VM Cykel Köpenhamn 20 - 21 /9

Djävulen själv i egen hög person

Precis då jag hade börjat koppla av och lutat mig tillbaka i min sköna förstaklassfåtölj, förvissad om att få en behaglig tågresa hem till Mölndal, kom chockbeskedet, som i ett slag grusade alla sådana förhoppningar. Ett godståg hade fått stopp på Hallandsåsen, och vårt tåg kunde pga av det inte fortsätta längre, utan fick istället stanna i Ängelholm. Efter att ha väntat där i en dryg halvtimma, sittande i en busskur med ett kryss, så kom äntligen ersättningsbussarna som skulle ta oss vidare till Göteborg. En bussresa som blev en veritabel mardrömsresa, då ingen buss gick direkt till Göteborg, utan istället stannade på varenda hållplats under vägen. Vilket innebar att bussen fick köra av motorvägen vid varje stopp och leta sig fram till samhällets tågstation, släppa av folk och bagage, och sedan ta samma väg ut på motorvägen igen. Denna resa från Ängelholm till Göteborg, som mäter 18 mil, tog därför nästan 3,5 timme i anspråk. Tjugo minuter över midnatt anlände vi så slutligen till Göteborg, och då var jag helt inställd på att ta en taxi, då jag tog för givet att både pendeltåg och spårvagnar slutat att gå, men stort heder åt Göteborgs Spåvägar, som i princip som det visade sig håller igång trafiken nästan dygnet runt. Så mycket lättad kunde jag istället för en dyr taxi sätta mig på 4:an mot Mölndal, för att kl 1,05 anlända till Bergmansgatan.
Trots debaclet på hemresan, hävdar jag dock fortfarande att resa med 1.-klasståg är snudd på oslagbart då det gäller bekvämlighet och komfort, och väl värt de få extra kronor som det kostar jämfört med de boskapstransportliknande förhållanden som gäller i 2-klass. Det enda som inte håller toppklass är toaletterna, som är precis lika trånga där som i andra klass. Brukar inte använda dessa på mina resor, men då jag visste att mitt hotel i Köpenhamn saknade toalett, gjorde jag dock ett undantag. Efter att ha lyckats krånglat av mig byxorna, fick jag sedan sätta mig på snedden för att få plats med benen. Tyvärr gjorde detta att skälva tömningen också hamnade lite snett. Normalt sett hade jag nog skitit i (hehe) detta, men då jag befann mig i businessclass, där man förväntas uppträda med lite stil, så fick jag med hjälp av en packe toapapper handgripligen putta laddningen på rätt plats.
Ditresan gick fort och smidigt,  trots ett byte i Malmö, så märkte jag knappt att vi tog oss över sundet innan vi anlände till den Kungliga Huvudstaden och tillika Cyklingens Huvudstad Köpenhamn. För kan Oslo kallas skidsportens Mekka så är utan tvekan Köpenhamn dess motsvarighet då det gäller cykelsport. Ett fullkomligt myller av cyklister över hela staden, och var annars kan man stänga av hela city i nästan vecka för en cykeltävling, Inte utan visst knorr, men ändå.
Precis när jag kom utanför stationen, började regnet att droppa, men jag bestämde mig ändå för att söka upp Rådhusplatsen och tävlingsområdet, som bara låg inom fem minuters promenadavstånd, för att se slutet på damernas tempolopp.Passade också på att botanisera mellan alla olika tält och reka lite inför morgondagen. Själva tävlingen vanns av tyskan Judith Arndt, med bästa svenska Emmilie Fahlin på nionde plats.
Efter tävlingarnas slut satte jag riktning mot Istedgade och Hotel Nebo. Detta var inga problem att hitta, trots att jag gick en liten omväg. För det visade sig nämligen ligga precis bakom Järnvägsstationen, Ett lite ruffigt område med gott om både missbrukare och horor på gatorna. Rum 211 som jag fick, var nog det minsta hotellrum jag haft, faktiskt mer likt en cell än ett rum. men där fanns allt man kan behöva för en övernattning, såsom säng, skrivbord, handfat, garderob och en tv som faktiskt hade ett riktigt bra utbud med kanaler.
