med en pliktskyldig kroppsvisitering, av en till synes luttrad tjänsteman.
I vänthallen satt jag tillsammans med stora delar av det franska friidrottslandslaget, och intill mig satt sjukampsvinnaren Nana Djimou, helt upptagen med att facebooka, och lägga in bilder av sig själv från tävlingarna. Tyvärr svek modet mig, så någon ny autograf från en mästare blev det inte. På planet hamnade jag bredvid en trevlig finlandssvensk sjöman, som varit ute på sjön i 5 veckor och nu var på väg hem. Då det är strikt spritförbud som råder på båtarna, så var han rejält törstig. Det dröjde inte länge innan hann hade beställt in vin och öl som han vällustigt sög i sig. Inget för mig dock. Inte en droppe coco hade jag bestämt mig för och så blev det också.
Väl tillbaka på Landvetter växlade jag tillbaka överblivna euron, hade faktiskt klarat resan på under 1000:- i fickpengar, helt otroligt, nästan i Gop klass faktiskt. Flygbussen höll ihop hela vägen till Korsvägen, och sedan var det 2:an tillbaka till Mölndal, där jag köpte mig en Kebabrulle på Porten, som jag klämde i mig med stor tillfredsställelse då jag nöjd och glad kommit hem till Bergman.
En riktig kanonresa, som gett mig suget tillbaka på nya resor. Så även om kassan är tom för tillfället, så var detta inte sista gången som Kingen var ute på äventyr.