Vem f - n är Henri Hurskainen ?? Ja det var det nog inte bara jag, som trots allt betecknar mig som en idrottstok, som undrade det då killen från Emmaboda började beskrivas som en ny svensk idrottshjälte, danskdödare och OS hopp i diverse media. Och anledningen till dessa superlativer var förstås hans insatser i Badminton EM:s herrsingel. Denne för mig helt okände kille, tog sig nämligen ända till final, en bedrift som ingen svensk upprepat sedan 1992. Detta sedan han i kvartsfinalen besegrat den danske superstjärnan och världsfyran Peter Gade, den ende europe som på allvar kunnat hota asiaterna, därefter den danske jättetalangen Victor Axelsen i semin, innan han föll i finalen mot tysken Marc Zwiebler med 2-0 i set. Detta var utan tvekan höjdpunkten på mästerskapen åtminstone ur svensk horisont, och för publiken i Telenor Arena, samt för mig, en relativ nybörjare som betraktare av sporten. Ett faktum som jag beklagar, då jag nog borde ha uppdaterat mig bättre på deltagarna, då det nu tog ett tag innan jag kom in det hela så att säga. Som sport var annars Badminton en publikvänlig och rafflande sådan med många och långa bolldueller i ett blixtrande tempo. Platserna i arenan var dock en besvikelse. Hade fått platser längst ner, där man iofs kom nära spelet, men överblicken över banorna var inte den bästa, och där ett stort plexiglas med några irriterande stolpar skymde sikten betänkligt. Försökte flytta runt för att hitta bättre översikt, men ofta lyckades jag dock pricka platser där innehavaren av den platsen dök upp och gjorde anspråk på sin stol. Lyckades dock under Hursakinens kvartsfinal mot Peter Gade placera mig så strategiskt att jag hmnade på bild i Kvällsposten. Lite suddigt kanske men ändå tydligt, åtminstone för mig. Själva arenan i sig var en ombyggd ishall med plats för ca 4000 personer, ganska lik den i Halmstad, med omkrinliggande mässlokaler. Däremot låg den en bra bit utanför själva city. Bussen som gick från Centrum tog ca 20 minuter, och stannade precis utanför arenan, och kostade 20:-/resa.
I övrigt var detta en resa med ett tydligt backpackerstuk över sig. Hade letat fram de billigaste resealternativen. Vilket innebar 2:a klass tåg redan 6,07 från Göteborg till Emmaboda, och därefter tågbuss till Karlskrona för 193:-. Hemresan stod Swebuss för, som först tog mig till Jönköping, och därefter till Göteborg efter en timmes stopp för bensträckning och lunch. En resa på sammanlagt sex timmar och till en kostnad av 330:-. Boendet bestod i Vandrarhem för första gången, men det var faktiskt en positiv överraskning. Trossö Vandrarhem, som låg mitt i Karlskrona Centrum, hade ljusa fina rum, och var i övrigt väldigt fräscht och rent. Visseligen saknade man kanske en liten tv och ett handfat på rummet, men man kan inte få allt för 340:-/natten. Några restaurangbesök var det inte att tänka på pga den strama resebudgeten. Utan det blev istället att ta med sig käk hemifrån i så stor utsträckning som möjligt, och att äta på rummet. Så det blev müsli och youghurt till frukost och köttbullar med potatissallad till middag varje dag.
Själva Karlskrona i sig, visade sig bestå av ett flertal öar, där Karlskrona Centrum var en, omgiven av vatten och broar. Begav mig på fredag förmiddag ut på en liten stadssightseeing, åtföljd av det ständiga regn, som verkar följa mig på varenda resa. Hade dock förberett mig med regnkläder, så jag hade trots allt en ganska trivsam promenad runt Karlskrona. Var bla och tittade på stadens kanske mest kända turistattraktion Rosenbom, som är en inte alltför märkvärdig tiggargubbe i trä placerad framför Amaralitetskyrkan. Kyrkan är belägen precis bredvid Sjökrigsskolan, där jag tror Tomas gjorde lumpen en gång i tiden som telegrafist. Det marina är för övrigt något som präglar staden starkt både på det ena och andra sättet. Både militära båtar, privata båtar och stora passagerarbåtar, som Stenas Polenfärjor syns i vattnen runt staden.
torsdag 26 april 2012
söndag 8 april 2012
OS kval Handboll Göteborg 8/4
Kändes lite som om man hade dragit Svarte Petter, då man satt med biljetter till söndagens matcher, då både Sverige och Ungern var klara för London redan efter gårdagens fighter. Hade därför inga högre förväntningar på dagen, men det blev faktiskt betydligt bättre än vad jag hade befarat. Hög stämning mycket tack vare makedoniska fans och en inlånad liten blåsorkester, som satte fart på de cirka 7000 i publiken, och 4 lag som verkligen såg ut att vilja vinna trots att de egentligen inte hade så mycket att spela för. Bägge matcherna blev dessutom täta, jämna, och relativt välspelade. Brassarna slog Makedonien med uddamålet, innan Sverige, som luftade hela truppen, i slutminuterna kunde vända ett hotande nederlag till seger mot Ungern, efter storspel av framförallt måvakten Palicka, och kantspringaren Fredrik Andersen, som kom in i andra halvlek och satte 7 mål.
fredag 6 april 2012
Uggledalsvägen 4 april
![]() |
Husägaren själv med hundar och Gop |
tisdag 3 april 2012
Bengt fyller 80
![]() |
Jubilaren låter sig väl smaka av laxen |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)