Gick nästan direkt ut för att hitta någonstans att äta, men de asiastiska restaurangerna, som det fanns gott av på gatan, lockade inte, varför det istället blev McDonalds på stationen. Inget vidare val då det nog var den tristaste och torraste burgare jag ätit. Köpte med mig en (!!!) Tuborg Classic och ett ExtraBlad tillbaka till hotellet. Vilka jag konsumerade med välbehag i sängen samtidigt som jag tittade på World Cup i handboll på Tv:n.
Efter en god natts sömn, även om den ynkligt tunna kudden, orsakade, en del vridande och vändande, så intog jag min medhavda frukost bestående av prickig korv smörgåsar och apelsinjuice på rummet. Vid 10,30 checkade jag ut från Nebo, och redan då var glädjeflickorna på hugget. Fick mig ett par sk skamliga erbjudanden innan jag knappt hunnit utanför dörren, men dom tiderna är som bekant förbi, så istället flydde jag med raska steg bort från Vesterbro, mot Rådhusplatsen och tävlingsområdet.
Hittade ett souvenirtält där jag köpte en snygg pin med VM loggan på för 25.-: Stod över programmet för 50:- då jag tyckte att det mest liknade en turistbroschyr för Köpenhamn.
Då det ännu var långt kvar till tävlingsstart, satte jag mig ner utanför ett mattält och drack en kopp kaffe. Medans jag satt där dök Djävulen upp. Nu var det inte lika dramatiskt som det kanske låter, utan istället världens mest kände cykelsupporter. En medelålders man från Schweiz tror jag, som utklädd till djävul, åker runt på varenda cykeltävling av dignitet, och gärna visar upp sig för tv kameror och andra kameror. Även för min, för jag liksom många andra passade på att ta några bilder av denne levande legend. Därefter tog jag mig så  sakteliga strosande iväg på en trevlig sightseeing genom denna vackra och helmysiga stad. Nere vid Gamle Strand köpte jag en Classic i en liten pittoresk vin/ölbutik. En öl som jag en stund senare med stort välbehag sög i mig nere vid kanalen mot Christiansborg. Och aldrig har väl den kända devisen "När smager en Tuborg best ?? Hvergang !! känts lika berättigad.
Då herrarnas tempolopp startade 12,30 var jag tillbaka på H C Andersens Boulevard, där jag lyckades hitta en bra plats ca 200 m från mållinjen. Då de sista cyklisterna inte startade förrän kl. 16,30, så var det om jag skall vara ärlig rätt så segt emellanåt, och även rätt jobbigt för ben och rygg att följa den utdragna tävlingen. men då den sista gruppen med de seedade åkarna väl kom iväg så tände tävlingen till, både sportsligt och bland de numera ganska täta åskådarleden. Men någon riktigt bra åskådarsport är nog ändå inte cykel, för det är inte ofta eller länge man ser cyklisterna, och dom försvinner väldigt fort förbi en, kunde jag konstatera. men med hjälp av storbildskärm och duktiga speakers så gick det ändå hyfsat att följa tävlingen. En tävling som vanns utav tysken Tony Martin, som fullkomligt krossade allt motstånd, inklusive fyrfaldige världsmästaren Fabian Cancellara, och vann med över 1 minut tillgodo på Bardley Wiggins. Svensken Gustav Larsson, som man hade vissa medaljförhoppningar på, hade dock en dålig dag och slutade först på 12:e plats.
Efter loppet blev det ånyo hamburgerrestaurang. Men denna gång inte på Mac Donalds utan istället på Burger King vid Rådhuspladsen. En Angusmeny för 69:- visade sig vara ett mycket bättre val än gårdagens burgare. Mätt och belåten tog jag sedan den korta promenaden till Centralstationen, där jag 18,33 tog tåget  tillbaka mot Göteborg, mycket tillfreds med min vistelse i den danska huvudstaden, och lyckligt omdeveten om de besvärligheter som låg framför mig.

Partillebohallen, CL Kval 18/9

Efter en stadig frukost på bl.a äggröra och bacon lämnade jag Bergman för Partille redan vid 11 tiden. Tog 4:an till Centralstationen, och därefter Buss 510 till Porthälla. En station som visade sig ligga precis utanför Partillebohallen. En av de få idrottshallar i Göteborgsområdet som jag aldrig tidigare besökt.
En hall som efter erläggande av entré på 100:-, visade sig vara en betydligt mindre hall än jag trott, men en ljus, tät och trivsam arena. Precis en sådan jag önskar att det hade funnits en utav i Mölndal.
Publiken i första matchen, som gick mellan gårdagens förlorare,ett holländsk lag och Teternes från Bergen, bestod bara av en handfull åskådare. Förutom de till synes närmast sörjande och jag, också tre "gubbar" på första bänkraden, förmodligen från trakten, som hade åsikter om allt, och om handboll och Sävehof i synnerhet. Efter en fartfylld och svängig match vann norskorna med uddamålet.
I den avgörande matchen för en plats i Champions League mellan hemmalaget Sävehof och danska Randers från Jylland, fanns det lite mer publik på plats. Men en knappt halvfylld hall i en så pass för klubben viktig match tycker jag dock inte är godkänt.
Hemmatjejerna hängde med de betydligt mer meriterade danskorna med landslagstjejerna Dalby och Fruelund i spetsen riktigt bra i första halvlek, och låg bara under med 3 bollar i paus. I andra halvlek satte dock danskorna full fart och och var ett tag uppe i 11 målsledning. Mot slutet putsade dock Sävehof till siffrorna en aning och förlusten skrevs till slut till 21-26. Bella Gulldéns frånvaro märktes tydligt framförallt i anfallsspelet, och på straffkasten, som Sävehof missade 4 utav fem. Trodde att fjolårets komet Jasmina Roberts, skulle kliva fram och ta för sig ordentligt. Men hon förde en mestadels anomym tillvaro, ofta ute på en kant, där hon inte såg ut att trivas något vidare.
Efter matchen klev man bara rätt ut ur hallen och in i busskuren, där jag fick vänta några minuter, innan Buss 510 dök upp och tog mig tillbaka till Göteborg och Mölndal, precis i tid för avsparken mellan Manchester U och Chelsea.

ÅBY Stora Pris 17/9

Efter lite velande mellan handboll och trav, så blev det till slut det sistnämnda och Åby Stora Pris för mig denna tidiga höstdag.Med packad matsäck, tog jag därför cykeln och begav mig mot "Nya" Åby.
Efter att ha kommit in gratis med min biljett jag fått på posten, och löst in den spelbonus på 50:- som jag skrapat fram på samma biljett, tyckte jag att det var dags att kolla in den nya läktaren, med tillhörande stalldel. På vägen dit stötte jag ihop med mina gamla vänner, Per-Arne, Tom och Berget, som höll på att sätta ihop ett V 75 system. Pelle och Tom hade jag inte sett på länge så det var trevligt att språkas vid en stund.
Nya läktaren visade sig vara en typ av utomhusläktare, med serveringar, totoluckor, utemöbler, och en hyfsad utsikt ut mot banan. Stallen ligger således under denna läktare, och kan delvis. beskådas genom glasväggar från ett mindre utrymme inifrån. En spännande och intressant lösning, men är av förklarliga skäl mer lämpat för att besökas under sommartid, då möjligheten att sitta inomhus var starkt begränsad.
Satte mig istället borta i gamla inneläktaren, där jag strax fick besök av Kurre Köstner. Hann satte en snygg V 4 på 9 rader med heltäckt i sista x 3, som gav 996:- allt som allt.
Själv hade jag inga framgångar på spelet. Gjorde en V 75:a tillsammans med Peter M som hade fem rätt men ingen utdelning, precis som Kjell A:s för MFF. Gjorde dock alla spel med spelpresentkort, så det kändes inte så smärtsamt. Försökte få tag i Gop för att lämna ett spel, men då han tydligen är på fjällvandring, struntade jag i det, och ringde istället in en fejkrad på hans telefonsvarare. Fult, tja kanske det, men jag tycker att han misskött vårt bolag rätt så fett själv den senaste tiden.
Sportsligt var Rapid Lebel i Åby Stora Pris dagens stora höjdpunkt. Faktiskt en av de svettigaste travupplevelser, jag fått uppleva då han i första heatet vann från dödens på 1,09,9 med till synes krafter kvar. Andra heatet som han också vann, var däremot en ren expeditionsaffär, sedan han vällvilligt fått överta ledningen.
Sammanfattningsvis, en trevlig dag på banan, där atmosfären en sådan här stordag alltid är pulserande, men det går inte att komma ifrån att man trots allt följer loppen bättre framför tv:n.